REPORTAGE – Det här är ett hem och vi är som en storfamilj med tio fina tonårskillar, säger Alexander Thåliden.
”Storebror” Mostafa håller med:
– Här har vi det jättebra på alla sätt, konstaterar han.
Asylboendet i Hedefors har gått in på sitt andra år.
Veckans matleverans har precis anlänt till det före detta vandrarhemmet och en jämn ström tonårskillar och vuxna bär kartonger och påsar med mat till sin rätta förvaring.
– Här hjälper alla till, säger Shiva Esmaeili, föreståndare på asylboendet och en av sju anställda här.
Hon kommer själv från Iran och hennes persiska fungerar när hon ska prata med killarna från Afghanistan.
– De flesta som bor här just nu är från Afghanistan, men en kille är från Eritrea. Tidigare kom de från fler olika länder. Det har både för- och nackdelar, säger hon.
Fördelen när nästan alla är från samma land är att man slipper kulturkrockar, nackdelen är att det blir mindre svenska som pratas.
KILLARNA SOM BOR HÄR nu är i 14, 15-årsåldern och nästan alla kom i somras. Förutom Mostafa, som är som en storebror både för att han är äldst och för att han har bott här i ett år. Han väntar fortfarande på ett uppehållstillstånd från Migrationsverket.
– Jag hoppas, hoppas, säger han och håller tummarna.
Stolt visar han sitt rum, som är prydligt inrett och i perfekt ordning.
Han pratar svenska och drömmer om att bli bilmekaniker.
– Alla som bor har sina egna drömmar om framtiden – och bär förstås på sina egna historier, säger Alexander Thåliden, som också jobbat på asylboendet sedan starten.
Han säger att för honom är det en glädje att gå till jobbet varje dag och möta killarnas entusiasm.
– Det är härligt att se dom sitta här nyduschade, i rena kläder och äta frukost och se fram emot en ny skoldag.
– Och i våras var det en av våra killar som jublade av glädje när det blev klart att han skulle få gå i sommarskola. Det gör knappast våra svenska ungdomar.
MEN DET ÄR FÖRSTÅS inte bara glädje och lycka.
Här finns också sorg och oro för det som tonåringarna har lämnat bakom sig i flykten och den framtid som känns så osäker i väntan på besked om uppehållstillstånd från Migrationsverket.
– Två killar försvann härifrån när de fick avslag från Migrationsverket, berättar Shiva Esmaeili.
Men både hon och Alexander är måna om att understryka att det är väl fungerande killar som gör sitt allra bästa i de flesta situationer.
– Alla hjälper verkligen till med allt. De flesta av dom hade ju aldrig lagat mat eller städat innan dom kom hit. Sånt skötte deras mammor. Men nu är det killarna som helt själva sköter matlagningen. Vi hjälper bara till om det behövs, säger Shiva.
Och tillägger att allt de gör går ut på att killarna ska lära sig att ta ansvar för sig själva. Från att se till att tusen kronor räcker för att köpa kläder för till att handla och laga mat.
DE NYANLÄNDA KILLARNA går nu ett introduktionsprogram på åtta veckor på Lerums gymnasium innan de kommer ut till någon högstadieskola i kommunen.
Shiva berättar också att både killar och personal känner sig väldigt väl mottagna i kommunen och i Hedefors.
– När vi först kom hit var det många som kom med leksaker och kläder för dom trodde att här skulle det bo mindre barn.
– Vi har ett mycket bra samarbete med föreningslivet i Stenkullen. Många killar spelar fotboll i Stenkullen Goik eller tränar med Lerum Friidrott. Vi får också hjälp med läxläsning av Rädda Barnen och av privatpersoner. Och i julas fick killarna julklappar, berättar Shiva.
Högt på önskelistan står nu fler cyklar och möjlighet att lära sig simma för de som inte kan.
– Vi har en Facebooksida där lägger ut info om vad som händer och där den som vill också kan erbjuda hjälp eller saker.
FÖRUTOM ASYLBOENDET i Hedefors, inrättade kommunen i somras också ett tillfälligt boende på Roteberget med fyra platser. Dessutom finns ett nyinrättat, privat boende med sju platser på Kastenhof.
Det finns också ett asylboende i Ekåsa, Björboholm, som drivs av Göteborgs kommun och ett transitboende i Härskogen.
– Men behovet är mycket större än så. Det skulle behövas minst dubbelt så många boenden här. Ibland har vi tillfälligt fått tränga ihop oss för att lösa en akut situation. Så ska de inte behöva vara, säger Alexander.
Att det bara bor tonårskillar på Hedefors förklarar Shiva med att det är flest tonårskillar som flyr på egen hand. Och att de tjejer och yngre barn som kommer i första hand placeras i familjehem.
TEXT & BILD: CHRISTINA LUNDIN
info@flodanyheter.se
fotnot: Adressen till asylboendets Facebooksida är Vi som vill hjälpa Hedefors asylboende.