Den frågan ställer sig säkert många icke Alingsåsbor. Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om mannen när jag flyttade till Alingsås i början på januari i år.

Nu vet jag bättre. Jonas Alströmer satte sin prägel på staden med sitt manufakturverk på 1700-talet och in på 1800-talet i över 100 år. Charles Hill präglade staden nästan lika länge under 1800-talet och en bit in på 1900-talet med sitt bomullsväveri. Medan Jonas drömde om att förbättra Sveriges handelsbalans gentemot utlandet var Charles mer pragmatisk och utvecklade sin verksamhet mer lokalt. En skillnad mellan dem var också att Jonas var en usel affärsman, medan Charles hade ett gott sinne för affärer.

Charles Hill föddes 1816 i Tockholes i England en by på 1000 invånare en mil utanför Bolton som i sin tur ligger 3 timmar med bil eller tåg norrut från London. När Charles var 10 år dog hans far. Hans mor valde då att flytta in till Bolton. Han fick jobb på ett anrikt spinneri och lärde sig snabbt alla maskinerna. Det var långa hårda dagar med början kl.6 på morgonen med en timmas lunch mitt på dagen och sedan arbete igen till 7 eller 8 på kvällen.

På tio år arbetade han upp sig från lärling till ”overlooker”. England hade stort försprång gentemot andra länder inom textilindustrin vid den här tiden. Många textilarbetare sökte sig utomlands. Så gjorde också Charles som fick tips om att man sökte en vävmästare vid Rydboholms Konstväferibolag. Det enda fabriken i sitt slag i Sverige någon mil utanför Borås. Efter att åkt båt från Hull till Göteborg övernattade Hill på hotell och begav sig nästa morgon mot Rydboholm Han kunde inte ett ord svenska utan fick teckentolka sig fram. (Svårt att gestikulera fram Rydboholm, men det hade han nog skrivit ner på en lapp). Ägaren Sven Erikson välkomnade honom varmt och han fick efter några provmånader en framstående ställning på väveriet och en hyfsad lön. Det måste dock ha känts konstigt att komma från en stad 50 000 invånare till en ort med bara 100 mantalsskrivna.

På bomullsväveriet framställdes mollskinn eller engelskt skinn som det också kallades. Mollskinn är mycket tätt vävt tyg som är ruggat på ena sidan. Mycket slitstarkt. Vävtekniken behärskade Charles till fullo från sin tid i England. Erikson var mycket nöjd med sin engelska mästare som kunde det mesta om alla vävtekniker. Väveriet låg vid Viskan och drev med vattenkraft. Man hade 188 vävstolar och 120 arbetare. 1852 bestämde Erikson att mollskinnstillverkningen skulle flyttas till Skrapared. I stället skulle lokalerna i Rydaholm användas som färgeri. En färgmästare, engelsmannen Boyd, anställdes. Detta förändrade Charles situation. Han var inte längre ensam herre på täppan. Eftersom hans skicklighet var vida känd hade han många anbud om arbete på annat håll. Det som lockade honom mest var ett bud från Norrköping där några affärsmän ville starta Norrköpings bomullsväveri. NBV.

Väveriet i Norrköping skulle bildas som ett aktiebolag. För att teckna aktier var man tvungen att vara svensk medborgare. Charles ansökte om det och det beviljades. För att starta ett stort väveri krävdes mycket kapital. Till slut anslöt sig tolv personer och ett startkapital fanns. För att allt skulle fungera så var man helt beroende av Charles gedigna kunskaper. Han hade i flera år funderat på att gå vidare från Rydaholm och var inte alltför svårövertalad. En saftig lön och möjligheter till vinster i företaget hjälpte också till. Nu började Charles göra flera resor till England för att köpa upp de senaste modellerna av vävstolar. Efter ett par år var allt på plats och väveriet kunde starta. Charles lyckades locka flera av de bästa förmännen och väverskorna från Rydaholm. Han visste ju vilka som var bra. Från England hade han inte bara med sig förstklassiga maskiner utan också förslag på väveriets varumärke. En tupp. Tuppens lakansväv blev snart ett känt namn över hela Sverige. Charles fru Margaret hade inte trivts i Rydboholm utan hade bott några år i Bolton hos sin släkt. I Norrköping trivdes hon bättre och där kunde familjen förenas igen. NBV som det förkortades gick mycket bra och gick efter ett par år om Rydaholmsfabriken som i många år varit dominerande på marknaden.

Charles trivdes mycket bra vid NBV och med sin goda lön och bra utdelning på aktierna kunde han spara en hel del pengar. Han hade drömt om att starta eget. Nu hade han fått nys om att det kunde yppa sig något i Alingsås……..

Text: Jan Johansson