Ljungviksskolan och kunskapslyftet

Samtal med Robin Ruus och Charlotte Limberg

När jag kommer till skolan är dörren låst. Jag ringer Robin Ruus som är rektor för mellan -och högstadiet, och som jag ska träffa tillsammans med Charlotte Limberg, rektor för lågstadiet och fritidshemmet.
Efter några minuter blir jag insläppt av Robin.
– Välkommen, säger Robin. Det är nästan ett år sedan som vi träffades förra gången, och det har hänt mycket sedan dess.

Det är en stolt Robin som först visar mig runt på skolan. Lugnt och tyst i korridorerna och i klassrummen sitter eleverna och arbetar i sina bänkar. De få elever vi möter, hälsar rektorn på med förnamn.
– Kan du namnen på alla elever, frågar jag imponerad.
– Ja, svarar Robin. Jag känner igen alla och vet vad de heter.
Vi slår oss ner i hans rum och nästan samtidigt kommer Charlotte. När vi hälsat säger jag att jag blev imponerad av att Robin kan namnen på alla elever och hur viktigt det är att vara sedd.
– Visst är han grym, säger Charlotte.
Charlotte, är ny rektor på skolan och har jobbat på skolan från april. Robin har jobbat som rektor på skolan i drygt ett år och tidigare som lärare i nästan tio år och han har undervisat de flesta elever, och han tycker inte att det är så konstigt att han kan namnen.

Utvecklingsarbetet
– I Skolinspektionens rapport som kom i juli förra året kritiserades skolans arbete med läs- och skrivutveckling. Hur har ni jobbat vidare med detta?
– Vi har jobbat på flera nivåer, säger Robin, som då varit rektor bara ett månader för den enhet som Skolinspektionens kritik riktades mot.
Vi har det vi kallar för vår magiska triangel där vi jobbar med undervisning, kompetens och rätt stöd. Det är den pedagogiska grunden, och att skapa trygghet och studiero ingår i allt vi gör. Från och med förra året använder vi oss av ett nytt kartläggningsmaterial på mellanstadiet. Vi är nöjda med materialet, det ger oss en bra bild av elevernas förmågor, både på gruppnivå och individnivå.
Vi har också organiserat oss så att vi har fler lärare som undervisar i samma ämne på varje stadie, exempelvis har vi två lärare som undervisar i svenska på mellanstadiet och två på högstadiet. Detta skapar goda förutsättningar för kollegialt samarbete för att komma fram till vilka insatser som ska göras på både gruppnivå och individnivå. Inom ramen för deras insats finns flera verktyg, t ex parläsning. Metoden innebär bl a att eleverna två och två under en period läser för varandra flera lektioner varje dag. Boken de läser har de lånat på skolbiblioteket. De läser högt för sin parkamrat i två minuter och därefter får de lyssna i två minuter. Det här fortsätter lektion efter lektion. Eleverna ökar på detta sätt sin läsförmåga, framförallt genom att öka sin läshastighet. Eleverna ser själva sin framgång och den gynnar alla.
Sedan är det viktigt att det stöd som sätts in för en elev är rätt stöd. En del elever behöver extra stöd och då gäller det att hitta rätt insats för just den eleven. Vilket är det egentliga behovet, det är den fråga som vi behöver ställa oss. Vi har blivit skickliga att schemalägga så att vi kan säkerställa att den som har rätt kompetens för att ge stöd, också är den som ger det.
– Våra intensivläsningsperioder har gett ett bra utfall, säger Charlotte. Metoden går ut på att eleverna tränar läsning intensivt under 6 – 8 veckor och sedan görs en utvärdering. Vi ser goda resultat av dessa insatser både på låg- och mellanstadiet
På lågstadiet genomför vi kartläggningar i förskoleklass och även i ettan och tvåan. I en förskoleklass har vi provat att ta in specialläraren i ett mycket tidigt skede. I Skolverkets rekommendationer står att man ska rådgöra med speciallärare när man ser ett behov. Här har vi gått längre och tar in specialläraren tidigare än vad Skolverket säger. I den här förskoleklassen ser vi att alla eleverna har godkända resultat.
-Vi har också kopplat in förstelärarna som jobbar med läs- och skrivutveckling i alla ämnen, fortsätter Robin. Vi såg att vi behöver arbeta med strategier för att eleverna ska ta sig an texter i alla ämnen. Vilka förkunskaper behövs för att ta sig an en text? Vilka strategier kan vi använda för att göra texten mer förståelig för eleverna? Arbetet genomfördes i workshopform med delar som dels var på en mer teoretisk nivå och andra delar som var mer klassrumsnära.

Samarbetet mellan personalen
– Ni skulle också stärka samsynen och samarbetet mellan personalen. Vad har hänt där?
Här har vi arbetat med skolans infrastruktur. Inför förra läsåret gjorde vi om scheman och rutiner för våra konferenser. Vi behövde ha fler gemensamma mötesformer och mötesytor, och vi har fått till mycket mer tid där vi arbetar tillsammans på enheten. Vi såg också till att arbeta mer i tvärgrupper där det var gynnsamt, för att bygga en röd tråd F-9.
Inför det här läsåret har vi gjort om vårt konferensschema ytterligare. Vi har gjort en genomlysning av innehållet i varje möte och skapar forum där vi kan träffas mellan professionerna på skolan, t ex både lärare och elevhälsa. Det är också viktigt att vi har forum där vi kan diskutera och arbeta med våra utvecklingsfrågor.
En av frågorna där vi arbetar gemensamt i kommunen är övergångar mellan skolformer och stadier. Det gör vi här på Ljunviksskolan också. De som tar emot elever från ett lägre stadium behöver veta vilken miljö eleverna kommer från. Till exempel vilka läromedel man använder eller hur lästräningen ser ut. Men även hur den fysiska arbetsmiljön ser ut.
De mindre barnen har sin egen plats i klassrummet, men när man kommer upp i fyran har man plötsligt ett eget skåp med nyckel. För oss vuxna låter det som småsaker, men för eleven kan det vara ett ganska stort steg. Det är också viktigt att skapa förutstägbarhet och relationer. De som gick i trean förra året fick tidigt under vårterminen komma på besök och vara med på lektioner i fyran, och läraren i fyran var på besök hos treorna.
– Även elevhälsan har varit med i överlämningar där det funnits behov av det, tillägger Charlotte. Vi har inte bara överlämning från förskolan till förskoleklassen, utan vi har från förskoleklassen till årskurs ett och sedan mellan de olika stadierna. Kontinuitet är också viktigt. Ibland följer personal med eleverna till nästa stadium för att inte bryta relationen.

Studiero
– Sedan skulle ni ju skapa ordning och studiero också? Hur har ni burit er åt och hur har det gått?
– Du gick ju en liten rundtur här, säger Robin. Vad skulle du säga om ordningen?
– Alldeles förträfflig, studieron likaså; en stor skillnad jämfört med när jag var här för ett år sedan. Vad har ni gjort?
– Det är ju inte bara en enda liten insats vi har gjort, fortsätter Robin. Vi kan ju börja med det enkla, telefonerna! Vi har en mobilfri skola sedan förra året. Då nådde vi inte hundra procent, men i år ska vi nå dit. Från lektionerna är telefonerna helt borta, men vi har fortfarande lite problem på rasterna, det är vi på väg att lösa.
– Det är också viktigt att lyfta fram att vi har så fantastiska lärare, säger Charlotte och Robin. De har fantastiska relationer med eleverna. Relationsskapandet och det relationsskapande arbetssättet, dvs att ge stöd och visa engagemang och värme, är framgångsrikt. Det arbetssättet ska genomsyra hela innehållet i undervisningen och i stödet till eleverna. Det tänker vi även på när vi rekryterar. Vi vill ha lärare som tycker om att arbeta på ett relationsskapande sätt. Det handlar om ledarskapet i klassrummet, om relationerna och även i själva innehållet i undervisningen.
– Det är många delar i det här, säger Robin. Det vore naivt att tro att om telefonerna försvinner, så löser det allt. Mycket handlar också om strukturen i klassrummet, om ordningen där och att vi har meningsfulla aktiviteter på rasterna. Där är arbetslagen duktiga på att identifiera vad som behöver göras. Jag kan ta ett exempel, säger Robin Lärarna på mellanstadiet framförde att de behöver ha möjlighet att träffa eleverna efter sista lektionen. Det finns elever som behöver prata av sig och det kan vara om vad som helst. Då skapade vi möjlighet för det i schemaläggningen. En eller två dagar i veckan kan de elever som behöver stanna kvar och ventilera olika frågor. Det skapade ett helt annat lugn på lektionerna och även på rasterna.

– En sak som lärarna på högstadiet kom på var att vi inte använde våra lokaler på rätt sätt. Vi har elever som hade sin entré på ett ställe, sina skåp i andra änden av skolan och sina lektioner på ytterligare ett ställe. Det innebar att de behövde röra sig väldigt mycket fram och tillbaka i skolan. I år har vi sett över lokalanvändningen och har vi infört hemklassrum. Förändringar som kan tyckas väldigt små, men som kan få väldigt stor effekt, och de kostar inga pengar.
När vi har tagit bort telefonerna måste vi ersätta det med något annat för att det inte ska bli rörigt, säger Charlotte. Vad vill vi att eleverna ska göra istället för att använda telefonerna? Vi har köpt in sällskapsspel, och vi har haft rastaktiviteter i idrottshallen på eftermiddagarna.
– Sådana här saker måste man vara uppmärksam på hela tiden, säger Robin. I år märkte ett arbetslag tillsammans med kurator att det var några elever som vi inte riktigt nådde på rasterna. Vad gillar de att göra? Det visade sig att biblioteket var en lugn plats där de kunde träffas.
– Det här är inga nya saker, säger Charlotte. Men det ankommer ju på oss chefer att skapa forum, att lyssna på personalen och att fatta de nödvändiga besluten så att saker och ting inte bara flyter omkring. Det gäller ju att vi jobbar bra ihop, att vi krokar arm och att vi också vågar fatta beslut.

Föräldrasamverkan
– Nästa fråga. Hur har föräldrarna blivit involverade i skolan?
– Tidigare hade vi lite olika sätt att kommunicera med föräldrar i de olika arbetslagen. Nu använver vi veckobrev i alla stadier. Sedan behöver vi ha mer kontakt med vissa föräldrar. Där är lärarna överlag väldigt skickliga. Det kan räcka med ett telefonsamtal som ger väldigt stor effekt.
Vi har också på höstens första föräldramöten gått igenom skolinspektionens rapport. Vi gick igenom punkt för punkt vad den innebar och vilka åtgärdsplaner som vi gjort upp. Det var uppskattat.

Stöd i förbättringsarbetet
– När jag läste Skolinspektionens rapport tyckte jag att kritiken var mycket allvarlig. Min fråga: Vilket engagemang har era chefer och politikerna i utbildningsnämnden visat för ert förbättringsarbete, vilket stöd har ni fått?
– Redan innan Charlotte började här på Ljungviksskolan fick jag stöd av henne, säger Robin. Sektorschefen och verksamhetschefen och nämnden har också varit ute här på skolan.
– Skolinspektionen granskar dokument, pratar med personal och med rektor. Det sker under en kort period och rapporten kommer att innehålla vad som kommer fram just då, säger Charlotte. Vissa gånger kanske man redan vet, när inspektionen är här, att det finns vissa saker, som man behöver rätta till. Det arbetet kan ju påbörjas direkt. Vi har fått stort stöd av verksamhetschefen, och även av vår tidigare verksamhetsutvecklare, som varit ett bollplank i olika frågor. Men det kommer ju an på oss att arbeta med förändringarna.
– Det har inte känts som att vi stått ensamma, säger Robin. Det har varit helt öppna dörrar.
Vi är tacksamma för att vi har förtroendet från våra chefer att arbeta med det som kommit fram i rapporten.

Resurser
– Nästa fråga. Besparingsbeslutet, som ju fått stor uppmärksamhet. Hur har de påverkat er?
– Vi har organiserat utifrån hur har vårt totala elevantal sett ut, säger Robin. Vi har haft sjunkande elevantal och då måste vi anpassa vår organisationen. Vi hade ju redan förra läsåret påbörjat ett arbete med att se över hela organisation. Det är något som vi alltid gör inför ett nytt läsår.
– För oss har det varit en relativt odramatisk process, konstaterar Robin. Den organisation som vi hade tänkt oss innan, det är ungefär den vi har nu. Nu har vi till och med fått några fler elever, som vi inte hade räknat med, så det är positivt.
– Vi har alltså bemannat upp lite mer än vad vi hade tänkt i våras, så vi känner oss nöjda, säger Charlotte.
– Det är därför jag säger relativt odramatisk, fortsätter Robin. De som har varit involverade i den här processen har så klart tyckt att det varit jobbigt, men på den här skolan har det varit relativt små förändringar och vi har varit proaktiva
– Har ni de ekonomiska resurser ni behöver?
-Vi har ett jobb att göra när det gäller resultat, konstaterar Charlotte. Men det handlar inte om att få mer folk och mer pengar. Det är ju ett förändringsarbete vi behöver göra. Vi återkommer till triangeln igen. Det är klart att man alltid tänker att man skulle behöva mer, och att man tänker att hade vi mer pengar så skulle vi kunna göra det här. Men vi har en väldigt fin skola och vi har väldigt duktiga lärare.
– Resultaten har ju förbättrats betydligt, säger Robin. Det är inte mer resurser utan det är framförallt andra saker vi behöver jobba med. Återkommer till triangeln här. Vi behöver rätt kompetens, rätt stödinsatser och vi behöver jobba brett med undervisningen.
– Jag formulerade nog frågan fel, jag menade: Har ni tillräckliga ekonomiska resurser för att uppnå de toppresultat som ni vill? Hundra procent behöriga till yrkesprogrammet?
– Det skulle jag väl säga att vi har, säger Charlotte.
– Vi ser en positiv trend, som visar att våra insatser har gett effekt, säger Robin

– Det som är ett problem, och som inte handlar om ekonomi, är de elever som inte mår bra, de som inte kommer till skolan. Det är ju inte en ekonomisk fråga på det sättet för skolan. Ibland är elever så sjuka att de inte kan delta i undervisningen. Då når vi inte hundra procent. Då måste vi arbeta med frånvaron, och det pågår ju ett sådant arbete i kommunen.
– Har ni någon förklaring till att resultaten ser så bra ut i Lerum jämfört med Floda och Gråbo?
– Nej. Vi måste få några år på oss för att svara, säger Robin skämtsamt.
– Även på vår skola har vi ju elever som lyckas oerhört väl, säger Charlotte. Det är svårt det här med statistik. Det vi kunde se när vi utvärderade våra resultat i våras, är att vi har elever som når toppresultat. Det finns positiva trender, säger Robin.

Framtiden
– Vad har ni för planer framåt?
– I vårt ledarskap pratar vi mycket om vad vi har för femårsplan. Vi vill tillsammans med personalen arbeta för att nå dit där vi vill vara om fem år. Hur ska vi komma dit? Vi månste arbeta tillsammans och vi rektorer måste skapa förutsättningarna så att alla kan dra åt samma håll i den här kreativa verksamheten. Vårt systematiska förbättringsarbete genomförs på skolan varje dag. Vi planerar nya steg, för när vi har gjort någonting, så har vi ett nytt nuläge. Vi ritar om kartan, funderar på vart vi ska och fattar beslut.

Positiva trenden i årskurs 9
Här nedan redovisas några siffror från de senaste tre åren som visar att Ljungviksskolan är på rätt väg för att nå sina mål. Jag kan bara önska rektorerna och all personal fortsatt framgång i det förändrings- och utvecklingsarbete som bedrivs på skolan.