De senaste dagarna har Floda vimlat av badsugna invånare. Stränderna har varit knökfulla. Vatten temperaturen steg från 18 grader till 20 grader bara över en natt. Fast det känns fortfarande iskallt när man står där och ska försöka doppa sig. Men till och med jag, badkrukan, har dessa dagar både doppat mig och simmat runt en stund i det svalkande sköna vattnet.
Överallt blommar det. Trädgårdarna sprakar av härliga färger från alla blommor. De verkar ha njutit av den lite regniga och gråkalla försommaren, för nu blomstrar de som bara den.
Liljorna har slagit ut, Klematisen står i full blom, prästkragarna är på G och så även hortensian.
Vi svenskar njuter, för fullt. Barnen leker och tjoar och de vuxna lapar sol efter bästa förmåga. Men så är det något som stör den idylliska bilden.
En nysning hörs. Och så en till. Under loppet av bara några minuter har jag hört minst 10 nysningar och sett människor som går och kliar sig i ögonen.
I år har ännu fler reagerat på Pollen, fler än vanligt. Jag vet inte vad det beror på, men jag vet hur det känns.
Hur det kliar i ögonen så man håller på att bli tokig. Och ju mer man kliar, desto värre blir det. Ögondropparna är ljuvliga att blinka in i de svidande ögonen, men någon supereffekt har de inte direkt. Lindrar väl en smula på sin höjd. Nässprayen gör susen. Speciellt om man är noga att ta den morgon och kväll. Men nysningarna, de blir vi inte av med. Det räcker att jag går förbi en blomma som luktar så nyser jag. För att inte tala om när någon sätter igång gräsklipparen!
Då är det bara att snällt lämna solstolen och gå in, för nyklippt gräs går inte att vara i.
Jag drömmer mig bort till en fantasivärld för oss som är pollenallergiska att alla bara fick klippa gräset på en bestämd dag och tid i veckan. Då hade vi pollenallergiska sluppit en hel del nysningar. Men för mig stannar det vid drömmar, för det är klart man inte kan bestämma när andra ska ha tid att klippa sin gräsmatta. Men det är inte alla som stoppar där.
I brevlådan igår låg det nämligen en lapp där det stod att det vore bra om alla kunde klippa sina gräsmattor på lördag förmiddag så alla kunde njuta av lugnet resten av veckan.
Att tänka tanken är väl en sak. Men att verkligen genomföra det och gå ut och lämna lappar i brevlådorna är att gå bra mycket längre!
Att klippa gräset en solig och skön lördag förmiddag är nog det sista jag skulle vilja ägna mig åt efter en arbetsvecka. Då vill man njuta och göra något med hela familjen och bara slappna av. Irritationen som spred sig snabbt längs med gatan var för mig helt förståelig.
Hur skönt det än vore att alla klippte sina gräsmattor samtidigt så känns det ändå som en tanke man bara kan fantisera om – men att gå så långt att man delar ut lappar i kvarteret, nej. Där går min gräns.
Det är helt enkelt bara att inse att hur vackert det än är, hur varmt och underbart skönt det är ute. Och hur mycket vi än vill njuta och bara kunna vara, så får vi som är allergiska mot pollen leva med kliande ögon och nysande näsor. Någon speciell dag i veckan som alla ska klippa gräset på lär inte ske, det är jag tämligen säker på.
Josefine Myrhill