År 1744 besökte kung Fredrik I Göteborg. Han välkomnades då av den 11-årige Patrick Alströmer som på kontrabas framförde menuetter till kungens ära. En 11-åring har inte fysik att spela på en kontrabas som den ser ut idag. Troligen framförde han menuetterna på violon (kontrabasgamba) en föregångare till dagens kontrabas.
Då Patrick var 18 år fick han tillfälle att spela för Fredrik l igen. Då på hans begravning. Denna gång spelade han violin i en orkester i Stockholm.
Patrick var mycket musikalisk. Förutom violin och kontrabas trakterade han flera instrument. ”med mera än ordinär färdighet”. Dessutom hade han en mycket bra sångröst. Han behärskade franska, engelska och tyska flytande och även latin. Hela Alströmersläkten var musikalisk och spelade mycket tillsammans. Patricks dotter Anna-Margareta var sångerska och pianist. Hon var en mycket uppskattad sångerska och musiker och uppträdde även som skådespelare. Hon blev invald i Musikaliska Akademien 1795. Eftersom hon hade ärvt 400,000 silverriksdaler av sin morfar Niklas Sahlgren och farfar Jonas Alströmer kallades hon för ”Guldtunnan”. Hon hade förstås flera friare men den lycklige blev Nils Silfverschiöld. De hade ett lyckligt äktenskap.
Som äldste sonen efterträdde Patrick sin far Jonas som chef för Alingsåsverket vid 21 års ålder. Det innefattade inte bra ledningen av fabrikerna utan också styrelse av hela samhället. Det var inte riktigt Patricks ”bag” och verksamheten gick på kryckor. Hattarna hade skjutit till mycket pengar till Alingsåsverket men när Mössorna fick makten togs privilegierna bort. Ett stort avbräck var storbranden 1779 då en stor del av fabriken brann ner.
Två år tidigare hade Patrick med familj flyttat in till Göteborg. Han hem blev snart ett ”tillhåll” för musiker och kulturpersonligheter. Patrick spelade mycket med musiker i Göteborg men bjöd också in virtuoser från hela Europa. Han hade ett mycket stort kontaktnät. Eftersom han behärskade flera instrument och också framträdde som sångare så var han flitigt i elden.
Under en tid var Patrick direktör för Ostindiska Companiet. Han samarbetade då en hel del med Niklas Sahlgren som var ungdomskamrat med hans far Jonas. Ostindiska Companiet gick i många år mycket bra och de som satsat pengar i företaget blev förmögna. Främst då Sahlgren, men även medlemmar i Alströmerfamiljen. Patricks yngre bröder hade gift sig med varsin av Sahlgrens döttrar. Sahlgrens skänkte bort mycket av sin förmögenhet. Hans pengar var bland annat grunden till sjukhuset som bär hans namn.
Patrick verkade inte bara i Göteborg. Han var mycket i Stockholm. Man kan undra hur han hann med allt. En resa (med hästar) Göteborg-Stockholm kunde ta 6-7 dagar en väg. Sådana resor gjorde han ofta. I Stockholm invaldes han in i ordenssällskapet Utile Dulci. Sällskapet hade en fullt utbyggd symfoniorkester och en blandad kör. I orkestern satt flera av de bästa musikerna i Stockholm. Ur Utile Dulci växte Musikaliska akademien fram som Patrick var en av initiativtagarna till 1771. Två år senare 1773 fick han Gustav III att bilda Kungliga Operan. Kungen stoltserade med att det var han som grundade operan men det var alltså Patrick Alströmer som med intensivt lobbande och mycket av personliga pengar fick operan till stånd.
Utöver sina många insatser för musiklivet i Sverige hann P.A. också med mycket annat. Han hade byggt upp ett mycket omfattande notbibliotek. Sex kvartetter av Luigi Boccherini är till exempel tillägnade honom. Inköp hade skett främst från Nederländerna och Frankrike. Han beställde också kompositioner av dåtidens främsta tonsättare. 1758-59 gjorde han en resa till Petersburg, Moskva, Jaroslav och Tula med flera orter för studier av industriella anläggningar. 1774 var han t.f. landshövding i Älvsborgs län. Tillsammans med sin bror Clas blev han friherre 1774. (Friherre är snäppet under greve). De sista åren av sitt liv drog han ner på tempot och tillbringade dem på ett gods strax utanför Lilla Edet, Han dog 1804.
Text: Jan Johansson
