DEBATT Ännu en gång kommer rubrikerna om ännu en dödsskjutning på ännu en plats på Hisingen.
Ännu en gång hör man politikernas lama uttalande om hemskheten och ännu en gång konstateras behovet av att ta starka tag mot våldet, tag som aldrig tas, och ännu en gång hör man det hjärtskärande sörjandets skri – den enda sanningen i våldets verklighet.
Ännu en gång…
HUR MÅNGA GÅNGER ska vi lyssna på löften som aldrig infrias? Hur ofta ska vi läsa rubriker som lånas från gången innan? Hur många föräldrar och familjemedlemmar, skyldiga och oskyldiga ungdomar ska få betala i sorg och blod för samhällets bristande förmåga att faktiskt ta itu med orsaker, inte bara synliga tecken?
FÖR SKOTTEN ÄR ETT RESULTAT. Knivhuggen är en desperat handling. Gängen är en överlevnad. Och de dåliga skolbetygen är ett brev på posten. Inget av dessa är orsaker. Alla är tecken på problem som kommer att bli värre innan det blir bättre. Om vi inte erkänner problemen, om vi inte söker lösningar, om vi inte accepterar att vi har lika mycket skuld till vad som händer.
SVERIGE SKA VARA ETT LAND av möjligheter, jämställda möjligheter för alla oavsett alla skillnader. Sverige ska ge hopp till alla som är här eller kommer hit, hopp om en framtid, hopp om rättvisa, hopp om liv. En människa som inte kan se hopp blir desperat och desperata människor slår ut mot sin omgivning. Och vi stoppar dem inte genom hårdare lagstiftning eller hårdare tag.
VI STOPPAR VÅLDET enbart genom att ge hopp, att inkludera alla i samhällets grundläggande arbete, att dra in alla i att skapa de lösningar vi behöver skapa för att vårt rättssamhälle ska överleva. Pengarna finns – vi behöver inte vajande skyskrapor eller leriga tunnlar. Vi behöver ett samhälle som fungerar för alla som är här.
Det enda vi behöver se om och om och om igen är bevis på att alla känner ett starkt hopp inför framtiden. Då försvinner det hopplösa våldet, men inte innan dess.
Sven Borei, Koksås