Ibland slås jag av hur otroligt lätt och roligt det är att vara liten.
Allt är så bekymmersfritt och enkelt. Visst kan de bryta ihop för att de inte får en glass innan maten, men de här stora livssorgerna slipper de iallafall (oftast). Och varje dag är en enda stor lek.
Häromdagen när jag hämtade min son från fritids så spöregnade det.
Jag hade inga regnkläder/paraply med mig utan kurade ihop mig under min tunna sommarjacka och tyckte det var ett riktigt uselt väder. Frös gjorde jag och det hade jag gjort hela dagen eftersom regnet öste ner hela dagen.
Men min son han hade hur kul som helst. Han stod i regnkläder och öste vatten i en kanal de hade grävt och hade väldigt roligt.
När han följde med mig in för att hämta hans väska så säger han i förbigående:
-Jag vill ta av mig stövlarna för de är blöta.
Det gjorde vi då såklart, men jag väntade mig inte den stora sjön som han hade i sin stövel. Han var totalt dyngsur från strumpor och upp till naveln.
-Gjorde du det här nu?
-Nej, jag har varit blöt ganska länge.
Men bekymrad, nej det var han inte och frös gjorde han inte heller. Vi tog av honom regnkläderna, hällde skrattande ut vattnet ur stövlarna och stuvade in allt i torkskåpet så de skulle ha en chans att torka till nästa dag.
Han åkte hem i sina blöta kläder, men när vi kom hem till parkeringen tröttnade han på de blöta byxorna och ville absolut ta dem av sig i bilen innan vi gick de 100 metrarna hem.
Sagt och gjort kläderna åkte av och sen gick han ut ur bilen, ut i spöregnet i bara t-shirt och kalsonger.
-Jag springer hem mamma, sa han till mig som släpade på alla mina påsar och väskor. Och så börjar han springa, jag följer honom med blicken och ser hur han strax utanför vår tomt gör lite ”hoppsa-steg” mitt i springturen. Och då ler jag, stort och härligt, för det är verkligen så härligt att få följa sin 8 åriga pojke med blicken.
Tänk att välja att springa hem i kallingarna i spöregn och så dessutom göra några glädje ”hoppsasteg” mitt i alltihop.
Det är verkligen lycka att vara liten!
Josefine Myrhill