Tunnelentreprenören BeMo krävde redan 2010 ytterligare 100 miljoner kronor för arbetet med tunneln. Men Lerums kommunalråd och övriga styrande politiker hölls utanför. Först ett år senare får de veta att BeMo stämt Gryaab på 250 miljoner kronor.
-BeMo framställde muntligt ett krav på 100 miljoner kronor 2010 innan entreprenaden var avslutad, men det avvisades, säger Pierre Bolvede, chef för mark och exploatering i Lerums kommun och den person som representerar kommunen i Styrgruppen för tunnelarbetet.
Och Gryaabs VD Anders Åström tillägger:
-Vi var tydliga med att vi hade rätt till förseningsvite och begärde skadestånd för ett års försening, vilket gjorde att vi innehöll betalning. Den 4 december 2011 stämde de oss, men först senare kom tilläggsfakturan på 260 miljoner kronor.
När informerades Lerums kommunalråd och övriga politiker?
-I samband med stämningen 2011 och då var det kommunalrådet Anna-Lena Holberg, säger Pierre Bolvede.
Varför talade man inte om det redan 2010?
-Vi tyckte att BeMos krav inte var rimliga, därför avvisades det. Detta var ingen fråga för den politiska ledningen, säger Pierre Bolvede.
Den kommande huvudförhandlingen slår svenskt rekord i antalet rättegångstimmar. Hur ser ni på det?
Anders Åström: Det är inte roligt. Vi hävdar med bestämdhet att vi har rätt. Beklämmande att motparten tillåts att ständigt ändra sina uppgifter, istället borde BeMo stått fast vid vad de sade 2011. För att kunna bemöta deras nya uppgifter, påstående och krav måste vi hela tiden analysera och bearbeta detta. Det är otroligt mycket fakta. Gryaab har en fantastisk egen dokumentation om vad som hänt. Under arbetets gång hade vi en egen platsorganisation på plats.
 Hur många liknande upphandlingar av tunnlar har Gryaab erfarenhet från?
Anders Åström: Gryaabs tunnelsystem är sammanlagt 120 kilometer långt, merparten är byggt under 1970-1980-tal, så det är ett tag sedan.
 Hur kan två parter som skrivit under ett avtal, senare ha så olika ståndpunkt och olika tolkningar i allt som berör arbetet?
Anders Åström: Gryaab gick ut med en anbudsförfrågan om att bygga en tunnel från A till B. Vi talade om vilka undersökningar som gjorts på berget och resultatet samt hur tät tunnel skulle vara. Det avgörs vid varje skärm (sektion) hur vattenförande berget är vid just det stället efter mätning. BeMo lade det billigaste anbudet. Hur de bedömde kostnaden är upp till dem. Vi kunde snabbt konstatera att BeMo hade svårt att hålla tidsplanen och brast i utförandet.
 Hur kan uppfattningen om bergets kvalitet vara så diametralt olika?
Anders Åström: Berget var inte så dåligt. BeMo har dock injekterat större mängd än vad som var angivet i kontraktet. Detta var en reglerbar mängd, så de har också fått betalt för utfört arbete. Trots att de har fått injektera mera så anser vi att det är en feltolkning att bergets kvalitet inte överensstämmer med vad som angivits i handlingen.
Hur utförligt ska ett förfrågningsunderlag vara? Förväntas det av anbudsgivaren att själv göra ytterligare undersökningar?
Anders Åström: Denna typ av förfrågningsunderlag kan av naturliga orsaker inte vara fullständigt uttömmande om bergets kvalitet då det inte finns någon möjlighet att i förväg analysera bergets beskaffenhet i alla detaljer. Därför utformas avtalen på ett sådant sätt att entreprenören får betalt för de mängder de använder. Det kan vara mängd betong, antal borrhål, etc. Det är de så kallade à-priserna.  Vi hävdar att i det här fallet var förfrågningsunderlaget så utförligt som det skulle vara.
Varför har ni avtalat bort skiljeklausulen?
Anders Åström: Detta är inget ovanligt utan regeln i alla entreprenadavtal som Gryaab upprättar.
Vem/Vilka skrev entreprenadavtalet?
Anders Åström: Det utformades av advokat Lars-Olof Persélius på vårt uppdrag med hjälp av teknisk expertis från Gryaab och externa konsulter.
Vad beräknar ni nu att den totala rättegångskostnaden kan bli för Gryaab/Lerums del med ombud och sakkunniga?
Anders Åström: Prognosen är totalt 53,5 miljoner kronor för våra ombudskostnader och konsulter för hanteringen av tvisten. Till dags datum har Gryaab betalat 30 miljoner kronor. Lerum debiteras detta successivt, halvårsvis.
 Vad tror du blir utgången av tvisten?
Anders Åström: Vi tror vi vinner. Vi motbevisar BeMos bevis. Motparten har ändrat sin talan vid ett flertal tillfällen. Om de hade drivit målet mot en ekonomiskt svag motpart så hade det funnits risk att en sådan inte kunnat hantera den utdragna processen och det stora materialet. De kan knappast ha gjort det antagandet för Gryaab/Lerum, vilket gör deras agerande obegripligt.
Vem kan ställas till svars för att tunnelprojektet kan komma att kosta Lerumsborna hundratals miljoner kronor?
Anders Åström: En irrelevant fråga.
Pierre Bolvede: Den totala projektsumman för Lerum är satt till 214 miljoner, vi har hittills betalat 202 miljoner kronor. Egentligen har tunneln blivit billigare än budget, om man bortser från tvisten som vi anser inte kommer kosta oss något.
TEXT & BILD: TITTI THORSELL
Skiljeklausul: kan stå i avtal för att ange att eventuella tvister mellan parterna som grundar sig i att avtalet skall prövas av skiljenämnd/skiljedomstol istället för i allmän domstol. Skiljeklausuler är mycket vanliga i större kommersiella avtal och standardavtal. Parterna utser skiljemän för lösande av tvisten. Fördelen med detta förfarande är att det som regel är mycket snabbare än allmän domstol men betydligt dyrare då den förlorande parten normalt behöver ersätta dels de egna men även motpartens ombudskostnader och dels, till skillnad mot allmän domstol, ersätta skiljemannen/skiljemännen för deras arbete (kan vara tre stycken). Normalt avtalar parterna om att domen inte ska vara offentlig och vidare är det mycket svårt att överklaga en skiljedom.