Bakom Göteborgs-Postens nu uppmärksammade artikelserie ”Hennes namn var”, som handlar om kvinnor som mördas av sina män, ligger journalisten Michael Verdicchio, uppvuxen i Lerum och som på några år hunnit bli tidningens mest prisade grävande journalist.
Riktigt när hans intresse väcktes för att bli journalist vet han inte men tror att det var någon gång när han gick i högstadiet på Torpskolan i Lerum eftersom han valde medialinjen när han började på Lerums Gymnasium.
Kanske det faktum att hans pappa då arbetade som rättsläkare som innebar att han när som helst fick lämna hemmet för att reda ut vad som hänt kom att bli någon form av inspiration.
Kvar står i alla fall att han blivit Göteborgs-Postens mest prisade journalist, endast 31 år gammal.
Michael Verdicchio är uppvuxen i Lerum där skolkarriären inleddes med förskola på
Almekärrskolan och slutade med examen på Lerums Gymnasium.
Där på gymnasiet stod det helt klart att det var journalist han skulle bli.
– Jag var nyfiken på journalistik och tycket om att skriva, säger Michael, som tycker att sättet som lärarna drev undervisningen på medialinjen var smart.
Klassen fick göra tidningar om ett specifikt ämne vilket resulterade i att man samtidigt som
gjorde en tidning.
– Det gjorde att vi lärde oss massor om det ämne som tidningen handlade om fast det
var göra tidning som vi mest var intresserade av.
Krokig väg till yrket
Den enda i klassen som till slut blev journalist är Michael. Men vägen dit blev inte rak.
För att komma in på Journalisthögskolan i Göteborg, JGH, krävdes två års studier på
Universitetet .

Michael gav sig på det samtidigt som han arbetade som personlig assistent, något han fortsatt
med fram till han fick en fast tjänst på Göteborgs Posten. Till slut kom han in på JHG och började sin utbildning där.
En del i den var praktik på en redaktion. För Michael blev den på SVT:s Västnytt ( numera omdöpt till SVT Nyheter Väst, ett namn som få använder både internt och hos allmänheten. (Min anmärkning.) Där fick han senare fortsätta som vikarie och blev uppmärksammad för sitt jobb ”Hemtjänstbluffen”, en granskning av det västsvenska hemtjänstföretaget Care Together som
misskött vården av äldre. För det jobbet fick han Föreningen Grävande Journalisters ”Guldspade”.
– Såg en liten artikel om företaget i Lerums Tidning, som gjorde mig så nyfiken att jag började
gräva om företaget, säger Michael.

Utlasad
Men när Michael tid på Västnytt började närma sig 12 månader så blev han ”utlasad” därifrån. Vilket innebär att han inte fick fortsätta arbeta där enligt Lagen om Anställningsskydd vilket kan synas vara en märklig effekt med en lag med det namnet. (Här kanske det krävs en förklaring. Enligt lagen om anställningsskydd (las) ska en arbetstagare ha varit anställd i minst 12 månader inom en treårsperiod för att få så kallad företrädesrätt till en ny anställning. De intjänade ”lasdagarna”, det vill säga tiden du arbetat, försvinner inte innan det gått tre år sedan din första anställningsdag.
Hos SVT och SR har man alltid varit extremt flitiga att använda Las för att undvika att få några journalister ”inlasade” som yttrycket är. Det innebär att den som närmar sig tolv månaders anställning inte får någon mer anställning
där de närmaste tre åren. Detta medför i sin tur en väldig omsättning på oerfaren personal något som facket kämpar
emot med väldig begränsad framgång. (Min anmärkning.)
Det var detta som drabbade Michael när han var på Västnytt. I stället sökte han sig till Sveriges Radio, SR, och fick vikariat på olika redaktioner där. Sedan dök det upp en annons från GP som sökte två reportrar.
– Visste inte vad det var för tjänster. Ringde GP två dagar innan ansökningstiden gick ut och
dom tyckte att jag skulle skicka in en ansökan.
Resultatet blev att Michael fick en av två tjänster som grävreporter.

Motig start
Men början på GP blev inget vidare. Han första jobb fick ”läggas” som det heter på journalistspråk. Det innebär att det inte blir något publicerat på grund av att det man får fram inte stämmer med det man trodde när man gav sig på ärendet – grejen ”håller inte” som det heter. Eller att någon konkurrent publicerar ”storyn”. I Michaels premiärjobb hände det senare.
Han skulle ta fram uppgifter om vad som spenderades på konferenser i Göteborg stadsdelsnämnder. Därför begärde han ut handlingar från olika stadsdelar som visade utgifterna för konferenser. Vad han inte visste då var att en reporter på GT hade koll på vilka dokument han begärde ut och kunde utav det dra slutsatsen vad Michael höll på med och göra samma jobb och publicera i det GT före GP. Men därefter har framgångarna kommit på rad och väckt stor uppmärksamhet.

En rad uppmärksammade reportage

År 2018 låg Michael bakom granskningen ” Hedersflickorna ”. Det handlade om att om hundratals flickor i Sverige omhändertagits av myndigheter på grund av hedersförtryck. Granskningen avslöjade bland annat fallet med en 12-årig flicka i Göteborg kallad Alicia/Amanda, som gifts bort, våldtagits och sedan tvingats föda barn utan att myndigheter ingrep.
Publiceringen medförde att Göteborgs Stad tillsatte den så kallade Amanda kommisionen som granskade stadens hantering av liknande ärenden.
Samma år gjorde han en granskning den religiösa friskolan Hällebergsskolan i Ljugkile. En granskning som avslöjade psykisk terror, social kontroll, rädsla och indoktrinering på skolan.
En annan granskning, den av grekisk-ortodoxa kyrkan som visade att kyrkans ledare skodde
sig själv samtidigt som lokala församlingar hamnade hos Kronofogden. Det ledde till en
utredning om kontrollen av skattepengar som delas ut till trossamfund. Michael var upphovsmakare till en lång serie granskande reportage i podcasten Systrar som fick stort genomslag. Reportage som beskrev verkligheten i sexhandeln med unga tonårsflickor i Sverige.

Hotad
Men de journalistiska framgångarna har också ett pris.
I granskningen ”Terrorn mot bönderna” 2019 avslöjades hundratals attacker mot svenska lantbrukare i form av våld, hot och attacker. Det kunde avslöjas efter infiltration av militanta djurrättsgrupper. Efter publiceringen blev Michael hotad på olika sätt. De polisanmälningar som gjordes lades ner eftersom det inte gick att binda hoten till någon person. När han året efter tog upp ämnet igen blev han åter hotad. Denna gången ledde det till åtal mot en djurrättsaktivist.
I en kommentar på en annan aktivists Facebooksida skriver hon:
”Verdicchios dick bör skäras av och matas till han till han kväva”.
Meddelandet kan svårligen tolkas som annat än att Michael borde kvävas med sitt eget
könsorgan Men hon frias i Tingsrätten som inte anser att hotet är riktat mot Michael.
De har inga kända gemensamma vänner på Facebook, och det var inte menat att Michael
skulle läsa det hon skrev enligt Tingsrätten.
– När ett hot för en gångs skull kan bevisas och hon till och med erkänner, så ska hon frias! Det känns jättemärkligt, sade Michael efter domen.
Hoten han fick efter granskningen av djurrättsaktivisterna medförde bland annat att han idag har skyddad identitet. Domen överklagades till Hovrätten som den 28 mars ändrade domen så att kvinnan fälls för olaga hot och döms till 100 dagsböter a 50kr. Dessutom ska hon betala skadestånd till Michael och hans rättegångskostnader.
Om domen, säger han till tidningen Journalisten:
– Det känns skönt att hovrätten går på vår linje och dömer henne. Det är inte rimligt att personer vi granskar ska kunna skriva i kommentarsfält hur de vill skada eller döda oss efteråt.
– Det här var långt ifrån det grövsta jag fått ta emot under åren, men för mig handlar det om
principen. För en gångs skull valde polisen att ta det hela vägen och då känns det också viktigt att hon
dömdes. Man ska inte kunna hålla på hur som helst.

En rad priser
Michaels grävande har hittills har det renderat ibland annat fyra ”Guldspadar”, Föreningen
Grävande Journalisters pris, och en nominering till Stora Journalistpriset.
Livets som journalist har blivit som Michael hoppats på eller tänkt sig.
– Jag känner att jag hamnat rätt. Tidigare drömde jag om att jobba på Uppdrag Granskning men här på GP är det fritt att göra jobb i olika format, text eller ljud, bild och film.
I raden av reportage så har Michael svårt att rangordna vad han är mest nöjd med.
Svaret på frågan om det blir, kanske med nödvändighet, långt och fylligt.
– Hmm, jag är jättenöjd med mycket, så jättesvårt att välja. Men Guldspade-jobben är jag så
klart jättenöjd med – även om det är svårt att välja.
– Djurrättsgranskningen krävde mycket jobb i form av att försöka infiltrera djurrättsgrupperna, och det har väl också varit det som fått störst konsekvenser i form av riksdagsdebatter, ny lagstiftning från regeringen och att man tar brottsligheten på allvar nationellt nu. Det var också en granskning som jag själv fick betala ett pris för i form av hot och annan skit – vilket jag ser som ett kvitto på att jag gjort något viktigt, säger Michael.
– Podden Systrar ligger mig också väldigt varmt om hjärtat eftersom de drabbade var barn och jag vet vad den betytt för framförallt unga runt om i landet.
– Jag har fått så mycket mejl och samtal efter den serien, däribland unga tjejer som sagt att den räddat deras liv, vilket jag såklart är jättestolt över. Det är även något jag fortfarande får höra från flera av tjejerna som medverkade i podden, vi har fortfarande kontakt idag.

Vad är det då som driver honom att jobba vidare?
– Jag vill avslöja missförhållanden, ta fram det som är obekvämt och undviker gärna att följa den journalistiska strömmen. När all media springer åt samma håll riskerar viktiga bitar av sanningen att gå förlorad. Det är därför orädd, ifrågasättande och grävande journalistik är så viktig.

Text och bild: Tomas Lindblom
info@lerumsnyheter.se