/

Bröderna Klingberg på hemmaplan

Pandemin blåste av hockeysäsongen. För Lerums BK-fostrade Carl och John Klingberg innebar det att de lämnade Schweiz och USA för att ta sig hem till Sverige. Därmed fick bröderna möjlighet att umgås ännu mer än vanligt.
– Annars ses vi bara på somrarna efter säsongen, säger storebror Carl.
– Det är kul, han är min bästa kompis, säger två år yngre John.
Inne i Mölndal Crossfits rymliga lokaler i Krokslätt är det än så länge en lugn torsdagsförmiddag. Motionscyklar, rep, traktordäck, kettlebells och skivstänger är orörda i väntan på att ett gäng spellediga hockeyspelare ska köra igång sitt PT-ledda träningspass.
Anledningen till att de flesta av dem ens är i Sverige den här tiden på året är för att coronapandemin gjort att all hockey världen över ställts in eller skjutits upp. 29-årige Carl Klingberg, med ett förflutet i bland annat Lerums BK och Frölunda Indians, spelar till vardags i Zug i schweiziska ligan där man valt att helt avbryta säsongen utan att utse någon vinnare. Lillebror John, 27 år, spelar sedan 2014 i Dallas Stars i NHL – en av få ligor som ännu inte gett upp hoppet om hockeysäsongen 2019/2020.
John är ännu inte på plats. Inget konstigt med det, för den avtalade tiden en halvtimme före träningen är bokad med Carl som tagit plats i en soffa. Kepsen är bakochfram och han är inledningsvis iklädd en Grunden Bois-hoodie, Zug-shorts och träningsskor. Senare vid fototillfället är det dock en t-shirt med Zugmotiv och texten “Cupsieger!” på bröstet som gäller. Den schweiziska cupsegern 2019 samt VM-guldet 2017 med brorsan John i laget är de två stora titlarna i Carls karriär hittills.
–  Zug har inte vunnit ligan på 20 år och jag själv har aldrig vunnit ett klubbmästerskap. De andra topplagen i Schweiz har vunnit de senaste åren men inte vi. Klubben suktar efter pokaler och i år kändes det verkligen som att vi hade en bra chans och ett bra lag. Så det sög verkligen hårt för oss när coronan kom, säger Carl Klingberg som lägger till att han ändå kan se det hela i ett större perspektiv.
–  Man förstår ju samtidigt att detta är det bästa för samhället, det hade inte gått att fortsätta spela. De sista två seriematcherna spelade vi utan publik innan allt stoppades.
Hur var det?
–  Riktigt konstigt, jag trodde det skulle vara lättare än vad det var. Men det var ju mer publik när man spelade i U9 för länge sen. Då sitter det ändå folk på läktaren och det hörs ett “jaaa ” eller nåt när det blir mål. Men när motståndarna gjorde mål i vår arena var det ingen som jublade, man visste inte ens om det blev mål eller om målvakten räddade.
Sista grundseriematchen spelades i slutet av februari, men något slutspel hann aldrig komma igång. I stället tränade laget på i 1,5 vecka innan beslutet togs att avbryta säsongen. Carl Klingberg valde då att tillsammans med sin hustru köra hem till Sverige.
–  Vi hade gärna stannat i Schweiz, för vädret är alltid gött där nere. Men när allting började stängas ner tänkte vi att vi får ta oss hem till Sverige innan det skiter sig fullständigt och vi blir fast i någon slags karantän hela sommaren. När vi kört genom Tyskland så stängde de gränsen dagen efter, Danmarks var egentligen redan stängd och Schweiz stängde sin gräns kort därefter. Som svenska medborgare hade vi väl kommit hem till slut ändå, men det känns som vi tog rätt beslut. Här är mer frihet och det går att umgås och träna bland annat.
Hur drabbat är Schweiz av coronan?
–  Jag vet inte exakt. Men det är inget krisland på samma sätt som Italien, Spanien eller USA. Men de har sin beskärda del av dödsfall även dem. Och landet ligger ju mitt i smeten och gränsar till både Italien och Frankrike. Från den 11 maj ska de öppna upp litegrann, innan har det bara varit apotek och mataffärer som varit öppna, säger Carl som i Sverige bor i en lägenhet i Nya Gårda.
Väl hemma på västkusten så passar han på att träffa föräldrarna som bor kvar i Floda och även gamla kompisar från Floda och Lerum. Och så länge NHL ännu inte bestämt hur man gör med sin säsong är även brorsan John hemma. Förutom att träna under Kristian Skarphagens regi så blir det även en hel del golf och padel tillsammans.
–  Det är kul, brorsan har väl aldrig varit hemma så här tidigt på våren innan. Och inte jag heller för den delen. Dallas går väl alltid till slutspel. Men när vi kan så hänger vi alltid, vi är bästa vänner och på somrarna tränar vi först och främst ihop men det blir också att vi bara umgås allmänt. Min fru och hans fästmö är bra kompisar så det blir skönt häng tillsammans alla fyra.
Har du fått ett träningsschema av klubben?
–  Jo, på sätt och vis. Schweizarna som håller till i Zug ska köra igång igen från 11 maj när det börjar öppna upp. Men de håller inte koll på mig med en pulsklocka som skickar ner signaler tills att jag ska vara tillbaka där om tre månader. De litar på att man gör det rätta. Om du var ett superfenomen och inte ens behövde träna men ändå kom tillbaka i form så hade ju det funkat. Men det gör det ju inte för man måste ju hålla igång. Allra helst jag som kör mer på inställning och fysik i mitt spel. Det hade varit annat kanske om man haft andra “upsides” i hockeyn.
Är du inget superfenomen?
–  Nä, haha, det skulle jag inte vilja påstå. Jag är nog mer en produkt av träning och inställning. Brorsan är ju i så fall mer skicklig så att säga och klarar sig bättre på att vara talang på det viset. Jag får mer kämpa mig till framgången. Inte för att han inte gör det men han besitter mer råtalang.
Hur skulle det förresten vara att spela med brorsan i Frölunda igen?
–  Det hade varit fett, men han har så pass många år kvar därborta i NHL skulle jag tro att det är nog långt kvar innan han kommer tillbaka. Jag själv är samtidigt något äldre och har ändå insett att man inte är 19 utan 29 nuförtiden. Men jag försöker hålla igång så gott det går, men åldern tar oss alla till slut.
Du siktar inte på Jaromir Jagrs nivå då, att spela uppåt 50-årsåldern?
–  Haha, den är ju sjuk. Nej det kommer inte gå, det har jag väldigt svårt att tro, säger forwarden som i november 2018 åkte på en otäck nackskada men numera är helt återställd   –   det såg värre ut än vad det var.
–  Det tog bara tre månader tills att jag spelade igen efteråt. Det var snack om att nacken var bruten, men en liten flisa hade gått av och det var det som var själva benbrottet. Ledbanden var de som tog värsta smällen, men klart att det var jäkligt nära att det kunde gått riktigt illa. Så det var ändå tur i oturen.
Hur tänker du när du sett filmklippet i efterhand?
–  Jag får väl inte rysningar eller nåt sånt. Men jag har sett det många gånger och jag kommer fan ihåg hela jävla tidsförloppet i mitt huvud hur det gick till. Det var inte roligt men samtidigt är det inte så att jag inte kan kolla på det. Nu ligger det ändå bakom mig och jag ser bara framåt nu.
NHL-spelarna Christoffer Ehn från Detroit och Erik Brännström från Ottawa kommer in genom entrén och säger hej på vägen bort till instruktören Kristian Skarphagen som står och hänger på en trästav och samtalar med Christian Folin (Montreal) och Jacob Larsson (Anaheim Ducks).
–  Viktor Svedberg som spelar i Ryssland brukar komma ibland också, men han har varit skadad och har väl inte kommit igång ännu. De flesta här i dag är från Göteborgstrakten. Men Brännström är från Jönköping, “Skarpen” har många kontakter och är erkänt bra så det är många som vill vara med och träna med honom.
Några minuter senare kliver även John Klingberg genom entrédörren. Kepsen är framåtvänd – när träningspasset senare drar igång vänds den dock bakåt – och Dallasbacken bär träningsskor, Tre Kronor-shorts och dunjacka.
– Hallå, hallå… jag ska bara gå på toa, säger John och går iväg.
När han kommer tillbaka är snacket med Carl klart och Lokalpressen intervjuar John medan han sätter sig och trampar på en motionscykel inför uppvärmningen.
Hur ser sommaren ut för din del, John?
–  Inte en aning.
Jag menade våren…?
–  Inte en aning där heller, haha. Jag är hemma nu så får vi se om NHL drar igång igen eller inte. Så jag är väl hemma ändå och förbereder mig på att det blir säsong igen med slutspel. Men vi får se hur det blir. Så fort vi får ett besked så får man ta ställning till hur man ska göra med allt, för just nu är det väldigt oklart för oss. Men det är det ju för alla arbeten och alla människor i världen så det är viktigt att det ta det här seriöst så det går rätt till och så får vi se om ligan hittar en lösning.
NHL verkar verkligen hoppas på att det blir slutspel?
–  Jo men det gör väl alla, men nu behöver vi spelare nog få ett besked snart så att vi kan ta ställning. Det är mycket frågor och idéer de lägger upp till oss. Det krävs ju att vi spenderar tid borta från våra familjer, och vad händer då om någon i ens närhet blir sjuk? Det verkar man inte veta i nuläget. Får man lämna då eller kommer man sitta i karantän efter att ha varit i ett annat land? Det är så mycket frågor som måste besvaras och ju mer tid det går desto mer oklart blir det. Så vi behöver få besked ganska snart känns det som.
Tränar du hårt i väntan på svar?
–  Njae, jag har börjat köra på ganska ordentligt igen precis nu även om jag hållit igång lite innan. För skulle det bli ett slutspel nu i sommar så kommer nästa säsong därefter att starta snabbt inpå. Så därför tror jag det är viktigt att ta lite tid och läka upp kroppen nu.
Hur är det att få mer tid till att umgås med brorsan?
–  Det är kul, han är min bästa kompis. Och även min lillebror (Olle) med. Kul också att träffa de andra i familjen och vänner som man vuxit upp med. Det värderar man väldigt högt, så det är absolut kul nu då man vanligtvis inte ses mer än på sommaren. Brorsan har sitt och jag mitt, och vi bor i olika länder så klart det är kul att passa på att ses mera nu, säger John som under spelledigheten bor i ett hus på Näset.
Vad tycker du om att träna crossfit?
–  Vi tränar väl egentligen inte crossfit utan får vara i den här lokalen. Crossfit är inte riktigt min grej tror jag, haha. Vi jobbar med “Skarpen” som själv har spelat hockey och varit i Chicago Blackhawks organisation i två år och jobbat med “fysen” där, så vi har bra hjälp i sommar.
Hur ser du på Dallas chanser om det blir slutspel?
–  Jättebra, det är det som var så tråkigt. Vi hade en tuff start som lag i början av säsongen men lyckades någonstans hitta rätt. Tar man bort de 20 första matcherna så är vi efter det nummer ett i ligan. Så det var lite surt när man har nåt på gång, men samtidigt finns det viktigare saker i världen att tänka på just nu, säger John Klingberg och kliver av motionscykeln för att göra sig redo för förmiddagens andra uppvärmning.
NHL-säsongen pausades den 12 mars på grund av coronaviruset. Vid denna tidnings pressläggning fanns ännu inte något beslut om säsongen skulle återupptas vid ett senare tillfälle eller helt ställas in.
Om
Carl Klingberg
Ålder: 29
Klubb: EV Zug i schweiziska ligan
Position: Forward
Moderklubb: Lerums BK
Meriter: Schweiziskt cupguld, VM-guld, guld i TV-pucken
om
John Klingberg
Ålder: 27
Klubb: Dallas Stars i NHL
Position: Back
Moderklubb: Lerums BK

Meriter: SHL-guld, två VM-guld, JVM-guld (U20)

Text och bild: Jonas bengtsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Tidigare Historien

Nyföretagarhjälpen i Lerum hjälper företag att överleva

Standard miniatyr
Nästa Berättelse

Veteranpingis i coronans tid – kompisarna spelar i källaren 

Senaste artiklarna