En del fredagar under året kan jag känna mig helt slut i både själ, hjärna och kropp efter en intensiv arbetsvecka. Då brukar jag och min man ta med vår son ut i skogen på lördagsförmiddagen. För mig finns det inget bättre än att gå ut i skogen och finna lugnet inom sig igen. Skogen är liksom magisk. Det är alldeles knäpptyst, endast fåglarnas kvitter hörs. Kanske vindens sus i träden. Men så bryts plötsligt en kvist. Det är min son som kommer springandes genom skogen, lycklig över sin frihet. Han är lika förtjust i skogen som jag är.
Ibland går vi dit för att plocka bär, ibland blir det svamp och ibland blir det bara pysselmaterial till något litet projekt vi har på gång här hemma. I skogen kan man bara gå och gå, inte tänka på vart man ska eller hur långt man ska gå. Vi bara njuter av naturens lugn och alla små djur vi ser. Vi har alltid med oss matsäck, det är halva glädjen i utflykten. Att få hitta en liten mysig glänta där vi kan slå oss ner. Hälla upp varm oboy och te i muggar. Ta fram varsin äggsmörgås och så en liten kaka till efterrätten.
Sist vi var i skogen kom det rätt som det var en liten minigroda hoppandes mitt i pickniken. Min son tog den i handen och vi kikade på hur den såg ut. De är ju så söta när de är sådär små. Men vi var noga med att släppa tillbaka den precis där vi hittade den. -Så den kunde hitta hem till sin mamma igen, sa min son med bestämd röst.
På vägen hem kom vi ut vid Sävelången. Vi gick till en av våra favoritbryggor. Där badade vi fötterna och bara låg på bryggan och njöt i en timme.
När vi kom hem igen var jag full med ny energi. Det är som att skogen fyller mig med sin magiska kraft varje gång vi går dit. Att få bo här i Floda med närheten till både storstad, natur och vatten är en ynnest! Jag hoppas att även du tar vara på den rikedomen.
Josefine Myrhill