Miljö- och byggnadsnämnden i Lerums kommun beslutade den 28 oktober 2019 att avslå ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna på en fastighet som ligger vid sjön Mjörn, mellan Björboholm och Sjövik. Fastighetsägaren ville uppföra ett Attefallshus i nära anslutning till befintlig bostadsbyggnad. Fastighetsägaren överklagade beslutet till Länsstyrelsen som också sa nej till dispensansökan. Kommunen hade tidigare beviljat dispens för tre grannfastigheter som ligger närmare sjön än det område som den aktuella ansökan avsåg.

Bestämmelserna om strandskydd
Bestämmelserna om strandskydd finns i miljöbalken. Strandskyddsdispens beviljas av kommunens miljö- och byggnadsnämnd. Dispens kan beviljas om det finns särskilda skäl och det är uppenbart att området saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften,

De särskilda skälen som åberopades i det aktuella ärendet var:
–  Att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften,
– Att genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen,

Miljö- och byggnadsnämnden var av den uppfattningen att det inte förelåg några särskilda skäl. ”Nämnden anser dock med beaktande av domskälen i MÖD (Mark- och miljööverdomstolen) 2020:2 att det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet väger tyngre än det enskilda intresset av att bebygga fastigheten och instämmer därmed i länsstyrelsens bedömning.”
”Nämnden har i sitt beslut från 2016 avslagit ansökan om strandskyddsdispens för Huvden 1:27 då särskilda skäl saknades och marken inte var ianspråktagen som tomtmark. Med anledning av detta anser nämnden att det nu aktuella området är allemansrättsligt tillgängligt då det inte bedöms ianspråktaget som tomtplats och tillhör en större yta som är tillgängligt för allmänheten.”

Mark- och miljödomstolen
Mark- och miljödomstolen gjorde en annan bedömning. De insåg sannolikt att inte ens en katt skulle välja att ta sig till sjön via ett vattenfyllt dike och en vattensjuk åker när det är möjligt att gå torrskodd via vägen.

Fattiga fastighetsägare göre sig ej besvär.
Förutom att processen pågått i fem år – den första ansökan gjordes 2016 – har fastighetsägaren fått lägga ut stora summor på juridisk hjälp. I den här typen av frågor finns ingen rättshjälp att få och det finns inga försäkringar som täcker kostnaderna. En fastighetsägare som försöker få rätt mot en myndighet måste stå för hela kostnaden själv. Även vid framgång i högre instanser drabbar kostnaden den som överklagar. Den som stämmer en person i ett så kallat civilrättsligt mål får stå för rättegångskostnaderna vid förlust, men vid framgång är det motparten som får betala.

Ett liknande system borde vara rimligt att ha i den förvaltningsrättsliga processen, dvs när en myndighet är motpart. Du ska inte behöva vara rik för att få rätt.

Bild och text: Lennart Lauenstein