Kåseri först publicerat på Tankar om Förskola där Maria Karlander är skribent.
De flesta av er är trygga och nöjda med den förskoleverksamhet där just er guldklimp befinner sig om dagarna. Det är härligt! Några av er, anser att pedagogerna gnäller och inte verkar göra sitt jobb. Detta kan man läsa långa rader om i grupper och sidor på Sociala medier. Det är beklagligt! En del av er, är nöjda så länge ni har någonstans att lämna era barn på just de tider ni har behov av och utgår från att allt är okej så länge ni inte hör om motsatsen. Det är ju okej fast jag klurar på hur ni kunnat missa just det där om motsatsen.
Men! Oavsett vilken grupp just du/ni tillhör, så har jag en fundering, eller snarare en önskan, om vad just du/ni kan eller snarare borde göra. Det är nämligen så att förskollärarna och barnskötarna på just er förskola gör ett fantastiskt jobb utifrån de förutsättningar de har och har ni väldig tur så har just personalen på den förskolan BRA förutsättningar. Men rent krasst, så är chansen väääldigt liten. Det är mer troligt att den personalen ännu inte bränt ut sig, är extremt duktiga på att hålla god min och är väldigt professionella utåt, det vill säga gentemot er. Ni har tur, skulle man kunna säga. För ni slipper oroa er. Men om jag ska ge en liten hint, så bör ni ALLA kolla upp hur det egentligen står till.
Följs lagar och avtal?
Kan personalen säkerställa tillsynsansvaret? Följs läroplan, skollag och får just ditt/ert barn alla möjligheter att utvecklas utefter just de förutsättningar som ditt/ert barn har och utifrån där hen befinner sig? Oavsett behov. Jag ställer mig högst tveksam till det!
Så vad kan du/ni då göra? Om (eller snarare när) ni upptäcker att det inte är ”guld och gröna skogar” utan snarare ”avverkad skog som troligtvis brunnit ned”. Jo, här kommer jag med några tips.
Håll till godo:
- Rösta på det parti som vill lägga resurser på förskolan samt minska barngrupperna samtidigt som man vill öka lärartätheten. Om det finns något parti vill säga. Om inte, välj det som ändå är bästa alternativet för ovanstående.
- Kräv av rektorn att ni vill ha utbildade pedagoger på ert barns förskola. Förskollärare och barnskötare. Inget annat ”hitte-på”.
- Ifrågasätt till rektor och kommun varför barngrupperna är så stora och de utbildade förskollärarna och barnskötarna så få.
- Fråga förskollärarna och barnskötarna om de har förutsättningar för sitt uppdrag. Om inte, be dem konkretisera.
- Fråga rektor om personalen har förutsättningar för sitt uppdrag och på vilket sätt rektor kan redogöra för vad det innebär.
- Klaga uppåt i delegationsordningen om det finns brister utifrån ovanstående frågeställningar. Dvs uppåt i chefsleden till högsta ansvarig; politikerna.
- Gör era röster hörda! (Exempelvis via media, gå på manifestationer som facken och bla Förskoleupproret tar initiativ till mm).
- Nöj er inte om ni inte får svar.
- Blunda inte!
- Gnäll inte på Sociala medier om ni inte gjort något ovan!!
Vi vill alla era barns bästa. Ni såväl som vi. Men vi behöver er hjälp och ert stöd för att kunna utföra det mest grundläggande gällande just det. Vi vill ge era barn exakt det de har rätt till. Hjälp oss i kampen om att få rätt förutsättningar att kunna göra vårt jobb. Så ska vi göra allt vi kan för att möta just ditt barn och ge hen den allra bästa utbildning och tid hos oss.
Text: Maria Karlander
Maria Karlander bor i Lerum. Arbetar som förskollärare sedan 1996 och är fackligt förtroendevald för Sveriges Lärare i Partille. Huvudsakliga uppdrag är huvudskyddsombud och förhandlingsombud. Båda med inriktning mot förskolan. Skriver om förutsättningar för uppdraget som förskollärare, den samlande kraften till förändring och förbättring.
Det är sorgligt att hänga längst ner på samhällsstegen o dingla.
Förskolepedagoger och barn har det tufft, ingen bryr sig. Föräldrar nöjda bara de får lämna o barnen inte klagar hemma. Ledning nöjda så länge de ”får ihop dagen” utan att störa arbetande föräldrar. Politiker nöjda med billig barnomsorg.
Det är barn o pedagoger som betalar priset. Barnen med långa stökiga dagar utan vila, ofta förkylda också o därmed sänkt allmäntillstånd. Pedagoger betalar med hög ”sjuknärvaro” och lika hög sjukfrånvaro. Sällan får man en hel lön i kuvertet den 25:e, spec inte under vinterhalvåret när virusarna sprids. Ingen kompensation för att man blev sjuk på jobbet, om och om igen….
Pedagoger flyr yrket, outbildade blir fler o barngrupperna större. Är det fler än jag som ser det sjunkande skeppet?