NÄÄS När Betty Hammar inledde sitt arbete med Nääs tog hon fasta på de sista orden i August Abrahamsons vilja: att anpassa verksamheten i enlighet med tidens krav. Under hennes tid skapades både hantverksutbildningen, byggnadsvården och evenemang som ”Jazz i det gröna”.
Att driva Nääs har aldrig varit någon lätt uppgift fastslår Betty Hammar. Pengar har alltid saknats.
-Stiftelsen har haft dålig ekonomi sedan urminnes tider. Innan jag utredde Nääs fanns där heller ingen chef som drev utvecklingen framåt.

FLODABON BETTY HAMMAR var på åttio- och nittiotalet politiskt engagerad och bland annat ordförande i Lerums kulturnämnd då hon fick uppdraget att utreda Nääs. Bettys betänkande, som slutligen presenterades för uppdragsgivaren Utbildningsdepartementet 1984, innehöll utvecklingslinjer för Nääs framtida verksamhet.
-Det fanns tillgångar i form av jordbruk och skog, men egendomen var inte stor nog för att kunna överleva enbart på jordbruket, berättar Betty Hammar.
Skogen på Nääs led dessutom av omfattande skador efter stormen 1969. Eftersom det tar minst 40 år för träd att bli en skog så måste någonting göras, och det snarast ansåg Betty.
-Jag brukade skämtsamt säga att medan skogen växer dör Nääs.
HENNES FÖRSLAG INNEBAR – utöver att vårda och bevara egendomen och se den som det kulturarv den är – att skapa ett hantverkscentrum med inriktning på utbildning, forskning och produktion.
Det var inte den första utredningen som gjordes om Nääs. Efter Rurik Holms tid på 1940-talet hade det inte funnits någon chef på området – slöjdlärarutbildningen bedrevs av föreståndare på sommarkurserna ända fram till den sista kursen på sextiotalet. När slöjdlärarutbildningen slutligen förlades till Linköping började en lång period med utredningar om Nääs framtid.
– De ledde dock aldrig någon vart. Min utredning föreslog därför inte bara nya stadgar utan också en verksamhetsledare, som inledningsvis skulle vara projektanställd på Nääs för att stegvis bygga upp en verksamhet. Utgångspunkten skulle vara att administrativt organisera olika intressenters aktiviteter på egendomen, inom ramen för stiftelsens ändamål.

NÅGRA ÅR EFTER utredningen blev Betty själv verksamhetsledare för Nääs och kunde fortsätta den föreslagna utvecklingslinjen. Hon fick, med hjälp av en jurist, igenom en ändring av stadgarna där ordet ”hantverk” lades till ordet ”slöjd” i ändamålsformuleringen.
En ny hantverksutbildning startades i samarbete med Dergårdsgymnasiet och Byggnadsvård Nääs – som i dagarna firar 25-årsjubileum – kom till.
Direktiven hon fått från staten var ungefär ”hitta på vad du vill – bara det inte kostar något”.
-Vi ordnade sommarkurser i olika hantverkstekniker, bland annat i samarbete med Carl Malmstens verkstadsskola. Men de tyckte det var hemskt att komma hit för att det var bilbingo på gårdsplanen utanför, minns Betty Hammar.
Att förvalta och underhålla byggnaderna på Nääs var förstås även då en del av stiftelsens uppgifter.
-Vi påbörjade den upprustning som Stefan Johansson nu driver på och som han har följt upp väldigt bra, säger hon.
Alla Betty Hammars idéer för Nääs har inte fallit i god jord. Hennes förslag att öppna en camping på inägorna intill Nääsgränsvägen sågades jämns med fotknölarna.
-Jag tyckte att en camping kunde ligga bra bakom stugorna, där den inte skulle störa kulturmiljön på något sätt. Idag är det ett naturreservat där.
Att få bort bilbingot, som Carl Malmstens möbelsnickare störde sig så på, möttes inte heller direkt av jubel. Parkeringsavgifterna var också de Bettys verk, ”de visade sig generera nästan lika mycket pengar som skogen”.
VÄL FÖRANKRAD I BYGDEN och med många kontakter både inom politiken och kulturen, hade Betty Hammar goda förutsättningar att utveckla Nääs.
-Min attityd och idé var hela tiden att få andra att bedriva verksamhet på Nääs, men i stiftelsens anda. När det inte finns pengar så måste man söka samarbeten. Jag var bra på att ragga pengar, säger hon.
Byggnadsvård Nääs kom till som en följd av diskussioner i en FOU-grupp med intressenter från bland annat Bibliotekshögskolan, Länsmuseet och Länsbiblioteket.
Nämnden för Hemslöjdsfrågor inrättade med stöd av staten en rikskonsulent i slöjd för barn och ungdom, som tack vare länets hemslöjdskonsulenter placerades på Nääs.
Några av de viktigaste samarbetena var – och är – med ideella föreningar, till exempel Nääs-samfundet som står för traditionens bevarande.
Bettys affärsidé var att samla människor som skulle driva verksamheter vilka i sin tur skulle finansiera sig själva. Nääs skulle stå för infrastrukturen, och vara en attraktiv plats med sin kulturmiljö och tradition kring hantverk och slöjd.
-För närvarande är det mest regionen som driver verksamhet och efter flytten av hantverksgymnasiet är intresset från Lerums kommun mycket svalt, säger Betty Hammar.
Att man inte insett vilken resurs Nääs är som turistattraktion, är i det närmaste obegripligt menar hon.
-Kommunen har alltid haft representanter i styrelsen för Nääs, både Birger Rosén och Henrik Ripa under senare år. Varför har man inte agerat för konkreta resultat?
NUMERA ÄR BÅDE hantverksutbildningen, dragspelsstämman, rikskonsulenten i slöjd för barn och ungdom liksom slöjdförbundets mässa borta och förpassade till Nääs historia.
 Hur Nääs ska kunna utvecklas i framtiden finns inget enkelt svar på. En organisation där intressenternas insyn, inflytande och engagemang ökar skulle vara bra tycker Betty Hammar. Liksom en ökad samverkan mellan projekt av olika slag – inte minst de där statens kulturråd, kommunen och regionen satsar.
Möjligen kunde en annan företagsform vara lösningen funderar Betty. Men hon ser frågande ut.
-Bolag, kanske? Nej, jag vet faktiskt inte.
TEXT: GITTAN ÖHMAN
gittan.ohman@flodanyheter.se
Läs måndagens artikel: Vad händer med Nääs?