INDUSTRIHISTORIA När Björn Stahre tog över som vd för Britanniafabriken i Stenkullen 1976 visste han i stort sett ingenting om gjuteribranschen.
– Jag kunde hämta posten och sprätta upp kuvert, ler han.
I dag, nästan 40 år senare, ser han möjligheten att göra fabriken till museum.
Björn Stahre är fjärde generationen ägare efter Britanniafabrikens grundare, Johann Friedrich Colsman.
Johann Friedrich var Björns morfars far.
Den 30-årige Stahre hade tidigare arbetat med trafikplanering för Länsstyrelsen och hade ett vikariat som kanslichef för kommunalförbundet i Uddevalla, då hans morbror Dieter Colsman – dåvarande vd för Britanniafabriks AB – hastigt avled 1976.
– Jag hade hjälpt honom lite innan med enklare göromål då och då, men visste inget om att driva företag. Jag visste inte ens vad debet och kredit var. Men när jag fick frågan att ta över tyckte jag det verkade lite roligt, säger Björn Stahre.
ABF-kurs
Tillsammans med en av företagets trognaste medarbetare, förmannen Bruno Larsson, bestämde han sig för att ta över fabriken. Alternativet hade varit att lägga ner.
– Jag ansvarade för kontoret, Bruno för produktionen. Det här var en helt ny värld för mig men jag tyckte det var roligt. Jag gick en ABF-kurs i företagsekonomi, minns Björn Stahre.

Något av det första som hände efter att Björn och Bruno tagit över var att yrkesinspektionen kom på besök. Inspektören – nyanställd och något mer nitisk än den tidigare – skrev en utförlig rapport som avslutades med rådet att lägga ner alltihop samt att riva fabriken.
– Jag förstår honom. Det fanns brister. Men vi lyckades komma överens om att vi skulle renovera och förbättra allteftersom ekonomin tillät det, och det har vi gjort.
Krankenkasse
Tidigare hade Britanniafabriken legat lite i framkant vad gäller arbetsmiljö och arbetsförhållanden. Vid slutet av 1800-talet var sjukförsäkringar ovanliga, det system företaget använde hade kopierats direkt från det tyska moderbolaget. ”Die Krankenkasse” drevs till lika delar av bolag och anställda och användes fram till att allmän sjukförsäkring infördes i Sverige 1955.

Stängde produktion
2007 stängdes gjuteriet i Stenkullen. Idag köper Britanniafabriks AB gjutgods från en fabrik i Småland.
– Troligen var Britanniafabriken ett av de äldsta företagen i Västsverige som var igång med samma verksamhet som vid starten, säger Björn Stahre.
Lokalerna i Stenkullen hyrs nu delvis ut till andra företag. Men kontorsutrymmena är i princip intakta sedan urminnes tider och här finns en inte oansenlig dokumentation bevarad.
Handskrivna rapporter, gamla offerter och fakturor – pärm efter pärm i kassavalvet innehåller dokument, vackert handskrivna med snirkliga bokstäver. Gamla gjutformar och verktyg finns bevarade liksom skrivpulpeter och skåp.

Jubileumsbok
Till Britanniafabrikens 100-årsjubileum producerades en bok om företagets historia – som också är ett stycke Lerumshistoria med Säveån i fokus. Björns bror Ulf Stahre skrev.
Björn Stahre berättar gärna om fabrikens historia, vars trådar går att dra så långt tillbaka som till 1700-talet. Och det finns mycket att berätta.
Tanken är att fabriken kan bli ett litet industrimuseum. Då krävs förstås att föremålen sorteras och kategoriseras.
– Man får börja i liten skala, i första hand vore det roligt att kunna öppna upp området för Lerumsborna, säger Björn Stahre.
TEXT & BILD: GITTAN ÖHMAN
gittan.ohman@flodanyheter.se
KLICKA FÖR BILDSPEL: