Jag har åkt förbi skolan många gånger utan att ägna en tanke åt verksamheten där. Det var först i vintras som jag började fundera.  Jag jobbade med en artikel där jag hade för avsikt att jämföra de olika skolorna. Det var stora skillnader mellan skolorna och i absoluta botten låg Ljungviksskolan. Endast 52% av eleverna i nian nådde upp till kunskapskraven i samtliga ämnen och endast 63 % var behöriga till yrkesprogram på gymnasiet. Uppgifterna avsåg läsåret 2021/22. Läsåret 2022/23 var resultaten bättre, nu var det 64 % som uppnådde kunskapskraven i samtliga ämnen och 73 % som var behöriga till yrkesprogram på gymnasiet.
Trots resultatförbättringarna riktade skolinspektionen, efter sin inspektion under vårterminen 2023, allvarlig kritik mot skolans enhet för mellan- och högstadiet och dess rektor.
Skolinspektionens beslut föranledde en artikel i Lerums tidning om den ”svidande kritiken”.
Jag kontaktade rektorn för att få förklaringar till de uppseendeväckande resultaten. Jag förklarade att jag gärna ville träffa honom för att få en bild av verksamheten.

Fredagen den 13 oktober kl 13 var det dags. En olycksbådande kombination av dag och siffror kan det tyckas. Jag parkerade utanför skolan och gick till ingången. Fel ingång, men en trevlig niondeklassare visade mig vägen till rektors rum. Där tog rektor Robin Ruus emot mig. Det var med viss bävan jag hade begett mig till skolan. Hur möter man en rektor som blivit sågad jäms med fotknölarna och som dessutom bara är 31 år gammal och därför saknar någon längre yrkeserfarenhet?
– Får jag visa runt dig på vår fina skola, frågar rektor Robin Ruus. Det syns att han är stolt över sin skola.
Det är något som inte stämmer. Jag hade förväntat mig en knäckt rektor som kanske skulle komma med bortförklaringar och ursäkter för de usla resultaten. Vi gick runt och tittade på lektionssalar, bibliotek, matsal och uppehållsrum.
– Vi har ett fint bibliotek,  sa Robin och visade in mig i ett rum fyllt av böcker och där flera elever var sysselsatta med att botanisera bland böckerna.
– En av eleverna frågade frimodigt, vem är du?
– Jag heter Lennart, svarade jag.
– Vad gör du här, fortsatte eleven.
– Jag ska intervjua rektor om skolan.
– Skriver du?
– Ja, svarade jag. Jag skriver i en webbtidning som heter Lerums Nyheter. Dessutom har jag skrivit tio böcker och översatt en.
– Då kanske vi kan få dina böcker och ha här i biblioteket, sa rektorn.
– Självklart, svarade jag.
Vi gick tillbaka till rektorns rum för att fortsätta med intervjun.
-Jag ska säga ärligt att jag inte har tittat så jättenoga på frågorna du skickade, men jag ska svara så gott jag kan.
-Vad är orsaken till de dåliga resultaten? Det skiljer ju mycket jämfört med andra skolor i kommunen.
– Det gör det. Men får jag kanske börja med något annat? Du kanske vill veta vem jag är? Jag är gråbobo och har bott här i hela mitt liv. Lite utanför och lite centralt och nu är det lite utanför igen. Jag har följt Gråbo under hela resan. Jag har gått i skolan i Gråbo. Först på Lekstorpsskolan och därefter på Hjällsnässkolan tills den brann ner. I årskurs nio fick jag gå i kyrkans lokaler.  Efter gymnasiet började jag plugga nationalekonomi, Europaprogrammet med inriktning mot nationalekonomi. Men jag kände att det inte riktigt passade mig. Jag har varit fotbollstränare för lag här i Lekstorps IF och har själv spelat fotboll i alla år.
– När började du jobba på Ljungviksskolan?
– Det var länge sen. Jag fick ett samtal från Lekstorpsskolan; ”Du, jag har hört att du funkar bra i fotbollen, vill du jobba här i skolan?” Jag skulle just hoppa av ekonomutbildningen så det passade perfekt. Jag blev kvar på Lekstorpsskolan ett halvår. Efter det uppstod ett behov på Ljungvikskolan. Det här var under skolans första år 2012, och jag jobbade som idrottslärare och även på fritids. Efter det året började jag min lärarutbildning och när jag var klar började jag arbeta här igen. Först i det så kallade F-3-arbetslaget, förskoleklass och upp till och med tredje klass. Där var jag i två år, sedan arbetslaget för årskurserna 4 till 5 och därefter blev det årskurserna 4 till 6.
Och så har jag alltid varit en föreningsmänniska. I Lekstorps IF har jag varit ledare för, jag höll på att säga, alla lag. Jag har tränat både fotbollsskola och A-lag, och många lag där emellan.  Just nu är jag med i fotbollssektionen där och försöker hjälpa till lite grann. Det har format mig mycket.
– Du har alltså jobbat på Ljungviksskolan sen 2012 med avbrott för din lärarutbildning. Och nu har du blivit rektor här för 4 -9. När blev du det?
– Jag fick frågan om att bli rektor i mars i år när vår tidigare rektor slutade. Jag blev tillförordnad i april. Sedan annonserades tjänsten ut, jag sökte och i augusti fick jag anställningen som rektor.
– Så man kan säga att du har varit rektor i knappa tre månader? Då behöver du ju inte ta åt dig av skolinspektionens kritik av rektor?
– Absolut måste jag ta åt mig!! Det är inte rektor som person som kritiseras utan det är rektorsrollen. Skolinspektionens kritik är ett utomordentligt arbetsmaterial som kan ligga till grund för vårt fortsatta utvecklingsarbete.
– Vilken lärarutbildning har du?
– Jag utbildade mig för årskurserna 4-6 med inriktning mot matte, svenska och engelska,  och med SO som tillval. Så här i efterhand kan jag säga att det var ett dumt tillval. Det finns många SO-lärare. Jag tror att jag aldrig har undervisat i SO. Under alla år har jag undervisat i matte och några olika kombinationer.
– Har du gått någon skolledarutbildning?
– Inte än. Jag har jobbat som förstelärare här och då driver man ju skolutveckling. Det är på gång att jag ska gå rektorsutbildningen. Men jag har gått en del ledarutbildningar via föreningslivet.

Robin frågar mig hur väl jag känner till Ljungviksskolan? Jag känner inte till Ljungviksskolan alls, svarar jag. Jag bara kör förbi här ibland.
Ljungviksskolan består av två självständiga skolenheter Ljungvik A och Ljungvik B med var sin rektor, fortsätter Robin. Enhet A har F – 3, och där är Bente Larsson rektor. Enhet B är 4 – 9, och där är jag rektor. Från början samverkade vi väldigt mycket med Lekstorpsskolan och Röselidsskolan, och eleverna fick undervisning på alla tre skolorna. Vi fick våra profillokaler, som det kallades. Våra var i bild, slöjd och kemi. I allt högre utsträckning har vi förlagt undervisningen hit till den egna skolan. Våra arbetslag har varit organiserade på litet olika sätt. Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka har vi gjort om vår organisation. Vi har nu två F-3, ett 4-6 och ett 7-9-arbetslag. Personligen tror jag att den här organisationen kommer att ha en stor effekt, som också kommer att visa sig i resultaten. Det blir enklare så om man utgår från hur läroplanen är uppbyggd. Där har du ett centralt innehåll som täcker årskurserna 4 – 6, och du har ett som sträcker sig över årskurserna 7-9.
– Nu är jag ju väldigt ny som rektor, men jag tycker att teamledarskapet med Bente Larsson fungerar väldigt bra. Det är tydligt vem av oss som har ansvar för vad. Vi tar mycket hjälp av varandra. Vi tänker att barnen/eleverna är här på vår skola F – 9, och där vi har ett bra samarbete.
– Nu tar vi den där första frågan: Vad är anledningen till de dåliga resultaten? För man får väl säga att de är dåliga?
– Du får säga det, säger Robin och skrattar.
– Även skolinspektionen säger det. När man läser rapporten så är det en omfattande och allvarlig kritik som de kommer med. Jag har tittat på rapporterna från tidigare inspektioner i Lerums kommun och det finns inga där de på det här sätter har skrivit om låg kravuppfyllelse.
– Det finns ingenting här att gömma sig bakom. I tre av fyra delar så fick vi ”i låg utsträckning”. Du frågade hur jag reagerade på den skarpa kritiken av rektor och om kritiken var rättvis. Jag tänker inte i termer om det var rättvist eller inte. Jag ser kritiken som ett bra arbetsmaterial. Även om jag bara har haft rektorstjänsten i några månader är det viktigt att tänka att det är rollen rektor som fått kritik. Rektorsrollen innebär att man är skolans pedagogiska ledare. Man har ansvar för att skolan är en trygg miljö och att undervisningen utvecklas och håller god kvalitet.
Jag tänker att det spelar väl ingen roll om det är jag eller den tidigare rektorn som kritiseras. Mitt uppdrag är att jobba med de här frågorna och som rektor har man alltid det yttersta ansvaret. Det är bra att man granskar vår skola, att man tar reda på om vi har en trygg miljö för alla barn och om alla barn får en bra utbildning. Mitt uppdrag är att skapa förutsättningarna för det.
– Vad kommer ni att göra för att skapa en bättre skola?
– Vi har redan gjort mycket. Som jag berättade tidigare så har vi organiserat lärarlagen på ett bättre sätt. En annan intressant sak är att lärarna vid gråboskolorna haft semestertjänster. Nu ändrar vi på det. Från och med i år har alla ferietjänster. Det blir samma  arbetstider som för övriga lärare i Sverige. Från den 14 augusti i år så har gråboskolorna efter 11 år gått tillbaka till ferietjänst, det tycker jag är intressant.
– Är det bra eller dåligt?
– Jag försöker vara ganska försiktig med att använda bra eller dåligt. Men jag tänker att om en väldigt stor majoritet av Sveriges lärare har en typ av tjänst, och en typ av arbetstidsavtal, varför ska vi i Gråbo då ha en annan?
– Berätta mer om omorganisationen.
– Jag är en stark förespråkare för att vi ska ha arbetslag för F-3, 4-6 och 7-9, för så är kursplanerna uppbyggda. Det är mycket mer naturligt att ha det så. Det är också så vi genomför de nationella proven, i trean, sexan och nian. Det är väldigt naturligt att om du följer en klass 4 till 6 och 7 till 9 så avslutar du med nationella prov.
– Vad har du mer att säga om resultaten?
– När man ska prata om resultaten så är det alltid komplext. Man behöver se på socioekonomiska faktorer, man behöver se på fördelningen mellan pojkar och flickor mm. Det är ett ganska stort pussel att lägga. Jag tror att man kan få ett skevt fokus om man bara pratar om att höja skolans resultat. Jag pratar väldigt mycket hellre om att huvudsaken för oss är att vi kan öka elevernas lärande. När vi ökar lärandet kommer det att leda till högre betyg på sikt. Jag vill vara tydlig med att vårt huvuduppdrag i skolan är att vi ska ha elever som mår så bra som möjligt och som lär sig så mycket som möjligt. När vi lyckas med lärandet då kommer det att synas i resultaten. Betygen är ett resultat av lärandet.
– Då fortsätter vi med frågan om hur ni ska gå tillväga.
Det finns flera delar i det här, det som händer i klassrummet och det som sker utanför klassrummet. Delarna hänger ihop, det handlar om trygghet och studiero. Det var ju en sak vi fick ”i låg utsträckning” på av skolinspektionen.
Något som vi har gjort är att vi nu har socialpedagoger placerade ute i skolan. Huvuduppdraget för en socialpedagog är att arbeta med tryggheten på skolan. När du känner dig trygg får du ner din puls lite grann. Går du in till din lektion och är lugn, ja då har du bättre förutsättningar för att lära dig.
En del som avser det som sker i klassrummet är att vi har arbetat mycket med lektionsstrukturen.  Det är också något som jag vill trycka på. Vi har fokuserat mycket på hur vi inleder skoldagen. Den första lektionen på dagen, men även hur vi inleder varje lektion. Eleverna ska känna igen sig. Vi kan ta högstadiet som exempel. I början av varje lektion går eleverna in och ställer sig bakom stolen, läraren säger ”varsågod” och först då får man sätta sig. Lärarnas reaktioner blev:  ”Oj, mina lektioner kommer igång mycket snabbare”.  Om du har 60 minuter lektion och du kan ägna 55 minuter åt lärande så är det bra mycket bättre än om du måste ägna 15 minuter till att få ordning i klassrummet och bara har kvar 45 minuter till lärande.
Förra året handlade det om att ordna uppehållsrum, i första hand åt eleverna på högstadiet. Vi hade inget bra sätt att lösa rasterna på så eleverna var mycket i klassrummet. Nu stänger vi klassrummen mellan lektionerna. Vi låser för att markera att detta är en lektionssal. Det var ganska svårt förut. Läraren kom in i ett rum där eleverna hade någon typ av rastverksamhet. Det tog en bra stund för läraren att samla eleverna. Nu är det helt enkelt så att klassrumsdörrarna är stängda under raster, och lärare och elever möter upp utanför klassrummet. Nu blir det tydligt att lektionssalen är en sal för lärande.
– En annan aktuell fråga är hur datorn används i undervisningen.
– Utifrån ett lärarperspektiv är datorn ett väldigt bra hjälpmedel, till exempel när man rättar glosor. Men vi måste alltid fråga oss; när gagnar det undervisningen att använda datorn och när gagnar det undervisningen att göra på annat sätt? Att vi använder datorn på rätt sätt för elevernas lärande, den diskussionen är aktiv skulle jag vilja säga.
– Hur gör ni med mobiltelefoner?
– Nytt för i år är att skolan är mobilfri. Hela vägen från F till nio. Så var det inte tidigare.
Det här med mobilfritt har väldigt många positiva effekter, inte minst när det gäller tryggheten. Att gå runt och vara orolig för att du ska bli fotograferad eller filmad, det känns inte bra. På högstadiet har eleverna ibland raster på lite olika tider. När åttorna har rast så kanske niorna har lektion. En åtta SMS:ar till någon i nian, som blir störd på lektionen. Sedan har vi ju också det här med mobilen och lärandet. Det är väldigt svårt för din hjärna att fokusera på det läraren säger om till exempel Pythagoras sats samtidigt som det plingar till och du har fått en snapchat. Vad händer med din hjärna då? Den bryter sitt fokus och det tar lång tid att komma tillbaka.
När vi samlar in telefonerna från våra elever så handlar det ju inte om någon bestraffning eller så. Utan det är: ”Jag bryr mig om dig. Jag vet att du kommer att lära dig mer när telefonen ligger här”. Från föräldrarna har det varit ett väldigt positivt välkomnande, jag har fått många positiva mail. Under de första dagarna var jag ute och pratade med många elevgrupper. Särskilt för högstadiet blev det ju en stor förändring. Det blev bra samtal. När vi kan förklara att det handlar om välvilja, om omtanke, då är det väldigt många som kan ta till sig det. Och vi har sett saker i korridorerna, som är väldigt trevliga. Vi ser hur eleverna sitter så här som du och jag gör nu, de pratar alltså med varandra. Förut var det lätt att försvinna ner i telefonen. Det här är väldigt positivt.
– Inga protester från eleverna?
– Vi har fortfarande några elever som inte lämnar in eller som utmanar systemet. Men vi har en plan för det. Pedagogerna tar kontakt med föräldrarna. Händer det igen så får föräldern ett samtal från rektor. Jag har haft många samtal med föräldrar som är tacksamma. ”Tack, jag ska prata med mitt barn om detta”. Det kan också vara så att föräldrar får komma hit och träffa mej. Då försöker jag göra det till positiva möten som syftar till utveckling. För det vet du ju att det lätt blir så, om en förälder blir kallad till rektor, då undrar föräldern, vad har mitt barn nu hittat på för dumheter.

Efter 45 minuter har tiden för mitt samtal runnit ut. Dags för Robin att ha ett nytt möte. Eftersom vi inte hunnit med allt som stod på min frågelista bestämmer vi att träffas på nytt för att fortsätta samtalet.

Länkar:
Lerums Nyheter – Stora skillnader mellan skolorna
Lerums Tidning – Gråboskolan får bakläxa av skolinspektionen
Lerums Tidning – Ljungviksskolans rektor svarar på kritiken
Lerums Nyheter – Resultat i kommunens grundskolor läsåret 2022/23
Skolinspektionens beslut