En av fiolens beståndsdelar är en botten gjord av lönn. Även till hals och sargar används lönn. Locket består av gran (något tunnare än botten). Greppbräda och stämskruvar i ebenholts. Ebenholts håller på att ta slut och man experimenterar med återbrukat papper som ersättning. På insidan av locket limmas en basbjälke för att förstärka de lägre tonerna. Mellan lock och botten placerar man en ljudpinne strax under stallet som båda är av gran. Det är mycket viktigt med placeringen av stall och ljudpinne. I locket finns två f-hål på varsin sida av stallet för att ljudet ska komma ut. Vill man ha en riktigt bra stråke så används träslaget pernambuco (Paubrasilia echinata) som är Brasiliens nationella träd.
Det var i Cremona i Italien som tre gigantiska fiolbyggarfamiljer verkade på 1600-talet. Amati, Guarneri och Stradivari. Antonio Stradivari var den som nådde mest berömmelse. Han var elev till Amati och överträffade med tiden sin läromästare. Under sin livstid (93 år) hann Stradivari tillverka 1117 fioler. Folk från hela Europa reste till Cremona för att köpa hans fioler. Idag vet man säkert att det finns 512 av hans fioler kvar. Hur många av dessa som spelas på eller är inlåsta i kassaskåp vet man inte. Fiolerna är värda miljonbelopp. Många vill tro att man äger en Stradivariusfiol. Man skojar om att det bara i USA finns 3000. Flera av fiolerna har namn. 1721 tillverkade Stradivarius ”Lady Bunt” som såldes 2011 för 102 miljoner. Fiolvirtuosen Paganini ägde och spelade på många fioler bland annat ”Le Brun” signerad Stradivari. Att just Paganini spelat på instrumentet ökad naturligtvis värdet. Andra namn på Strdivariusfioler är Joachim-Ma, Baron Knoop, Kiesewetter och Messiah. Den senare fiolen, tillverkad 1716, hade många ägare innan den till slut hamnade på Asholean Museum i Oxford.
När Helga Hussels anställdes som violinist i Göteborgs Symfoniker hade hon med sig en fiol från Tyskland som Paganini spelat på. Genom insamling av pengar från publik och en stor summa från Volvo finns fiolen kvar i konserthusets ägo.
Hur kunde nu dessa fioler bli så bra? En orsak kan vara de välväxta granarna i Val di Fiemme Italien. En annan naturligtvis de skickliga fiolbyggarna och en tredje lacken, som instrumenten beströks med. Innehållet i lacket är än i dag en hemlighet.
Om man vill prova på att bygga en fiol tar det 2- till 300 timmar. Man kan via nätet köpa färdiga satser att limma ihop. I Kina fabriksbygger man fioler. En del blir faktiskt riktigt bra. I Sverige har också funnits fiolbyggare. På 1700-talet skickades en del ut i Europa för att lära hantverket. Namn som nämns är Johann Öhberg och Sveno Beckman. De blev aldrig riktig skickliga eller berömda.
Även om det inte finns så många kända fiolbyggare i Sverige så finns det flera duktiga reparatörer. Bertil Pohl har i många år haft förtroende att serva stråkinstrumenten i Göteborgs Symfoniker. Han har ett intimt samarbete med Wennerströms musikaffär i Lerum. Eftersom Bertil Pohl inte har så stor plats i sin verkstad har han med varm hand lämnat över underhållet av kontrabasar till Ellinore Morris som har mycket större plats i sin verkstad vid Hedefors bruk. Hon kommer ursprungligen från Zambia men har fått utbildning i Norge innan hon för tjugo år sedan hamnade i Lerums kommun. Hon har bland annat med varlig hand tagit hand om en bas från tidigt 1700-tal som Konserthuset äger. Operan i Stockholm äger en ännu äldre bas från1585. Båda dessa instrument betingar stora värden.
I Lerum finns ännu en världskänd instrumentbyggare. Per Hallgren, gitarrbyggare, sitter i skogen i Gråbo och tillverkar gitarrer som sprids runt hela världen. Han har en kö på 2 år för gitarrister som vill köpa hans instrument. Sveriges mest kända klassiska gitarrister Mats Bergström och Göran Söllscher spelar båda på gitarrer tillverkade av Per. Vid en kammarkonsert i Lerum för ett antal år sedan framträdde Mats och Göran tillsammans. Inför den av publik proppfulla konserten informerade Mats: ”Vi spelar alltid på Pers gitarrer. Även när vi inte är i Lerum”. När Mats är i närheten av Lerum brukar han bo över hos Per.
Lite märkligt är det att flera duktiga instrumentmakare har anknytning till Lerum. Många utmärkta instrumentalister har flyttat till Lerum från Göteborg. I kommunen bor också sedan många år flera framträdande musiker. Är det något med klimatet??
