Elfrida Andrée (1841-1929) växte upp på Gotland. Hennes far Andreas var provinsialläkare och hade för sin samtid revolutionerande tankar om kvinnors ställning i samhället. Han menade att kvinnor var väl så lämpade att ha samma yrken som männen. Som ”murbräcka” använde han sig av Elfrida. Det första de tillsammans kämpade för var att Elfrida skulle bli organist. Ärkebiskopen med flera motarbetade detta, men 1857 tog Elfrida som första kvinna i Sverige organistexamen.
Hon hade dock svårt att få någon tjänst som organist. Ärkebiskop Reuterdahl menade att ”embeten och tjenster skola innehafas av män som kommit till myndig ålder”. Flera präster ställde upp bakom biskopen och tyckte att ”det var opassande och störande för andakten att se ett fruntimmer på orgelbänken”. Så småningom fick Elfrida ändå en tjänst och det öppnade för fler ”fruntimmer” som organister.
Nästa yrke som Elfrida satsade på var att bli telegrafist. Samma visa igen. Chefen för telegrafverket tyckte inte att det var ett yrke för kvinnor. Vad skulle hända om någon ledning gick sönder och hon skulle behöva ge sig ut och laga den? Det förekom ju nattjänst och det var inte så lämpligt att kvinnor och män jobbade tillsammans nattetid. Vidare ”tystnadsplikten skulle bli en tung börda för en kvinna”.  Han fick dock ge med sig till slut och Elfrida fick en tjänst som telegrafist 1865.
Elfrida kom till Göteborg 1867 då hon tillträdde som domkyrkoorganist. Hon kom snabbt in i  det göteborgska musiklivet eftersom hon var en mycket duktig musiker. Framför allt anlitades hon som harpist men även som pianist och sångare. Arbetarinstitutet startade 1895 något de kallade ”folkkonserter”. Det var konserter som avsåg att sprida högklassisk musik till mindre bemedlade grupper. Konserterna var endast öppna för arbetare och borgarna ägde inte tillträde. De rika människorna skickade emellertid sina tjänsteflickor att köpa biljetter.
Verksamheten tog riktig fart när Elfrida och hennes systerdotter Elsa Stenhammar tog över arrangerandet 1897. Elfrida dirigerade de flesta konserterna. Fram till 1929 när Elfrida dog hade de tillsammans arrangerat ca 800 konserter.
På grund av sitt kön hade Elfrida problem att få sina kompositioner framförda. Hon fick skicka in sina alster anonymt för att få dem antagna. Det berättas att vid framförandet av hennes första symfoni låg förstafiolerna en takt fel hela sista satsen. Det var kanske inte med avsikt orkestern gjorde detta. Repetitionstiden hade varit minimal. Elfrida lämnade dock salen i vredesmod innan konserten var slut.
På senare år har hennes kompositioner fått något av en renässans. Hon har lämnat en stor mängd verk efter sig. En opera, 2 symfonier, många kammarmusikverk, solosånger, körverk och naturligtvis många kompositioner med orgeln i centrum. Hennes verk spelas allt oftare på konserter och i radio.
Organisten, pianisten, harpisten, dirigenten, kompositören och telegrafisten Elfrida Andrée var ett sjusärdeles ”fruntimmer” som har lämnat ett stort avtryck i historien.

Text: Jan Johansson