Vår vän och mentor Shingo Ohgami har efter en tids sjukdom gått ur tiden.

Sedan trettio år, efter tisdagsträningen håller stammisresturangen i Göteborg lite extra öppet och Shingos bord in till höger står färdigdukat med meny, ätpinnar och glas. Lai Wa special utan ärtor! Eller nej förresten, vi tar fisken idag. Ta en halv portion och resten med hem. Det brukar bli diskussioner om karates historia, politik och många härliga skratt i goda vänners lag där måltiden är samlingspunkt. På träningen är det tysthet, renhet och koncentration som gäller. Fokus på den inre resan, att bli en bättre människa.

I Valhalla bowlings gamla lokaler ligger sedan några år Samurai Dojo, karateklubben Shingo startade 1969. I skohyllan vid entrén ligger Shingos välanvända innetofflor som vanligt. På bordet i träningslokalen ligger pappret Shingo fyllde senast med japanska tecken där han höll ordning på alla kata (rörelsemönster) han tränat för dagen. Varje dag minst två timmars träning, inga undantag. Shingos inställning till träning var att man ska träna regelbundet, långsiktigt, för sin hälsa.

Det känns som nyss vi tränade på karateklubben tillsammans med Shingo. Man förväntar sig nästan att han ska stå där vid spegeln och göra sina dagliga kata när man kommer in och bugar mot lokalen. Den karaktär och målmedvetenhet han visade dagligen är en av många Shingos egenskaper vi alla inspirerats av under årens lopp.

Vi var unga när vi först mötte Shingo. Några av oss som vänner till Shingos tre barn, andra som elever i Samurai Dojo eller på några av de oräkneliga träningsläger som anordnats under årens lopp. Jag mötte Shingo som tonåring. Först som min goda vän Peters något excentriske far. Det visade sig dock snart att Shingo Ohgami var mycket, mycket mer än så. Alla rykten om hur hård och sträng karatemästare han var ingav till en början en skräckblandad förtjusning bland oss unga killar som gärna hängde hemma hos Peter. Vi såg storögt på hans samurajsvärd, kampsportsfilmer och det noga organiserade biblioteket med böcker om kampsportens historia. Vi fascinerades över hans temperament över vad vi uppfattade som triviala ordningsmissar. Vi kanske inte alltid insåg det riktigt då, men Shingo missade aldrig ett tillfälle att lära oss unga om vikten att dra vårt strå till stacken i smått och stort. Inga ursäkter. Kämpa för att varje dag göra vårt bästa för att stärka karaktären utan att för den delen förvänta oss tack eller beröm. Det gjorde han genom att tilldela oss allehanda praktiska hushållsnära arbetsuppgifter och små föreläsningar runt köksbordet. Det krävdes minutiös ordning i allting, ifrån skor till städning och alla hjälper till. Inga undantag. Annars hittade man sina skor i de regnvåta buskarna eller kanske blev man portad med ett ilsket ”kom aldrig mer tillbaka” som kunde ta tid att med mössa i hand, tina upp.

Situationerna med Shingo har gett upphov till många roliga anekdoter som blivit vida kända genom åren, men nu, när jag själv är far, inser jag verkligen vilken enormt positiv påverkan våra möten haft på mig. Jag gläds så oerhört mycket över att även mina barn fick möjlighet att möta Shingo.

För mig personligen dröjde det ett tag innan jag slog mina första trevande karateslag. Eftersom jag bodde i Lerum var det naturligt att jag började hos en av Shingos närmsta elever Hado Catic i Lerums Karateklubb. Hado och Shingo möttes på åttiotalet och utvecklade en unik nära relation. De kom från liknande bakgrund och fann varandra genom karate men särskilt i livet. Shingo var Hados vän, far och mentor. Hado Catic driver sedan många år Lerums Karateklubb med hög standard på träningen i Shingos anda. Livet förde mig så småningom bort från Lerum och jag började träna och undervisa barn hos Shingo. Jag köpte alltid rakt av hela konceptet med disciplinen, stoicismen och blev livslångt begeistrad över den japanska kulturen. Mitt intresse har tagit mig till Japan många gånger i mitt arbete som formgivare där man så här i efterhand kan se en tydlig japansk tråd snirkla sig igenom allt det skandinaviska. Shingo talade ofta kanske oavsiktligt kryptiskt för att beskriva olika känslor i kroppen under karateträning ”höften flyter i luften” eller ”ta bort knäet” och många har nog förbryllats över den ständiga uppmaningen om att slappna av, trots att man inte kan göra det mer utan att lealöst falla till marken. Men som många av Shingos uppmaningar kräver insikten sin tid och tålamod. Att slappna av menas kanske främst inte fysiskt, utan mentalt. Att göra sig kvitt låsningar, blockerande tankar och hinder vi sätter upp för oss själva. Om livet ger dig citroner, slappna av först och sen kommer du kanske på att göra citronsaft. Jag har i likhet med så många andra förstått för länge sedan att lärdomarna och insikterna jag vunnit sedan första mötet med Shingo har format mig.  De har bidragit till att ge mig verktyg att klara av en krävande karriär och olika livets svårigheter. Nya polletter faller ner titt som tätt och när man väl fattar, himlar man ibland generat med ögonen åt sig själv över att det tagit över tjugo år att fatta. Är det något vi minns nu, är det Shingos eviga önskan om att vi inte bara ska träna för att gradera eller att tävla, man tränar för att bli en bättre människa. Översatt till livet handlar det om att i stort och smått se på det vi gör som något viktigt och dyrbart. Att spendera sin tid produktivt och ständigt finna nya sätt att vara till nytta för familj, vänner och samhället. Det visade Shingo exempel på varenda dag och nu är det vår tur att föra vidare hans ande till varandra och våra barn genom att själva försöka vara goda exempel.  Så må våra höfter flyta i luften, ta bort våra knän och framför allt, slappna av.

Vi är många som känt Shingo Ohgami genom åren genom vänskap, arbete och träning. Bara i Sverige har omkring åtta tusen personer tränat på Karateklubb Samurai Dojo sedan Shingo startade klubben 1969. Många, många fler känner hans livsverk runt om i världen. Vi har alla berörts av Shingos stora karisma, hans hängivenhet till karate och vägledning i vår personliga utveckling.

Shingo växte upp i Shimonoseki, Japan. Han fångades av fascinationen för karate och Shindo Yoshin ryu Jijusu under sina universitetsstudier vid Todai Universitet i Tokyo 1961. Shingo tränade där för den legendariska  Sensei Hinori Ohtsuka (1892 – 1982), grundare av karatestilen Wado Ryu och Shingo kom senare att bli en stor bidragande faktor till spridningen av Wado Ryu karate utanför Japan.

1969 lämnade Shingo Japan för ett år som gästforskarstipendiat på Chalmers tekniska högskola i Göteborg där han forskade om cellulosakemi och sedermera startade en av Sveriges första karateklubbar, Samurai Dojo. Shingo lade senare hela sin akademiska energi på att forska om karate och kampsporters historia vilket gett upphov till en stor mängd publikationer och böcker för eftervärlden. Shingo grundade Svenska Karatedo Wadokai och medverkande till Federation of Wadokai Europe´s bildande vilket starkt påverkat spridningen av karate ut i världen.

En stor man har gått ur tiden och hans minne kommer för evigt att leva kvar i våra sinnen. Tack för allt.

Shingo Ohgami lämnar efter sig sina tre barn, barnbarn, nära vänner och oräkneliga beundrare runt om i världen.

Text: Staffan Holm

Staffan Holm – www.staffanholm.com – har vuxit upp i Lerum och är en nära vän till familjen. Han har tränat karate med Shingo i många år och är en av Samurai Dojos ansvariga för barnverksamheten Kodomo.