En unik laxstam, forsande vatten och uråldriga ädellövskogar. Mellan Floda och Stenkullen finns ett av Västsveriges mest värdefulla naturområden. Ett område som inte många känner till.

Det är lätt att ta Säveån för given. Den rinner genom Lerums kommun, förbi Floda, Stenkullen och Lerum. På sina ställen är den en stillsam vattenväg, på andra kastar sig vattnet fram mellan stenar och forsar. Längs stränderna reser sig branta, skogsklädda raviner där gamla ekar, lindar och alar bildar ett grönt tak över vattnet.

Säveån är ett av regionens mest värdefulla naturområden och hem för en rad ovanliga och skyddsvärda arter. Här finns bland annat en genetiskt ursprunglig laxstam, den lilla bottenlevande stensimpan och den sällsynta kungsfiskaren.

Sträckan mellan Floda och Stenkullen är så värdefull att den ingår i EU:s nätverk av skyddade naturområden, Natura 2000. Området är också naturreservat sedan 1973.

En ravin med en alldeles egen värld
Säveån har under lång tid format landskapet mellan Sävelången och Aspen.

Här finns en ovanlig blandning av naturmiljöer. Klibbal, ek, asp, lind, lönn och hassel växer sida vid sida. På sina håll står mycket gamla och grova ekar, medan andra delar domineras av fuktig sumpskog med gott om döda träd och högstubbar.

Det är inte någon oviktig detalj. Död ved är en förutsättning för många svampar, mossor och insekter. De gamla träden erbjuder livsmiljöer för fåglar och andra djur. De träd som hänger ut över vattnet skapar dessutom skydd och lämpliga jaktplatser för fiskar och fåglar.

På våren förvandlas delar av ravinen till ett blommande landskap. Vit- och blåsippor breder ut sig på marken.

Längs ån finns också flera olika typer av skyddsvärd skog, bland annat lövsumpskog, näringsrik ekskog, ädellövskog i branter och svämlövskog. Den sistnämnda växer på låglänta marker som regelbundet översvämmas när vattenståndet stiger.

Laxen som hittar hem
En av Säveåns verkliga rariteter finns under vattenytan. Här lever en ursprunglig laxstam som har en särskild genetisk betydelse.

Laxen har en märklig förmåga att hitta tillbaka till den å där den är född. Efter ett eller flera år i havet återvänder den till sin hemå för att leka.

När ynglen kläcks på våren stannar de i ån under ett antal år. De lever bland stenar och mindre block och livnär sig på smådjur och insekter. Först när de blivit tillräckligt stora vandrar de ut mot havet.

Säveåns lax är särskilt intressant eftersom den genetiskt sett har bevarat sin ursprungliga karaktär. En studie från 2011 jämförde dagens lax med gamla laxfjäll från 1932. Resultatet visade att beståndet endast hade förändrats marginellt under perioden.

Laxbeståndet har minskat sedan första hälften av 1900-talet och dagens produktion av utvandrande laxungar bedöms ligga långt under vad ån skulle kunna producera.

En del av förklaringen finns långt ute i Atlanten, där laxens överlevnad har försämrats kraftigt. Men även lokala förhållanden spelar stor roll. För laxen är det avgörande att kunna vandra fritt mellan havet och lekplatserna i vattendraget.

Kraftverken – ett hinder för fiskarnas vandring
Säveån har under lång tid utnyttjats för vattenkraft. Kraftverken har haft betydelse för den industriella utvecklingen och för samhällets energiförsörjning. Men dammar och kraftstationer har också förändrat åns naturliga förutsättningar.

Vid Hedefors kraftstation har man byggt ett så kallat omlöp – en konstgjord, slingrande bäck som gör det möjligt för fiskarna att ta sig förbi kraftverket.

Den cirka 375 meter långa fiskvägen stod klar 2013. Den har gjort det möjligt för lax, öring och andra fiskarter att nå tidigare otillgängliga områden. Därmed har ytterligare omkring fem hektar lekområden blivit tillgängliga.

Men problemen är inte lösta. Mitt i Natura 2000-området ligger Hillefors kraftverk, som fortfarande utgör ett hinder för fiskarnas vandring. Det är osäkert i vilken omfattning laxen lyckas passera. I bevarandeplanen konstateras att arbetet med att förbättra passagen har påbörjats. Alternativen som nämns är att bygga en fiskväg eller att riva ut anläggningen.

Frågan är viktig eftersom ungefär hälften av Säveåns lek- och uppväxtområden för lax finns uppströms Hedefors. För att dessa områden ska kunna utnyttjas fullt ut måste fiskarna kunna passera samtliga hinder i vattensystemet.

Kungsfiskaren – en färgstark invånare

Det är inte bara fiskarna som är beroende av Säveån. Ån och dess omgivningar är också ett viktigt område för fågellivet. Den kanske mest spektakulära invånaren är kungsfiskaren. Med sin intensivt blågröna rygg och orangefärgade undersida är den en av våra mest färgstarka fåglar. Den lever gärna vid klart rinnande vatten där den kan fånga småfisk. De branta jordbankarna längs Säveån erbjuder lämpliga platser att gräva ut bohålor i. Träd och buskar som hänger ut över vattnet ger samtidigt bra utkiksposter för fågelns jakt.

En annan karaktärsfågel är strömstaren, som kan ses dyka under vattenytan för att leta efter insektslarver. Även forsärlan trivs i miljön kring de strömmande partierna. Bland övriga skyddsvärda fåglar som noterats finns mindre hackspett, nötkråka, gröngöling och kungsfågel.

Naturen behöver också få vara i fred
Säveån är ett uppskattat utflyktsmål. Många promenerar längs vattnet för att njuta av forsarna, skogen och fågellivet. Men även besökare kan påverka naturen. På vissa platser är växtligheten känslig för slitage. Det gäller inte minst det område som kallas Blåsippshavet, där stora mängder besökare riskerar att skada markvegetationen.

Kungsfiskaren är också känslig för störningar under häckningsperioden. Därför behöver leder och besöksstråk planeras så att fåglarna får tillräckligt med lugn och ro. Längs delar av ån gäller dessutom tillträdesförbud till vattenområdet mellan den 1 april och 31 juli, för att skydda fågellivet under häckningen.

En gemensam angelägenhet för framtiden
Säveån stannar inte vid kommungränsen. Den är en del av ett större vattensystem där åtgärder på en plats påverkar förutsättningarna på en annan.

Säveån har formats under tusentals år. Den har gett kraft åt kvarnar och industrier, skapat förutsättningar för bosättningar och blivit en viktig del av Lerums landskap och historia. I dag är den också ett av våra mest värdefulla naturarv.

Den genetiskt ursprungliga laxen, kungsfiskaren, de gamla ekarna och de forsande vattensträckorna är inte bara vackra inslag i naturen. De är delar av ett levande ekosystem som är beroende av att vi förstår hur allt hänger samman.

Att bevara Säveån handlar därför inte bara om att skydda en å. Det handlar om att bevara ett helt landskap – och se till att kommande generationer också får uppleva den natur som gör Säveådalen så unik.

Länkar:
Lerum Energis kraftverk i Säveån
Lerums Nyheter
Youtube – Säveån
Västkuststiftelsen
Säveåns vattenråd

Källa: Länstyrelsens bevarandeplan
Text: Lennart Lauenstein