//////

Tunneln som Gud glömde

Gångtunneln
Fotograf: Helene Bergman

KRÖNIKA Skönheten tar fart efter Jonsereds station. De gamla tegelbyggnaderna som en gång var Jonsereds fabriker harmonierar väl med den omgivande vattennaturen.
Västtrafiktåget balanserar en kort stund på rälsen mellan Säveån och sjön Aspen, når Lerum, passerar genom jordbrukslandskapet, stannar vid Stenkullen och fortsätter sedan slingrande utmed det böljande landskapet i Säveåns dalgång för att stanna vid Floda station.
Här stiger jag av med mina sinnen fulla av tågresans naturupplevelser. Tåget fortsätter sin färd mot Alingsås.
JAG STANNAR TILL, prövar med fötterna hur halt det är på asfalten innan jag sakta glider ner mot trappan som leder ner till gångtunneln.
Under hela vintern har det inte varit sandat eller saltat här. Så står jag på översta trappsteget och tittar ner mot ett mörkt hål som är gångtunneln under järnvägsspåren vid Floda station.
Något som liknar hönsnät fast hårdare, är fastskruvade på trappstegen. Här gäller det att inte fastna för då står jag på huvudet och kommer att riva upp hela ansiktet. Jag är noga med var jag sätter fötterna när jag långsamt går nerför trappan mot något mörkt. Det är som att bege sig ner i underjorden. Min sinnesstämning förändras när jag står nere i den mörka tunneln. Långt borta på båda sidor skymtar ljuset.
Men det är långt dit.
Det finns bara dammiga lysrör på ena sidan av tunneln som i mitten delas av något slags räcke, fastsatt med stora betongklossar, som jag inte förstår vad det har för funktion. En känsla av bunker.
VÄGGARNA ÄR MÅLADE i en smutsig ljusgul färg som då och då avbryts av muralmålningar utförda av klass 9, år 1976. Målningarna borde nästan k- märkas som ett minne från 70-talet när allt var betong. Jag undrar om de som målade kommer ihåg att de försökte göra denna trista och sunkiga gångtunneln vacker?
Jag går så snabbt jag kan mot utgången. Hör steg bakom ryggen och känner en obehagskänsla som jag försöker skaka av mig. Tänker, som så många gånger förr, att gångtunneln måste vara glömd av alla som har något att säga till om. Att den kanske är en symbol för hur ansvariga tänker om Floda?
JAG RINGER STEFAN HOLM, chef för Lerums polis.
Jo, han är medveten om att tunneln är illa omtyckt av dem som måste gå där. Stefan Holm hänvisar till trygghetsmätningen som visar det jag just nu har beskrivit. Representanter från kommunen och polisen brukar gå genom tunneln vart tredje år.
– Vi har tittat på belysningen, säger han.
Jaså, svarar jag.
– Man kunde kanske låta elever måla lite trevliga teckningar på väggarna, föreslår han.
Det gjordes redan 1976 säger jag.
– Ja, säger Stefan Holm, det är lite besvärligt det här med vem som har ansvaret för stationen, kommunen eller Västtrafik.
Ja, svarar jag, det verkar som om ingen tar det ansvaret på allvar.
-Nää, säger Stefan Holm och håller med mig.
Helene Bergman, journalist
HELENE BERGMAN
helene.bergman@flodanyheter.se
 
 
 
 

BILDER: Helene Bergman. Klicka på bild för bildspel:

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Standard miniatyr
Tidigare Historien

Journalist från Lerum kan få Guldspade

Standard miniatyr
Nästa Berättelse

Svår sits för ridskolan

Senaste artiklarna

Julen på gång

Nu är det julmarknadernas tid. Centrtumföreningarna i Floda, Gråbo och Lerum arrangerar