I veckan fick jag min första spruta mot covid-19. Det fick mig tänka på ett litet häfte som jag för länge sedan fick av min far – Vaccinatörens handbok. Jag letade fram häftet ur bokhyllan när jag kom hem och här bjuder jag på ett sammandrag. Den gången var det smittkoppornas härjningar som skulle bekämpas. Diskussionen som finns idag när det gäller vaccination; ska man låta sig vaccineras överhuvudtaget, ska man få välja vilket fabrikat, var helt främmande på den tiden. Att inte delta var straffbart och böterna dryga, motsvarande 5000 kronor i dagens penningvärde.

Vaccinatörens handbok från 1872
Den sjukdom som bär namnet smittkoppor är en av de farsoter som bland människosläktet i alla världsdelar förorsakat en särdeles stor dödlighet.

På många ställen hände fordom att denna farsot, tid efter annan, hastigt utbredde sig över hela städer och landskap, ja över ett helt rike, utan skillnad mellan olika kön och åldrar. Av dem som insjuknat dog ej sällan var fjärde eller var femte person. De som med livet undsluppo förlorade många gånger synen och blev och på annat sätt för hela sin återstående livstid sjukliga eller lytta, de flesta var vanställda av fula koppar och den som en gång haft koppor var till och med ej alltid säker att han ej och ånyo kunde få sjukdomen.

Även i vårt fädernesland härjade smittkopporna under förra århundrade nästan varje år, mer eller mindre svårt. Någon gång så att inom ett enda år över 17000 människor av dem bortrycktes och ganska många av dem som genomgått sjukdomen blevo sedan sjukliga eller lytta särdeles genom synens förlust samt sålunda för arbete odugliga.

Då denna förfärliga landsplåga det ena århundradet efter det andra fortfor att sålunda utbreda förödelse och död försökte man naturligtvis allt vad i mänsklig förmåga stod för att förebygga eller lindra densamma. Men dessa försök blev till större delen fruktlösa.

Det var alltså bland det största välgärningar, som läkarkonsten någonsin lyckats tillvägabringa, då den engelska läkaren doktor Edward Jenner, efter många års iakttagelser och rön, i slutet av förra århundradet upptäckte ett säkert skyddsmedel emot smittkopporna.

Med denna upptäckt tillgick på följande sätt:
På spenarna av kor uppkommer stundom ett utslag som benämnes koppor. Man hade ofta sett de som förrättar mjölkningen av kor vilka voro behäftade med detta utslag, smittas med likartade koppor, sedermera icke blev angripna av smittkoppor när dessa vore gängse.  Doktor Jenner utrönte nu genom talrika försök att, om man vid en viss tid öppnade en koppa på kons spenar och med den klara vätskan som då framsipprar, ympar människor, så uppkommer på det ställe där ympningen skett även ett kopputslag, vilket likaledes har förmågan att skydda mot smittkoppor och skydda den ympade. Han ådagalade även att sedan man med koppor ympat en människa, kunde de koppor som på människan uppkom med lika fördel kunna användas att av dem taga ympämne. Detta ympämne var lika säkert som det från kor omedelbart tagna, genom framkallandet av likartade utslag förmår att skydda för smittkoppor. På detta sätt blev det alltså lätt att beständigt anskaffa ympämne även om man under lång tid inte lyckades påträffa något kopputslag hos kor.

Efter denna viktiga upptäckt av ett lätt och säkert skyddsmedel mot smittkoppor, dröjde det ej många år innan man i alla länder hade gjort försök som bekräftade sanningen av doktor Jenners erfarenhet. En följd av att detta skyddsmedel snart med allmänt förtroende omfattades var att i de flesta länder anbefalldes att alla barn borde ympas med kokoppor eller som det vanligen benämndes, vaccineras.

Genom den allmänna skyddsympningen, eller som den kallades vaccinationen, hava de så förfärliga smittkopporna i vårt århundrade blivit så lindriga att det är dels sällan angripa många människor på en gång, dels blott sällan angripa den som blivit vederbörligen vaccinerad. Då lindrigare och inte förenat livsfara. Oftast låter de sig botas utan några svåra följder. Vi träffar numera ytterst sällan människor som av smittkoppor har blivit lytta och vanställda. Om ej historien omtalade hur smittkopporna i forna tider härjat, skulle nu levande människor svårligen kunna tro att denna sjukdom fordom varit så fruktansvärd.

Redan under de första åren av detta århundrade blev och även i Sverige av konungen nådiga föreskrifter givna om smittkoppsympningens allmänna införande. Ytterligare stadganden i detta hänseende har tid efter annat blivit meddelats. Till följd härav uppgår antalet av dem som nu i vårt land årligen ympas med skyddskoppor till omkring 90000 och genom de talrika liv som räddas från död av smittkoppor har landets folkmängd under innevarande århundrade fått en häftigare tillväxt än någonsin tillförne.

Senast har kunglig majestät år 1853, med föranledande av rikets ständer därom framställda underdåniga begäran och enligt kungliga sundhets kollegiets underdåniga förslag, med upphävande av förut gällande nådiga reglemente för vaccinationer, utfärdat följande reglementet för vaccinationer:

Kapitel 1
Allmänna föreskrifter
Det skall åligga föräldrar, fosterföräldrar och målsmän, utan undantag, att låta med skyddskoppor ympa, eller som det vanligen kallas, vaccinera de till deras omvårdnad hörande barn, innan de uppnått två års ålder.

Kapitel 6
Belöningar och ansvarsbestämmelser
Underlåter, utan laga förfall, någon av föräldrar, målsmän, husbönder eller andra, vilka har icke vaccinerade barn under vårdnad, att senast inom 2 år efter barnets födelse låta det samma vaccineras eller vägrar att till tid och ställe som vederbörande blivit bestämt och kungjort, inställa barn eller tjänstehjon som icke bevisligen varit med framgång vaccinerad eller haft smittkoppor, eller på annat sätt lägger hinder i vägen för vaccinationen, skall sockenstämman eller vederbörande polismyndighet förelägga den sålunda försumliga eller tredskande viss tid, vid vite 1  till 3 riksdaler banco 16 skilling till dess att vaccinationen är verkställd.

Skulle sådan uraktlåtenhet eller tredksa, då smittkoppor på orten yppats, bestämmas böterna alltid första gången till högsta beloppet eller 3 riksdaler och 16 skillingar Banco.