Efter att Charles Dutoit slutade som dirigent för Göteborgs Symfoniker (gso) 1979 stod orkestern utan chefsdirigent. Vid en turné till Dublin och London 1980 hoppade Neeme Järvi in för en dirigent som blev sjuk. Tycke uppstod mellan honom och orkestern och 1982 blev han chefsdirigent för gso. Han blev kvar till 2004 alltså 22 år. Därmed slog han Stenhammars 15 år och Tor Manns 17.
N.J. föddes 1937 i Tallinn. Redan som fyraåring framträdde han som solist på xylofon i estniska radion. Han var alltså slagverkare i grunden och det märktes när han dirigerade. Rytmen fanns där. Efter utbildning till dirigent i Tallinn och Leningrad blev han under åren1963-1976 chef för Tallinnoperan och Estniska Nationalorkestern. Han fick också flera dirigentuppdrag i Sovjetunionen. Flera grammofoninspelningar gjordes med orkestrar i Moskva. När Neeme och familjen senare emigrerade till USA togs han namn bort från skivkonvoluten.
Volvochefen PG Gyllenhammar var flitig gäst på gsos konserter. Han såg kapaciteten hos N.J och övertalade sina medarbetare i Volvos styrelse att företaget skulle gå in som sponsor för orkestern. Nu började en mycket fin period hos gso. Man började spela in grammofonskivor. Dessa kritikerrosade inspelningar uppmärksammades och inbjudningar började komma från utlandet om turnéer. Orkestern byggdes ut under fem år med 20 nya medlemmar. Allt sponsrat av Volvo. Under den här tiden var jag facklig ordförande för orkestern och var involverad i den positiva utvecklingen. Intressant att få lära känna både N.J och PG.
Under 1980 och 1990-talen gjorde orkestern flera turnéer runt om i världen per år. I Europa besöktes många länder. En del flera gånger. Tyskland, Spanien och England för att nämna några. Vi hade också ett känsloladdat besök i Tallinn som N.J. inte besökt på flera år efter flytten till USA. Japan tre gånger, USA tre gånger och även Kina där vi också framträdde med Tommy Körberg och Helen Sjöholm vid en konsert med ABBA-musik. Vi gjorde också en världsturné med en vecka i Singapore, en vecka i Hongkong, två veckor i Japan och två veckor i USA. I sex veckor var vi borta från våra familjer. Volvo sponsrar fortsatt gso men inte lika intensivt som tidigare. I Sverige har Volvo legat lågt med sitt sponsoråtagande. Däremot när vi var ute i välden slog man på stora trumman. Det stod ofta en Volvobil utanför konsertlokalerna
N.J har genom åren gjort en mängd skivinspelningar. Han vill spela in ”allt”. Ibland har han ställt krav på inspelning för att han ska komma och dirigera en konsert. Med gso har han gjort ca 100 inspelningar. Vi har spelat in Sibelius samtliga 7 symfonier två gånger. Vi har också spelat in hans samtliga orkesterverk. En satsning som tog flera år. Om man räknar in alla inspelningar N.J gjort världen över är det uppe i 550 i dagsläget. Han kommer dock inte att hinna nå upp till Karajans över 700.
Vid flera tillfällen hade N.J fått tillåtelse att dirigera orkestrar i västvärlden. Han fick då upp ögonen för hur mycket som var bättre än hemma i Estland. 1980 öppnade sig en möjlighet för familjen att emigrera. De tog genast chansen och flyttade till New York. Förutom hustru Liilia bestod familjen av sönerna Paavo och Kristjan och dottern Maarika. Båda sönerna har blivit dirigenter medan Maarika blev flöjtist. Kristjan är den mest talangfulla av bröderna men är slarvig med att passa tider och har tidvis druckit lite för mycket alkohol. Paavo är mer ordentlig och målmedveten. Han har flera gånger gästat gso och överraskat oss med att ha lärt sig namnen på samtliga musiker i orkestern.
Som dirigent var N.J. mycket lätt att följa. Han kunde ibland få för sig under en konsert hoppa över en repris. Detta visade han dock väldigt tydligt med sina slag och vi kunde spela med utan att publiken märkte något. Om huvudnummer på våra många turnéer hade vi Sibelius andra symfoni. N.J. försökte vid varje framträdande variera musiken på något sätt. Vid en turné hade vi sällskap till hotellet efter en repetition. Jag tror vi måste sluta spela den här symfonin. Jag kan inte hitta på någon mer variation.
Vid våra turnéer hade aldrig N.J. några anspråk på att särbehandlas. Han åkte med orkestern i turistklass på flyg och i våra bussar. Var alltid tillgänglig om någon i orkestern ville utbyta några ord.
Så sent som hösten 2024 var N.J. och dirigerade gso. Han reser fortfarande runt i världen trots en hög ålder. Många dirigenter blir gamla. Herbert Blomstedt är ett praktexempel. Vid 97 års ålder blir han fotfartande inbjuden till topporkestrar. Visserligen sitter han numera när han dirigerar.
Kanske man som dirigent håller sig i trim genom att flera timmar om dagen vifta med armarna i luften.
Jan Johansson
Ordf Kammarmusik i Lerum
