Hemköpsbutiken sjuder av liv och rörelse strax före lunchdags. Ungdomar köar för att köpa donuts och Fredrik Lindqvist, butikschefen, hjälper en vilsen kund tillrätta.

För några veckor sedan haffade Fredrik en snattare, en pojke från den närbelägna högstadieskolan.
– Vad sa du till honom?
– Jag sa åt honom att jag inte skulle polisanmäla honom om han och hans kamrater kom hit och gjorde rätt för sig.
Resultatet blev något han verkligen inte hade förväntat sig. Det kom inte några få barn och ungdomar; det kom nära tvåhundra. De talade om vad de hade snattat och de betalade för det de hade tagit. Det framkom att eleverna i skolan hade hetsat varandra till att snatta så mycket de kunde i den nyöppnade hemköpsbutiken.
– Var det mest pojkar som snattat?
– Nej, det var ungefär fifty/fifty.
Men det hände mer som Fredrik inte hade väntat sig. Hans amnesti till barnen och ungdomarna spred sig som en löpeld bland massmedia. Minst tolv tidningar, från norr till söder, har skrivit om Fredrik och hans sätt att hantera snatterierna.  Även radio och två TV-kanaler har intervjuat honom.
– Fredrik – du har blivit rikskändis efter ditt sätt att lösa problemet med snatterier. Hur känns det?
– Det känns fantastiskt, men det bästa är att snatterierna upphört och att vi har fått en väldigt bra relation till barnen och ungdomarna.

Text och foto: Lennart Lauenstein