NÄRINGSLIV/KULTUR  Ljungbergs Factory AB ansökte om konkurs i slutet av oktober.
Det är inte första gången som det har sett mörkt ut för textilföretaget under dess 66-åriga historia (som du kan läsa mer om här nedan).
Hopp finns om att landa på fötterna även denna gång.
Företagets ägare Jonas Wåhlander arbetar nu tillsammans med konkursförvaltaren på att hitta en lösning för att rädda det kvalitetsstämplade varumärket. Intressenter lär inte saknas.
NAMNET LJUNGBERGS är starkt knutet till Floda där Ljungbergs Textiltryck AB startade 1948.
Men egentligen började allt i Norrköping, där ”mästertryckaren” Erik Ljungberg (1907-1983) utbildade sig till vävare och spinnare 1935. Han hade redan en yrkesgrund som litograf att stå på.
Något som skulle visa sig bli en lyckad kombination av färdigheter.
PÅ DEN TIDEN användes stora valsar till textiltryck och så kallat film- eller plantryck var okänt.
– Min far började så småningom att experimentera med att trycka tyger hemma på köksbordet hos sin mamma i Malmö, alster som han kunde sälja på torget, berättar Eriks son Lars Ljungberg, som själv arbetade på Ljungbergs från 1969 till 1989. Åren 1978 till 1985 var Lars och hans hustru ägare till företaget.
– Pappa fick så småningom anställning på Almedahls i Göteborg. De var intresserade av det han gjorde. Men så kom krigstiden, och det enda som trycktes då var kamouflagetyger. Behovet av inredningstextil var obefintligt.

ERIK LJUNGBERG TOG då anställning på Slöjdföreningens skola i Göteborg.
I en artikel i tidningen Form från 1978 berättar Erik (intervjuad av Inez Svensson, en av grundarna till 10-gruppen och senare rektor för Konstfack 1990-1996) att det var på Slöjdföreningen som han knöt flera av de kontakter som skulle bli användbara längre fram – namn som Astrid Sampe, Viola Gråsten, Sven Markelius, Stig Lindberg och så vidare, till Estrid Ericson, och Josef Frank, på Svenskt Tenn.
Det sistnämnda utvecklades till ett långvarigt samarbete.
NÄR ERIK LJUNGBERG 1948 bestämt sig för att starta eget tryckeri hittade han en gammal snickerifabrik i Floda, närmare bestämt vid Skallsjö Ängar. Lokalen var perfekt för verksamheten. Erik övertog också delar av snickeripersonalen, som fick börja med att tillverka verktyg och redskap för tryckeriet.
– De arbetsbord som krävdes för textiltryckeriet kunde vara upp till 30 meter långa, berättar Lars Ljungberg.
ERIK ÄGDE FABRIKEN tillsammans med sina tre syskon, men det var bara han och brodern Einar som var aktiva i företaget. Einar som bodde i Stenkullen var konstnär och producerade egna mönster (till exempel mönstret ”Vår”, som ingår i ”Swedish floral collection”).
EFTERKRIGSTIDEN VAR en blomstrande era för svensk formgivning och på Ljungbergs satte man kvaliteten och konstnärligheten i främsta rummet.
– Pappa hade gott rykte, kunderna kom. Han var också mån om konstnärernas intentioner och alla ville trycka sina mönster på Ljungbergs, säger Lars Ljungberg.
PÅ FABRIKEN UTFÖRDES i huvudsak löntryckning på kundernas uppdrag. Så småningom framställdes också egna mönsterkollektioner. Man levererade åt Svenskt Tenn och NK Inredning, NK varuhus samt NKs textilkammare. Bland uppdragen fanns att producera textilier för offentliga miljöer och hotell.

FN-HÖGKVARTERET i New York pryds till exempel av Sven Markelius komplicerade mönster Pythagoras, tryckt på sammet i Floda. Ridån på biografen Draken i Göteborg är också tryckt på Ljungbergs Textiltryck AB.
ALLT RULLADE PÅ under femtio- och sextiotalet och verksamheten på Skallsjö Ängar gick i tvåskift.
Förutom att tygerna skulle tryckas måste de för- och efterbehandlas.
–Bomullstyger, ofta från Kina, måste först avklistras från stärkelse, blekas och tvättas för att göra tyget mottagligt för färgen. Även efterbehandling som till exempel brandskydd på gardiner för hotellmiljö och infärgningar gjordes på fabriken, berättar Lars Ljungberg.
LARS SJÄLV UTBILDADE sig till maskiningenjör och arbetade i Lund på 60-talet. På lov och ledigheter brukade han hjälpa till på sin fars fabrik i Floda. Han konstruerade maskiner åt Erik och fick samtidigt lära sig allt om textiltryckprocessen, färgblandning, recept, färgens konsistens, tyger och mönster.
1969 FRÅGADE ERIK om inte Lars ville komma och arbeta heltid i Floda, och han tackade ja.
Tio år senare var TEKO-krisen ett faktum.
Ljungbergs – som vägrade tumma en millimeter på kvalitet, hantverk och konstnärlighet – gick i konkurs.
– Det var stora investeringar som krävdes, bland annat fick vi bygga ett eget reningsverk för miljöaspekten, berättar Lars Ljungberg.
HAN OCH HANS FRU Kristina bodde då i Floda med sina tre barn. De bestämde sig, trots allt, för att ta över Ljungbergs – med reducerad personal.
Marknadsläget för tryckta textilier förbättrades så småningom och verksamheten tog fart igen. Samarbetet med gamla kunder utökades och nya kunder tillkom.
ETT LYCKAT SAMARBETE med Kinnasand inleddes. Företagen kompletterade varandra bra och 1985 fick Kinnasand köpa hela Ljungbergs Textiltryck. Maskinerna för för-och efterbehandling flyttades till Kinna. Lars Ljungberg var dock kvar som VD för tryckverksamheten i Floda.
ÄNNU NÅGRA ÅR senare var även Kinnasand till salu. Musikentreprenören Stikkan Andersson på Polar Music slog till. Stikkan hade en idé om att skapa Nordens största inredningskoncern och köpte därför upp flera namnkunniga svenska företag i möbel- och inredningsbranschen. En av hans mindre bra idéer i sammanhanget var tron på att i framtiden skulle alla kontor inredas med runda möbler. Investeringen i Round Office blev en dålig affär och 1989 tröttnade Lars Ljungberg på att alla ansträngningar i Floda slukades av förlusterna i Round Office.

– HALVÅRET EFTER att jag sålt familjeföretaget 1985 tänkte jag ofta på om jag hade gjort rätt eller fel, som sålt. Men, med facit i hand tycker jag att jag gjorde rätt, säger Lars Ljungberg i dag.
Han och hustrun Kristina Ljungberg bor fortfarande kvar i villan i Floda. I hemmet finns tydliga spår av en konstnärlig familj. På väggarna hänger tavlor målade av mästertryckaren själv, Erik Ljungberg, och även Kristina syns vara en begåvad konstnär – när hon inte är ordförande i kyrkorådet i Skallsjö församling. Ett stort textiltryck av Stig Lindberg pryder väggen i trappan ned till källaren.
– JAG HAR ALDRIG sett någon arbeta så hårt som min far. Den verksamhet han bedrev kräver ett otroligt engagemang och kunnande, säger Lars som efter att ha lämnat Ljungbergs 1989 fortsatte att arbeta som maskinkonstruktör, bland annat för Norrköpings Flaggfabrik. Han har också konstruerat en lungmaskin.

– DEN HÄR KOMMER från en utställning om Erik Ljungberg som Kalmar Konstmuseum producerade 1979, säger han och visar en inramad konstaffisch med mönstret ”Hassel” av Viola Gråsten som blickfång. Rubriken är ”Mästertryckaren Erik Ljungberg, Floda” vilket var namnet på utställningen.
– DET  VAR EN INTENDENT vid museet, Inga Lindén, som fått i uppdrag att samla förlagor och skisser från kända svenska designer till ett arkiv för formgivning. Hon upptäckte snart att alla spår ledde till Ljungbergs Textiltryck i Floda. Därav utställningen, säger Lars Ljungberg, inte utan stolthet.
– Utställningen visades även på Röhsska i Göteborg och gick sedan på turné i Norden innan den arkiverades.
TEXT: GITTAN ÖHMAN
gittan.ohman@flodanyheter.se
BILD: GITTAN ÖHMAN, LJUNGBERGS FACTORY AB

Fler röster om Ljungbergs:

BIBBI NILSSON, gift med tidigare delägaren Roger Nilsson (NIFE Textil AB i Rydboholm, ägare 2000-2013) : ”En fantastisk resa!”
”Min man Roger och jag arbetade på Rydboholms i Borås år 2000, då Ljungbergs Textil ingick i SMG – SweDesign Marketing Group.
SMG stod det året inför konkurs. Svenskt Tenn kontaktade då Roger och bad om hjälp att försöka rädda Ljungbergs. De var måna om att ha kvar produktionen av sina unika handtryckta textilmönster i Sverige. Vi kastade oss in i detta och drog genast igång. Vi började också damma av och plocka fram den äldre mönsterskatten som fanns hos Ljungbergs.
Det var en fantastisk resa att blåsa liv i och utveckla det sovande företaget! Femtiotalsmönstren låg perfekt i tiden och vår utställning, ”Signerad Textil 1954-2004” tangerade starten på 50-talsvurmen som följde. Vi startade ett samarbete även med Borås Tapeter, som överförde många av de kända mönstren till tapet 2012.
En av mina arbetsuppgifter var att söka rätt på upphovsrättsägarna till mönstren som Ljungbergs tidigare tryckt och skriva nya avtal med dem. Fabriken äger schabloner, det vill säga verktygen, för att trycka mönstren. Själva mönstren skyddas av upphovsrätten. Ofta skrivs i sådana avtal att vid eventuell konkurs faller rätten tillbaka till upphovsmannen. Hur avtalen för Ljungbergs formgivare ser ut idag vet jag inte.
Ljungbergs och Rydboholms tryckte också många mönster på uppdrag, så kallade löntryck, och dessa mönster ägs helt av designföretagen som kom med uppdragen.
När min man Roger fyllde 65 ville vi ta det lugnare. Vi hade pendlat från Norrköping till Borås under drygt 22 år – vi hade säkert rest motsvarande 14 varv kring jorden fast bara på denna sträcka! Så vi sålde företaget.”
ANJA MÖLLER, Ljungbergs butik i Floda år 2000-2014: ”Misstag att flytta produktionen”

”Jag jobbade som timanställd i butiken i många år, ett roligt jobb. Vi hade bra sammanhållning i Floda. Det var så litet att alla fick hjälpas åt. De anställda tyckte det var inspirerande att vara med från början till slutlig produkt.  När produktionen flyttades till Rydboholm 2008 såldes hela fastigheten och bara butiken blev kvar i Floda. Jag tyckte det var tragiskt när produktionen flyttades från orten där Ljungbergs Textil hade sin början, och så här i efterhand anser jag att det var ett stort misstag. För- och efterbehandlingar av tygerna är något man kan köpa in som en tjänst utifrån. En stor fabrik som den i Rydboholm är mer kostsam, den lilla fabriken i Floda hade varit lättare att hantera. Vi kämpade hårt för att butiken skulle få vara kvar här när de nya ägarna ville lägga ned den 2013. Flodabutiken blev kvar ytterligare drygt ett år.  Från 2013 var jag butiksansvarig tills det att butiken stängde september 2014. Jag hoppas innerligt att mönsterskatten får vara kvar i Sverige så att kommande generationer får ta del vårt textilarv.”
Flodabon INGEMAR LARSSON arbetade under 18 år på Ljungbergs fabrik. Några av hans bilder hänger inramade på Floda Second Hand, som numera håller till i den gamla fabriksbyggnaden. Klicka för bildspel:

 
[box type=”info”] LITEN ORDLISTA 
Löntryckare – trycker upp andras mönster på beställning
Rapport – återkommande mönster
Handtryck – färgen påföres för hand
Plantryck – plana schabloner användes
TEKO – textil- och konfektionsindustrin
TEKO-krisen – under 1960- och framförallt 70-talet lades många svenska textilföretag ned, bland annat beroende på konkurrens från låglöneländer [/box]