Potatis (solanum)

Fynd nyligen i Utah, USA, tyder på att potatis användes som föda redan för 11 000 år sedan. Gängse uppfattning är annars att potatisens ursprungsland är Sydamerika. Närmare bestämt i Anderna där man odlade potatis på 3000 meters höjd. Till att börja med hade potatisen en besk smak, Aymaraindianerna lärde sig efterhand välja ut arter vars knölar hade mindre beska och lämpliga att odla. Enligt Nordiska Genbanken har ca 1000 olika namn på potatissorter registrerats i Anderna. För det kulturellt högstående Inkafolket var potatisen av avgörande betydelse för folkförsörjningen.

De första européerna som kom i kontakt med potatis var de spanska erövrarna – conquistadorerna. De besegrade Inkaindianerna och erövrade nuvarande Peru 1532. Förutom guld, silver och ädla stenar tog spanjorerna med sig potatisen till Europa. Under hemresan upptäckte de att om de åt av potatisen slapp de skörbjugg. Det var potatisens rika innehåll av C-vitamin som höll skörbjuggen borta. Första anhalten mot Europa var Kanarieöarna där man började odla sorten Andigena 1562. Än idag odlas den sorten på Kanarieöarna.

Under slutet av 1500-talet spreds potatisen till flera europeiska länder. Folk var mycket skeptiska till att äta den och den användes främst som en kurios prydnadsväxt i trädgårdarna i många slott och herresäten. Fortfarande på 1700-talet var skepsisen mot potatisen stor i många länder i Europa. Kungen av Preussen, Fredrich den Store delade gratis ut potatisutsäde. Bönderna tvekade fortfarande och Fredrich hotade med att ”skära öron och näsa” av de bönder som fortfarande vägrade att odla potatis. Det tog skruv och odlandet kom i gång. Den franske apotekaren Parmentier fick tillstånd av Ludvig XIV att odla potatis utanför slottet Versailles. En beväpnad vaktstyrka vaktade odlingen dygnet runt. Folk blev nyfikna på vad som var så viktigt att vakta. Då det var klart för skörd drogs vaktstyrkan in under natten. Odlingen plundrades och på så sätt spreds potatisen i Frankrike.

 Ett land som tidigt (1560-talet) började odla potatis var Irland. Under sina rundresor i England besökte Jonas Alströmer också Irland för att närmare studera potatisodlandet. Potatisen var en viktig gröda på Irland eftersom den var näringsrik, lätta att odla i den irländska jorden och genererade i stor skörd. Irland gjorde sig stort beroende av en enda gröda.

Mellan 1845–1852 drabbades potatisen av pest. Den blev angripen av en svamp som förgiftade den. Eftersom irländarnas föda bestod till stor del av potatis utbröt en stor hungersnöd kallad ”Den stora Svälten”. Potatispesten spred sig till övriga Europa, men hade inte samma förödande effekt som på Irland. Att man dessutom hade satsat på en enda sort ”The Lumpur” som gav god skörd, men var känslig för mögel var olyckligt. Katastrofen innebar att nästan 2 miljoner människor dog och minst en miljon emigrerade, främst till USA. Irland har fortfarande inte kommit upp till den folkmängd man hade innan pesten.

År 1655 kom den första potatisen till Sverige. Det var Olaus Rudbeck som odlade den i sin botaniska trädgård i Uppsala. Endast för att han tyckte potatisblommorna var så vackra. Han gav den namnet Peruviansk Nattskatta.

På sin gård Nolhaga började Jonas Alströmer odla potatis. Än idag kallas potatisen nolor på flera håll i Västergötland. Jonas hade importerat några sorter från England som han efter sina rundresor där visste var bra.  Jonas var den första i vårt land som uppmärksammade den nya jordfruktens värdefulla näringsinnehåll. Trots Jonas ihärdig propagerande för potatisen gick det ändå trögt med lanseringen. Folk var misstänksamma och tvekande. På 1740-talet började myndigheterna få upp ögonen för potatisen. Landet led av nästan konstant brist på spannmål och man måste importera varje år. Det var en stor missväxt 1742 och åren därefter gjordes stora ansträngningar för att få ut potatis till befolkningen. År 1747 vände man sig till Kungliga vetenskapsakademin med en begäran om hjälp. Alströmer, som var ledamot, anlitades. 1749 gav Kommerskollegiet ut ett cirkulär ”Underrättelse om Jord-Pärons Plantering, Nytta och bruk” i en upplaga av 4000 ex. 1747 fick också Vetenskapsakademin ensamrätt att ge ut almanackor. Där propagerade man stort för potatisen. Almanackan var nästan det enda vid sidan av bibeln som folk läste. Den gavs ut i stora upplagor och finansierade Vetenskapsakademins verksamhet. Monopolet att ge ut almanackor hade akademin ända fram till 1972.

En som hade stor inverkan på att potatisodlandet satte fart var Eva de la Gardie. Gift Ekeblad. Hon var kemist och fick ur potatisen fram stärkelse och puder. Hon kom också på hur man framställde brännvin. För sina insatser att sprida kunskap om potatisen invaldes Eva som första kvinna i Kungliga vetenskapsakademien.

Under första delen av 1800-tlet skedde en våldsam folkökning i Sverige och Europa. Tegner beskriver att det var ”freden, vaccinet och potäterna” som möjliggjorde den starka befolkningsökningen. 1841 gav Kajsa Warg ut ”Potatiswännen, en oumbärlig hushålls- och kokbok för rik och fattig såväl i staden som på landet”.

1916 var det svår missväxt i Sverige. Det tillsammans med ransoneringar som införts gjorde att det blev hungersnöd 1917. Hungerdemonstrationer utbröt i många städer. I Göteborg kallades det Brödupproret där kvinnorna krävde at få köpa bröd utan kuponger. Kravaller uppstod och polis inkallades för att skingra människorna. På Söder i Stockholm spreds ett rykte att det fanns 90 kilo potatis i en affär. Flera tusen hungrande kvinnor samlades utanför butiken och krävde arr få ta del av potatisen. Potatisen var emellertid bokad till butikens stamkunder. Kvinnorna stod på sig och kravaller uppstod. Till slut anlände ridande polis med dragna sablar och kunde skingra folkmassan. Upproren i många städer fick till slut myndigheterna att lätta på ransoneringarna. Man var rädd att det skulle bli revolution liknande den som brutit ut i Ryssland.

En del stadsbor hade lyckan att ha ”kusiner på landet” som kunde sticka till dem smör, ägg och potatis då och då.

Efter första världskriget sjunker konsumtionen av potatis. Ris och pasta börjar finnas på matsedeln. Runt 1960 låg totalkonsumtionen av potatis på ca 85 kilo per person och år. Där har den legat ganska konstant i många år. Potatis på tallriken har fått konkurrens av processad potatis i form av pommes frites, chips mm.

Jag avslutar med en historia återgiven i ”Folk och Potatis”

Johannes i Lunnagår ´n är i Borås och säljer potatis. En kund kommer fram och frågar: Spricker potatisen när man kokar dom?

Johannnes : Jadå det gör dom!

Kunden: då vill jag inte ha dom.

Nästa kund ställer samma fråga om potatisen spricker vid kokning

Johannes: Nää det gör dom inte!

Kunden: då vill jag inte ha dom!

Ännu en kund kommer med samma fråga och nu tar Johannes inte fler risker utan svarar:

Di gör hocket ho´vill”

Text: Jan Johansson