Pandemin tog slut 2023. Då påbörjades en nedskärning inom kultursektorn. Staten drog ner kraftigt på sina anslag. Det fick i sin tur till följd att många kulturskolor och framför allt studieförbunden fick dra ner rejält på sina verksamheter. Något studieförbund gick t.o.m. i konkurs.
Sverige är det land i Norden som lägger minst med pengar på kultur. Man kan undra varför. Svaret kan vara att det inte är många av våra svenska politiker som är intresserade av kultur. Vår nuvarande kulturminister Parisa Liljestrand var till exempel inte intresserad att åka till filmfestivalen senast i Göteborg. Hon åberopade ”andra åtaganden”. Hon ger heller inga löften om besked till SVT som hamnat i akut ekonomisk kris. Flera hundra medarbetare på SVT kommer att få sluta och program måste läggas ner. Fler nerdragningar aviseras framöver. Hoppet att den trenden skulle vända är inte stor. Det finns heller inget hopp om att det skulle bli bättre vid eventuellt regeringsskifte.
Staten vill att fler privatpersoner eller företag ska överta kostnaderna för kulturen. Företag kan göra avdrag för sponsring, som det heter idag, men vill då ha en motprestation av den sponsrade i form av reklam. För idrotten är det inga problem att brassa på med reklamskyltar runt arenorna de spelar eller idrottar på. Något svårare är det för konsertarrangörer av klassisk musik som bara kan erbjuda fribiljetter och lägga in en logga i program eller annonser. Företag kan göra avdrag för sin sponsring. Det arbetas på att privatpersoner ska kunna få göra skatteavdrag vid kulturstöttningar.
Från mitten av 1700-talet och en bit in på 1900-talet fanns mecenater som skänkte pengar till kulturella ändamål utan att kräva något tillbaka. På 1700-talet var det Jonas Alströmers söner som strödde pengar för att hålla kulturlivet i Göteborg vid liv. I början av 1900-talet fanns flera givmilda donatorer i Göteborg. Ett exempel är Caroline Wijk dotter till James Dickson. Hon skänkte mycket pengar på många områden. Bland annat 700 000 kronor som en grundplåt för uppförandet av konserthuset vid Götaplatsen.
Stora kultursponsorer idag i Göteborg är Volvo och Stenastiftelsen. På 1980-talet när Gyllenhammar chefade på Volvo byggdes Göteborgs Symfoniker ut från 80 till 100 musiker. Dessutom betalade Volvo för turnéer och skivinspelningar. Allt detta gjorde att orkestern blev känd i världen. Fortfarande sponsrar Volvo för orkesterns turnéer. Stenastiftelsen sponsrar olika evenemang och delar ut ett flertal stipendier varje år på 300 000 per stipendiat. Både Volvo och Stenastiftelsen sponsrar också Operan i Göteborg. Man kan bara hoppas att deras sponsring fortsätter.
I Lerum har kulturen klarat neddragningarna från staten ganska bra. Det är på Dergårdsteatern de flesta evenemangen sker. Tyvärr fick Kammarmusik i Lerum minskat anslag i år och är orolig för hur det blir framöver. Musik i Lerum med deras outtröttlige ordförande Qlaez Wennberg behåller föreningens ekonomi på en hög nivå. Föreningen arrangerar 35 konserter per år. Många i Dergårdsteatern. För Kulturskolans del har lärarna efter nerdragningar fått ta in fler elever per undervisningstimme. Några lärare har inte behövt sluta. På listan över hur mycket kommunerna satsar på kultur ligger Lerum på plats 249 då man satsar 1,5% av budgeten. Umeå satsar mest med 4 % och Vilhelmina minst med 0,8 %.
Inför valet i september har 80 kulturarbetare med Tommy Körberg och Lena Endre som frontfigurer startat något de kallar Kulturval-26. Om deras agerande har någon inverkan på politikerna är knappts troligt då som sagts tidigare politiker är ljumt inställda till kultur. För de kommande åren har aviserats ytterligare nerdragningar av anslag och när trenden ska vända vet ingen. Vi som är intresserade av kultur får nog vara förberedda på en kommande skymning.
Svenska försvaret kostar 138 miljarder. Synd att vi inte har Pål Jonson som kulturminister. Han får köpa in allt krigsmaterial han pekar på. Det senaste är att Sverige beställt 4 nya fregatter från Frankrike till en kostnad av 40 miljarder. Om man ställer den summan i förhållande till vad kulturen får i anslag blir man som kulturarbetare riktigt avundsjuk.
Text: Jan Johansson,
tidigare ordförande i Kammarmusik i Lerum
