Moderaterna, som tillsammans med Socialdemokraterna styr i Lerums kommun, har tillsatt en  arbetsgrupp Leva och bo som ska ta fram förslag till hur livsmiljön för lerumsborna kan utvecklas. Till sitt möte i onsdags hade gruppen bjudit in till två intressanta föredragningar. Kommunalrådet Simon Waern från Alingsås kommun för att tala om samhällsbygnadsprocessen i Alingsås kommun, och Christer Harling och Malin Älmegren för att presentera tankar om vad som kan göras runt Säveån i Lerums centrum.

Samhällsbyggnadsprocessen i Alingsås
Simon Waern är socialdemokrat och kommunalråd i Alingsås. Han berättade att det råder ett gott samarbetsklimat mellan de olika politiska partierna i kommunen. Under de senaste fem åren har man genomfört en omläggning av stadsbyggnadspolitiken. Man har fokuserat på att främja traditionell arkitektur där målet är att skapa vackrare arkitektur, värna den småskaliga stadsbilden och få bättre livsmiljöer för medborgarna.

I Alingsås, precis som i många andra kommuner, var problemet att de folkvalda satt i baksätet. Politikerna hade inte kontroll över samhällsbyggnadsprocessen och utvecklingen dikterades i hög grad av de större byggherrarna.  Planeringen var kortsiktig, ryckig och uppfattades som väldigt godtycklig. Om det fanns någon styrning så var den väldigt otydlig. Det saknades en tydlig långsiktig viljeinriktning från kommunens sida gentemot såväl allmänhet som byggherrar.

Vid detaljplanering gentemot privata aktörer ställde man ytterst sällan några särskilda krav på bebyggelsens utformning. Kommunen sålde mark uteslutande till den som kunde betala mest och använde sig sällan av tävlingar. Antalet beslutade detaljplaner var lågt med bara några stycken om året.

Tjänstemannakulturen var väldigt stark. Som på många andra håll i kommunsverige hade politikerna överlåtit en stor del av beslutanderätten till tjänstemannaorganisationen. Enskilda tjänstemän inom kommunen såg det dessutom som sin rätt att alltid få tycka och agera som de ville, vilket medförde en ”stat-i-staten”-situation där beslutsprocesserna fördröjdes och som ledde till att kommunen sällan kunde möta medborgarna eller byggherrarna med en enad front.

Det blir en bristande tilltro till systemet när politiken inte har full kontroll, om stadsplaneringen leder till fula identitetslösa hus, dåliga livsmiljöer och en sönderslagen småstadsidentitet. Numera är politikerna mestadels överens om att det finns något väldigt fint att slå vakt om i Alingsås. Ambitionen har varit att centralisera all fysisk planering till kommunledningen. Besluten, när det gäller allt från översiktsplanering till detaljplanering, fattas numera av kommunstyrelsen. All markförsäljning sköts idag av kommunstyrelsen och tävlingar – inte anbud – är regel när kommunen säljer mark. Återstående myndighetsutövning, bl.a. bygglov, hanteras av en särskild bygg-och miljönämnd.

Man har skapat en ny kultur mellan politik och tjänstemän där politikerna tydliggjort att det är de som ytterst har ansvaret gentemot invånarna. Det är de förtroendevalda som har fått politiskt mandat och det är deras vilja som ska bli verkställd. Simon Waern beskriver att det har varit en resa att få tjänstemännen att förstå att de måste vara lyhörda gentemot de förtroendevalda och att de måste förstå att deras uppdrag är att utifrån sin profession verkställa en politisk vilja på bästa möjliga sätt. En god kultur mellan politik och tjänstemän bygger på ömsesidig tillit och respekt för varandras roller, där målet är att skickliggöra varandra, menar Waern.

Stadsplan

I Alingsås har man fastställt en så kallad stadsplan för tätorten Alingsås. Det har varit en av de viktigaste delarna i arbetet med att främja traditionell arkitektur och skydda och förädla stadens särart och småstadidentitet. Man vill värna den gamla stadsbilden och verka för en mer klassisk bebyggelse. Det gör man genom att våga styra och ställa krav på olika aktörer i de kommunala processerna och genom att skapa en långsiktig vision för hur staden ska utvecklas. Om ambitionen är traditionell arkitektur så är det viktigt våga ställa konkreta krav, vilket man nu gör i Alingsås.

Alingsås är en över 400 år gammal småstad, med en välbevarad stadskärna, mycket kulturhistorisk värdefull bebyggelse och en stark egen identitet. Den förändrade samhällsbyggnadsprocessen ska garantera att det även fortsättningsvis ska vara så.

Säveån  – ett smycke i Lerums centrum
Under många år har det talats om att lyfta fram Säveån i Lerums centrum. Idag upplevs det som att Lerum är inklämt mellan järnvägen och E20 på ena sidan och Säveån på andra. Den här begränsningen har medfört en smal och konstig centrumbildning. Det är ingen  som har haft något övergripande ansvar utan det har blivit lite si och så med planering och utformning.

Vad kan vi göra med Säveån?
Christer Harling, fastighetsägare och Malin Älmegran, konsult, som arbetat med frågan inom Leva och bo presenterade sina tankar om hur området kring Säveån kan utvecklas.

 Christer Harling berättade om ett exempel när det gäller Säveåns flöde genom Floda. Några fastighetsägare i Floda gick samman och tog initiativ till en utredning, som man lät en miljökonsult göra.  I utredningen lyftes fram området vid Garveriet  och Floda centrum och den visade vad som kunde göras med växtligheten runt ån, där det var väldigt överväxt och igenvuxet.  En landskapsarkitekt anlitades för att ta fram ett presentationsmaterial och en marknadsförare fick i uppdrag att formulera en vision om Säveån år 2029.  Utredningen presenterades för ansvariga i kommunen, men ingenting hände.

Tankarna som presenterades vid kvällens möte är att försiktigt öppna årummet från Aspen till Lerums kyrka så att ån blir en tillgång för lerumsborna. Ån ska bli en naturlig del av Lerums centrum och bidra till att skapa ett levande centrum. Självklart ska utvecklingen ske med hänsyn till naturen. Döda träd och stubbar ska finnas kvar för insekter att leva i och djurlivet ska gynnas i det unika ekosystemet. Det ska bli mer plats för människor, men utifrån naturens villkor. Broarna ska rustas upp och det ska skapas sittplatser längs ån. Området ska ljussättas så att det känns tryggt på gång- och cykelbanor, utan att ljuskänsligt djurliv störs.

Redan i kommunens översiktsplan 2008 beskrevs hur årummet skulle kunna utvecklas,  trots att det gått 16 år har hittills ingenting hänt. Men nu ser det ut att finns en ambition att  äntligen göra ån till ett smycke i Lerums centrum med en inbjudande promenadväg från Aspen till Lerums kyrka. Bland lerumsborna finns ett stort engagemang och intresse för Säveån.

Text och bild: Lennart Lauenstein

Länkar
Var är Säveån? Lerums Nyheter 2023
Säveån – en kungsådra Lerums Nyheter 2023
Fåglar och andra djur i Säveåns dalgång Lerums Nyheter 2022
Krönika: Ta vara på Säveån Lerums Nyheter 2021
Naturvärdesinventering Säveån centrala Lerum