/

Debatt: Dags att påbörja reträtten ut ur skattesamhället

Publicerad i epochtimes.se 2024-12-15

Den svenska synen på ekonomisk rättvisa/orättvisa bygger på en föreställning om att alla skillnader ekonomiskt är oförtjänta och ska åtgärdas med bidrag och skatter. En politik byggd på politiskt förmynderi. Vinnarna i denna rättvisejakt är de som satts i en position där de kan omfördela resurser efter eget gottfinnande, skriver Anne-Marie Pålsson som lyfter fram sitt jungfrutal i riksdagen.

Att stå i riksdagens talarstol är speciellt. Det beror inte på att publiken är stor. Den är tvärtom vanligtvis mycket liten. Förklaringen är snarare sammanhanget och den formalism som präglar allt arbete i riksdagen. Allt som sägs i kammaren nedtecknas och samlas i ett protokoll tillgängligt för allmänheten under lång tid. Det gäller därför att välja sina ord noga för att inte råka ut för kritik från nyfikna läsare.

Men vi får inte förtröttas i vår kamp mot de höga skatterna och det politiska förmynderiet.

För att komma över motståndet att tala i kammaren fick jag som nyvald ledamot rådet att så snart som möjligt hålla mitt jungfrutal. Min debut i riksdagens talarstol skedde sålunda en onsdagskväll i november 2002 under den allmänpolitiska debatten. Närvarande var 6–7 personer inklusive talman, stenografer, annan kanslipersonal och undertecknad. Vad jag kan erinra mig var det bara en enda ledamot närvarande i kammaren. Men han var inte där för att lyssna på mig utan för att han skulle upp i talarstolen efter mig. En röst i öknen är väl det mest träffsäkra sättet att beskriva mitt tal. Jag pratade om skatter.

Skatter är något mycket större än procentsatser, beräkningsgrunder och andra teknikaliteter. Det är ytterst en fråga om makt och moral. Eller mera exakt: hur stor del av det vi producerar ska vi fritt få förfoga över och hur stor del ska våra folkvalda tillåtas bestämma över och varför?

För mig som moderat är det inte svårt att konstatera att det politiska inslaget är för stort. Jag och mitt parti ogillar i grunden det slags förmynderi innebärande att personer som inte känner mig ska bestämma användningen av det jag producerat. Vi undrar också hur dessa personer kan känna till mina behov och veta hur jag vill disponera mina resurser.

De höga politiska ambitionerna – kalla det gärna politiskt förmynderi – har med andra ord naggat vår frihet i kanten utan att påtagligt öka vår välfärd. Däremot har de skapat en enorm marknad för det skrå som gärna vill styra över andras liv. Motståndet mot denna politik har inte uteblivit. Det har sträckt sig över många år och inbegripit stora delar av det svenska samhället. Men framgångarna har varit klena. Det svenska skattetrycket är fortfarande högst i världen. Varför?

Möjligen kan det bero på att skatteförsvararna i sin argumentation använt sig av en rad begrepp med starkt känslomässigt innehåll. De höga skatterna ”är ett uttryck för solidaritet” och syftar till att skapa ”rättvisa, jämlikhet och jämställdhet”. Mot detta är det svårt att argumentera. Men dessa argument måste bemötas för att skattediskussionen ska vinnas och skattetrycket sänkas. Det räcker inte att visa att skattesänkningar ökar tillväxten eller den personliga friheten. Vi måste också visa att skattesänkningar är förenliga med uppfyllandet av djupare mänskliga värden såsom självrespekt och värdighet och att de inte leder till ökade orättvisor eller till ett samhälle präglat av brist på solidaritet.

Jag vill med andra ord ändra fokus på skattedebatten och tala om behovet av skattesänkningar utifrån moraliska aspekter. När det är mera lönsamt att leva på andras ansträngningar än på sina egna väljer många det förra alternativet. Än starkare blir dessa drivkrafter när det dessutom anses legitimt att leva på andras ansträngningar. De höga skatterna tillsammans med de höga transfereringarna (två sidor av samma mynt) kommer på så vis att stimulera mindre lovvärda sidor hos oss genom att indirekt uppmuntra oss att bli fripassagerare.

En attityd har med andra ord smugit sig in i våra sinnen som i korthet kan beskrivas som att vi anser oss ha rätt till – eller rent av vara värda – frukten av andra människors arbete. Vi återfinner detta tänkande överallt.

Börs-vd:ar som finner det naturligt att på aktieägarnas bekostnad förhandla fram sällsynt generösa ersättningar och pensionerade EU-tjänstemän som ser det som självklart att lyfta generösa pensioner och hög statsrådslön. Vi finner den hos dem som tycker att det är helt i sin ordning att låta någon annan betala för att de behöver ta igen sig efter en väl genomfestad natt, dem som behöver ta hand om en sjuk anhörig och därför inte kan gå till arbetet, den politiker som tar ut reseersättningar som saknar täckning, den som svartjobbar och samtidigt lyfter bidrag från det offentliga med flera.

Det handlar sällan om rent fusk, utan om något värre. Det handlar om en förskjutning av våra värderingar – om vår syn på eget ansvar och andras. Vår respekt för andras arbete har eroderat och vi finner det i stället acceptabelt att utnyttja deras lojalitet. Egendomligt nog har detta brett ut sig i solidaritetens namn. Men vart tog då självrespekten och värdigheten vägen?

Många menar att höga skatter behövs för att skapa rättvisa. De som har mera och tjänar mera ska betala dem som har mindre. Men är verkligen höga skatter och generösa bidrag förenligt med ekonomisk rättvisa? Jag är inte så säker. Tvärtom.

Den svenska synen på ekonomisk rättvisa/orättvisa bygger på en föreställning om att alla skillnader i ekonomiskt utfall är oförtjänta och därför bör utjämnas via skatter och bidrag. Den som tjänar mycket har på ett oförtjänt sätt uppnått detta tillstånd. Omvänt har den som tjänar lite hamnat oförtjänt i denna situation. Men detta är en felsyn. Större delen av de inkomstskillnader vi observerar är resultatet av att individer arbetar olika och av att vissa valt att utbilda sig och satsa på sitt yrkesliv, medan andra valt att inte göra det.

Genom att utjämna sådana skillnader skapas nya orättvisor som består av att flitiga berövas delar av resultatet av sina ansträngningar. Jag vill alltså hävda att strävan efter den totala rättvisan har blivit missriktad. Den har skapat orättvisor mot dem som är lojala och gör rätt för sig. Den har gynnat fripassagerare och i slutändan skapat för lite resurser för att hjälpa dem som verkligen behöver hjälp. Den har förstört naturliga och sunda drivkrafter att ta ansvar för sig själv och de sina. Den förda politiken har därtill ökat inslaget av godtycke och politiskt förmynderi.

För detta har vi fått betala ett högt ekonomiskt pris i takt med att vi fallit i välståndsligan. Det kan till och med vara så att vår svaga ekonomiska utveckling är ett resultat av jakten efter den totala ekonomiska rättvisan.

Kapital flyttar, människor flyttar, fabriker flyttar. Kort sagt: det som ska ge oss vår välfärd lämnar landet. Vinnarna i denna rättvisejakt är de som tror på den vision de målar upp och som satts i en position där de kan omfördela resurser efter eget gottfinnande. Vinnarna är företrädarna för det parti som regerat Sverige under en stor del av efterkrigstiden på löftet om rättvisa och solidaritet. Då den visionen inte bara ger makt utan därtill är smickrande för självbilden är den svår att överge. Men vi får inte förtröttas i vår kamp mot de höga skatterna och det politiska förmynderiet. Och vi är inte ensamma i vår uppfattning.

En av socialdemokratins större tänkare, Gunnar Myrdal, konstaterade för många år sedan att skattesystemets utformning förvandlat de tidigare så hederliga svenskarna till ett folk av ”fifflare” och argumenterade utifrån denna insikt för en ny skattereform. 30 år har gått men är det inte så att Gunnar Myrdals analys och slutsatser fortfarande är aktuella? Är det med andra ord inte dags att påbörja reträtten ut ur högskattesamhället?

 

 

 

 

 

 

 

 

Anne-Marie Pålsson
Nationalekonom Tidigare riksdagsledamot (M)

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Tidigare Historien

Kulturmiljöer längs Säveån

Nästa Berättelse

Nya Novahallen – så här resonerade kommunen 2018

Senaste artiklarna