Krönika: Tornväktaren i Ystad

Statyn med stadsmusikanterna i Bremen uppfördes 1953 av Gerhard Marcks.

Stadsmusikanter var musiker som var anställda vid stadens myndighet. Deras uppgift var att framföra musik i kyrkan och andra offentliga tillställningar. De har sitt ursprung från 1200-talet. Stadsmusikanten hade 3-4 gesäller och lärlingar som utbildades på olika instrument. Föregångare till dagens kommunala musikskola? Vid borgerskapets tillställningar hade stadsmusikanten ensamrätt att spela mot betalning. Stadsmusikanter började dyka upp i Nordeuropa omkring 1550. Vid mitten av 1800-talet försvann stadmusikantväsendet.
Bröderna Grimm har skrivit en saga om ”Stadsmusikanterna från Bremen”. Sagan handlar om fyra djur – en åsna, en hund, en katt och en tupp. De rymmer från sina gårdar för att bli stadsmusikanter i Bremen. På vägen dit hittar de ett gömställe för rövare. De skrämmer bort rövarna genom att bilda en pyramid. När djuren bosatt sig i huset vill de inte längre bli stadsmusikanter.

Det finns en stadsmusikant kvar i Sverige. Tornväktaren eller lurblåsare, som han kallas i folkmun, i Ystad. Varje natt året runt ljuder en utdragen, dov och något mystisk signal över Ystads centrum. En tonstöt varje kvart mellan 21.15 till 01.00 för varje väderstreck. Vid tonstötarna används en kopparlur.

Kvinnlig lurblåsare
Foto: Ann-Marie Lindqvist

Det är från tornet i S:ta Marias Kyrka tonerna kommer. Kyrkan från 1200-talet är stadens äldsta byggnad, men det är från det ombyggda tornet från 1700-talet lurblåsandet sker. Fyra signaler heltimme, en signal kvart över, två halv och tre kvart i. Tornväktarens funktion var förr att varna Ystadsborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Upptäcker väktarens vakande ögon något misstänkt idag ringer han polis och brandkår.

I december 2019 gjordes en renovering i kyrktornet. Efter det drog Ystads kommun in tjänsten och slutade att betala lön till lurblåsaren. Målet togs upp i arbetardomstolen som dömde till tornväktarens fördel. Tjänsten tillsattes igen och Ystad fick behålla sin turistattraktion.

Väktartjänsten innehas idag av Ludvig Olsson. Han berättar: ”Jag fick låna en lur att träna på hemma ett par veckor och började sedan jobba i tornet. Men det tog ändå ett år till jag fick en ok ton och inte blev yr efter varje omgång”. Det är en stor fördel om lurblåsaren har spelat något bleckblåsinstrument innan. Ludvig jobbar också som folkmusiker och deltidsbrandman. Han har två medhjälpare som rycker in när han behöver vara ledig. Lars Persson och Eva Milberg (Ystads första kvinnliga lurblåsare).

Under sommaren finns lurblåsaren på trappan kvällstid utanför kyrkan och berättar för intresserade personer om sitt jobb och Ystads historia.

Text: Jan Johansson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Järnväg
Tidigare Historien

Debatt: Järnvägsinvesteringar - Miljö

Nästa Berättelse

Många överklagade bygglov i Lerums kommun

Senaste artiklarna