Anders Olofsson bor på Brobacken 15 och har sin cykelverkstad i samma hus.

–  Anders! Trafikverket har sagt upp dig både från cykelverkstad och bostad. Hur känns det?
– Ja, man har väl hört eller sett eller sagt saker någon gång i livet där man får nypa sig i armen. Det här är ett sånt tillfälle. Att något sånt här skulle hända mig hade jag aldrig kunnat föreställa mig. När huset såldes till Trafikverket för två år sedan trodde jag att Trafikverket skulle bli en bra hyresvärd. Jag har ju varit här 27 år och tänkte jag skulle väl fortsätta i 27 år till. Det här med cyklar är en samhällsnytta. Jag hjälper ett par 1000 kunder varje år.  De får sina reparationer under dagen och det har också gjort att cyklandet har ökat i Lerum.
– Trafikverkets tillvägagångssätt är väl det som jag är mest häpen över. Att man gör en projektering det kan jag ju förstå, men när man gör de nya geofysiska byggnationer för modern järnväg och bullerplank som är 6 m högt i betong, borde den logiska slutsatsen väl vara att tack vare det så får man bo kvar. Då säger någon på Trafikverket nej.
– Har du överklagat uppsägningen?
– Ja, men det hela är en mardröm.
– Men tänk om du får rätt hos hyresnämnden.
– Jag har fått hjälp av en duktig jurist och hoppas . Hoppet är ju det sista som överger en.

– Är du störd av buller och vibrationer?
– Nej jag har aldrig varit störd. Inte heller de andra som bor här. Hon som bott här längst är 77 år och har bott här sedan 1994. Men Trafikverket kräver att hon skall vara ute ur huset den 31 oktober. Får det gå till så här?
– Har du frågat varför de gör så här?
– De säger att det går lättare att sälja huset om det är tomt.
– Men varför blir cykelverkstaden uppsagd när tandläkaren får stanna kvar?
– De säger att jag utan tillåtelse belamrat källarförråd med saker. Förråd som jag inte betalat någon hyra för. Det var en överenskommelse med förre ägaren. Jag fick använda källaren mot att jag klippte gräs och häckar och för att jag skottade på vintern. För en månad sedan krävde Trafikverket att allt skulle bort och sedan sa de upp mig. Källaren är nu rensad.

– Hur länge har du bott i Lerum?
– Jag har varit här med verkstaden i 27 år, men jag har bott i Lerum sedan mars 2020.
– Vad gjorde du innan du blev cykelreparatör?
– Jag har jobbat som finsnickare i Långedrag, jag har jobbat med ost på en ostgrossist och jag har hållit på med cyklar sedan 1989. Det var när mountainbike slog igenom.
– Jag har hört ryktas att du är musiker också.
– Jag är ju amatör. Jag har spelat med en massa reggaeband på åttiotalet. Sprang på Nefertiti och blev väldigt inspirerad. Vi är tre bröder som alla är batterister. Vi har olika inriktningar. Musiker är ju personligheter. De orden kommer från min mamma som jobbade på musikförlag.

– Vad gör du om du måste flytta?
– Jag är väl inte så främmande för det, men jag tycker det är väldigt synd. Jag fyller ju på något sätt en samhällsnytta. Min verksamhet gynnar cyklandet. Dessutom tycker jag att det är synd om det inte kommer att finnas några boende på Brobacken, men det konstiga är att övriga som bor i hus på Brobacken inte tvingas flytta.
– Då får vi hoppas att det går vägen i hyresnämnden.
– Om vi inte får rätt i hyresnämnden blir jag häpen. De säger att det inte går att bo här på grund av buller och vibrationer. Men här har ju bullrat och vibrerat allt sedan järnvägens begynnelse och det är ingen på Brobacken som har klagat.

Text: Lennart Lauenstein