Alice Babs föddes i Kalmar 26 januari 1924 och skulle alltså om hon fått leva fyllt 100 år i år. När hon dog i februari 2014 90 år gammal kunde hon blicka tillbaka på ett mycket intressant och innehållsrikt liv.
Sångpedagogen Lina Boldemann råkade höra henne joddla och sjunga. Hon blev så imponerad att hon tog kontakt med modern och erbjöd henne portvaktsyssla och bostad i Stockholm för att den unga begåvningen skulle få möjlighet att ta sånglektioner.
Alice Babs första inspelning på skiva var Joddlarflickan 1939. Text och musik av fadern Jean Edvin Nilson. Hon slog igenom som swingsångerska med svängande pekfinger i filmen Swing it, magistern 1940. Filmen gjorde succé men väckte anstöt i flera läger på grund av att hon sjöng jazz. Kompositören Erik Westberg ansåg att Babs var en slyna som borde få smisk på stjärten och skickas till uppfostringsanstalt. Kyrkoherde Gustaf Grände sa: ”Alice Babs-kulten är som en mul- och klövsjuka. Den består uteslutande av ett meningslöst skumpande, ett vickande med stjärten och ett misshandlande av rösten. Det är inte värdigt Sveriges ungdom att ha sådana idoler”.
En skribent som var på konsert i Vänersborg var heller inte nådig.
Dessa förståsigpåare ångrade säkert sina hårda ord när de senare fick uppleva ”tösabitens” eller ”slynans” stora framgångar som sångerska.
1951-1957 hade hon stora framgångar med låtar som Adress Rosenhill, Högt uppe på berget, Han hette Elmer, Roslagsvår med flera. 1954 fick hon tillsammans med Charlie Norman ta emot Sveriges första guldskiva för Käre John, som såldes i över 100 000 exemplar. 1958 var hon Sveriges första representant i Eurovision Song Contest, och kom på fjärde plats med låten ”Lilla stjärna”.
Tillsammans med Svend Asmussen och Ulrik Neuman bildade hon 1958 den vokala jazztrion Swe-Danes. De turnerade i USA 1950-1960 och framträdde bland annat i Ed Sullivans show och på Coconut Grove i Los Angeles.
Ett samarbete med Duke Ellington började efter att de båda medverkat i ett svenskt TV-program1966. Alice Babs var den enda vita sångerska han kunde tänka sig samarbeta med. Många av hans kompositioner var uppbyggda kring hennes röst.
Efter en konsert med Duke Ellington inför 8 000 åskådare 1968 i St. John the Divine, New Yorks största katedral, skrev en musikkritiker i The New York Times: ” Miss Babs, sopran från Sverige som framträtt med Ellingtons band vid flera tillfällen i Europa, intog i går kväll sin plats bland Ellingtons främsta – musiker och sångare som givit Ellingtonensemblen en särställning. Hennes röst visade sig vara ett magnifikt Ellingtoninstrument, rent fullödigt och med både värme och styrka, i båda ändar av ett brett register”.
Hon utnämndes till hovsångerska1972, en titel som tidigare bara tilldelats artister som varit verksamma vid operan. 1974 blev hon ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.
Förutom 800 skivinspelningar medverkade Alice Babs i ett 20-tal filmer samt lånade sin röst till Askungen.
2012 drabbades Alice Babs av en stroke och 2013 meddelades att hon fått diagnosen Alzheimers och vaskulär demens och bodde de sista åren i livet på ett speciellt demensboende.
En av Sveriges vackraste sångröster tystnade 11 februari 2014.
Text: Jan Johansson
Recension i Elfborgs läns annonsblad 1943
TEATER och MUSIK
Alice Babs Nilsson är en liten rar och i sitt sätt att vara på scenen en anspråkslös tös, som man ovillkorligen känner sympati för, och hon verkar vara riktigt trevlig på film. Synd – gräsligt synd bara – att tösastumpan skall ha ägnat sig åt något så vedervärdigt frånstötande som det eländiga swingandet. Det är inte sång och inte melodi, utan rena rama olåten.
Vi satt i tisdags afton i Vänersborgs teater och mådde faktiskt illa åt den otäcka, smakförskämmande soppa som bjöds. Och hennes ”Quintet” – stackars människor! Pianisten t. ex. ar säkerligen urstyv i sitt fack. Men att använda naturens håvor på detta sättet verkar beklämmande. Om kvintetten varit en samling nattsvarta vildar, som dunkat sina primitiva musikredskap i väntan på att köttet efter en nyss slaktad, välfödd missionär skulle kokas tillräckligt mört – ja, då skulle vi bättre ha begripit hela tillställningen.
Den ungdomliga swingpubliken ålade sig, applåderade vilt och ohämmat och visslade hårresande av pur förtjusning. Är det morgondagens stålsatta ungdom i Sveriges land?
Ett tack till Per Olsson för klippet ur Elfborgs läns annonsblad från1943.