Lerum – ekonomisk dromedar planeras bli kamel!

Dromedarer har en puckel och kameler två. Och pucklarna i Lerum gäller investeringar. Historiskt finns en betydande investeringspuckel åren 2011 och 2012. Investeringarna dessa två år når nästan 15 procent av totala intäkter och uthållig nivå beräknas ligga på 7 procent av totala intäkter. Detta visade finansiella analyser som presenterades i Floda 2014 och 2015 (de finns i Analysarkiven på www.kommunrating.se).
Tar man del av majoritetens budgetförslag i Lerum 2016-05-30 (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet) och lägger in siffrorna i vårt expertsystem framträder en ny och ännu mer imponerande investeringspuckel åren 2017 och 2018, som når i underkant av 19 procent av totala intäkter. Fortfarande beräknas långsiktig optimal investeringsnivå ligga kring 7 procent av totala intäkter.
Moderaternas förslag
Även Moderaterna har presenterat ett budgetförslag. Det skiljer sig inte mycket från majoritetens förslag utom när det gäller just investeringarna i framtiden. Investeringsutgifterna, enligt deras finansieringsbudget, ligger på en lägre nivå som överensstämmer med nivån i beslutad budget för innevarande år (2016). Den nivån är 12 procent av totala intäkter, alltså väsentligt över långsiktig hållbar nivå 7 procent. Det är således för höga investeringar även om inget år ens kommer i närheten av majoritetens nästan 19 procent för två år.
Därmed är också lånebehovet lägre i Moderaternas budget, vilket Alexander Abenius med rätta framhåller i Lerum tidning, 1/6-16. Men det är långt kvar även i deras budget till en nivå som kan anses långsiktigt balanserad. I både majoritetens och oppositionens förslag är det således fråga om ytterligare en investeringspuckel i framtiden även om Moderaternas är mer moderat. Vad betyder detta? Hur klarade Lerum tidigare puckel? Det gick inte så bra.
Risken med höga investeringar
Risken med mycket höga investeringar är att de kan ge upphov till oförutsedda framtida driftkostnader som pressar ner överskotten och därmed sparnivån. Det var vad som skedde åren 2011 och 2012. Indikationen är det låga sparandet de åren och i budgetförslaget sidan 21 syns i diagram den tydliga puckeln i nettokostnadernas utveckling och svackan i resultatet. Det senare ska vara minst 2 procent och helst mer. Det penningmässiga överskottet från verksamheten, sparandet, föll till 3 procent. Det som bör vara 7 procent av totala intäkter minus befolkningsökningen. Lerum lånade vad som fattades och skulderna växte mycket mer än planerat.
Överskotten återställdes och det skedde redan under 2013 genom bättre budgetföljsamhet, som nåddes genom en ökad kostnadseffektivitet. Detta snabba handlag förtjänar beröm. Även åren därefter 2014 och 2015 ligger överskotten på mer än godtagbar nivå och det planeras också vara så framöver. Det speglar att man vill slå vakt om en hög självfinansieringsgrad av investeringarna men med sparandet på i snitt 7 procent av totala intäkter till 2019 och investeringarna på i snitt över 12 procent så blir mellanskillnaden igen mycket ny upplåning. Lerum var skuldfri 2006 och beräknas ha långa skulder 2019 motsvarande halva totala intäkter.
Dramatisk skuldökning
Skuldökningen är således dramatisk jämfört egen skuldbetalningsförmåga men mindre dramatisk jämfört soliditeten, dvs eget kapital i förhållande till tillgångarna. Man avser plana ut på en soliditet av 15 procent inom planperioden (2019). Det är samma sak som att säga att skulderna som mest ska vara 85 procent av tillgångarna.
Anta att Lerum får ett nytt kostnadsgenomslag under planperioden beroende på oförutsedda driftkostnader från de mycket höga investeringarna. Då måste det lånas igen oplanerat och det är inte otänkbart med en skuldnivå över 100 procent, dvs en negativ soliditet (hur ska politikerna förklara för väljarna vad negativ soliditet är?). Är det inte bättre att prata skuldnivå även om ordet skuld är negativt värdeladdat?
Slutsatsen, eller rådet, blir att majoriteten står vakt vid ekonomistyrningsrattarna och vid minsta kostnadsgenomslag beroende på investeringsverksamheten möter upp med kostnadseffektiviserande åtgärder. De största överkostnaderna finns inom äldreomsorgen. Den återstår att slimma inom Lerum om något oförutsett händer. I många andra kommuner har äldreomsorgen redan fått betala kostnaderna för migrationen under många år. Även den aspekten bör väga tungt i Lerum för det är ju av den anledningen investeringarna är höga inom Lerum.
Kostnaderna för migrationen
Med en växande diaspora växer också de sociala kostnaderna. Överkostnaderna inom denna verksamhet motsvarade under 2014 en skattesänkning på 0,66 procent i Lerum. Samma år, 2014, fanns det 40 kommuner i Sverige som hade så höga överkostnader inom social omsorg att de översteg vad en skattehöjning på 2 procent gav i intäkter. Mot denna bakgrund kan man säga att Lerum har en restriktiv bidragsregim och rådet är att det får förbli så. Tappar man kontrollen över bidragsregimen är erfarenheten från andra kommuner att det går ut över äldreomsorgen. Överkostnad är kostnadsskillnaden för en verksamhet till kommunen med lägst konsumentenhetskostnad.
Det finns omfattande kunskap om migration. Sambanden är enkla. De sociala kostnaderna varierar med volymen på diasporan. Inom diasporan finns krafter som får den att växa och tillåts den växa så sker det med accelererande hastighet. Årligen sker en absorption från diasporan till värdlandets kultur. Det gäller således att etablera en årlig absorptionstakt som balanserar eller helst överstiger diasporans tillväxttakt.
Det finns två skolor för migrationen i Sverige. Den ena bygger på FN:s flyktingkonvention där det i artikel 2 utsägs att ”refugee has duties” att anpassa sig till värdlandet förhållanden och i artikel 34 att det är fråga om att ”facilitate the assimilation and naturalization of refugees”. Det finns också en mindre krävande svensk linje som främjar integration och mångkulturalism, vilken förmodligen ger en lägre absorptionstakt med växande sociala kostnader.
Ekonomin inte dålig
Den budget som bereds i Lerum har många bottnar och förtjänar en seriös debatt och innehåller viktiga överväganden. Om läsaren uppfattar denna artikel som att Lerum har dålig ekonomi så är det fel. Man har fortfarande relativt låga skulder, vardagsekonomin är under full kontroll och finansiella potentialer finns, främst genom utrymmer att pressa ner kostnaderna inom vissa verksamheter. Vad som är kritiskt är de finansiella riskerna så som migrationens sociala kostnader och de höga investeringarna.
Hans Jensevik
Analyschef
Svensk KommunRating