Miljö- och byggnadsnämnden inspekterar samtliga enskilda avlopp i kommunen. I september förra inspekterades en fastighet i Hjällsnäs. Vid inspektionen hittades bara en brunn.  Istället för trekammarbrunnen med fördelningsbrunn granskade inspektörerna  fastighetens vattentäkt i tron att det var avloppsanläggningen.

I länsstyrelsens beslut står följande följande: ”Anläggningen på fastigheten behandlar wc- och bad-, disk- och tvättavloppsvatten och består av en slamavskiljare. Slamavskiljaren är överfylld med vatten. Det luktar inte av avlopp, så kommunen undrar om det verkligen är rätt brunn, men hittar dock ingen annan. Kanske tillkommer det mycket annat vatten eller dräneringsvatten eller så är ledningarna eller brunnen otät så att markvatten läcker in och ger en utspädningseffekt? Slamavskiljaren verkar inte ha några skiljeväggar och är därför en enkammarbrunn. Efter slamavskiljaren saknas reningssteg.” Vidare konstaterar inspektörerna: ”Den befintliga anläggningen uppfyller inte miljöbalkens krav på rening. Slamavskiljaren är en enkammarbrunn, vilket är otillräckligt för att slamavskiljningen ska fungera tillfredsställande. En traditionell slamavskiljare ska ha tre kamrar när wc är påkopplat. Vidare är den full med vatten och det går inte att se vare sig inlopp eller utlopp. Detta tyder på att det antingen är läckage i slamavskiljare eller möjligen innan och att ovidkommande vatten tillförs slamavskiljaren och/eller att det är stopp i en eventuell stenkista eller liknande efter slamavskiljaren. Efter slamavskiljaren saknas det reningssteg. Troligen finns det någon form av stenkista efteråt. En stenkista renar inte vattnet utan sprider enbart ut det i marken. Avloppsvatten som endast genomgått slamavskiljning innehåller höga halter av bakterier och närsalter. Utifrån de iakttagelser som gjorts på plats görs bedömningen att nuvarande utsläpp medför risk för olägenhet för människors hälsa och för miljön. Avloppsanläggningen på fastigheten ska därför åtgärdas snarast, senast den 1 december 2023. Om detta förbud inte följs kan ett förbud med vite bli aktuellt. Fastigheten är ett åretruntboende med indraget vatten och med vattentoalett. Kommunen anser att miljönyttan med att förbättra den enskilda avloppsanläggningen är större än den kostnad det innebär. Att ställa krav på att åtgärd vidtas bedöms därför vara skäligt enligt miljöbalkens avvägningsregel.”
”Utifrån de iakttagelser som gjorts på plats görs bedömningen att nuvarande utsläpp medför risk för olägenhet för människors hälsa och för miljön.”
Tillsynsavgift på 3 186 kronor fakturerades.

Färskvattenbrunn
Fastighetsägaren överklagade både förbudsbeslutet och tillsynsavgiften till Länsstyrelsen. Det var inte avloppsbrunnen som inspektörerna undersökt utan fastighetens
färskvattenbrunn! I överklagandet förklarar fastighetsägaren att avloppsreningen sker helt enlig lagens krav.
Inspektörerna hade alltså tagit fel på avloppsvatten och färskvatten och lagt ett nyttjandeförbud på fastighetens färskvattenbrunn – som de trodde var en avloppsbrunn.
Länsstyrelsen upphävde kommunens beslut.
Källa: Lst Västra Götaland,
Text: Lennart Lauenstein