Arne Molander är född och uppvuxen i Lerum. Sedan årsskiftet är moderaten ordförande i samhällsbyggnadsnämnden där han styr samhällsplaneringen med fokus på ortsperspektivet.
– Livet skapas inte i en kommun, det skapas i en ort, i ett samhälle där människor hör ihop med varandra och med orten, säger han.
Arne Molander blev politiskt aktiv 1981, då han som 17-åringen gick med i Moderata ungdomsförbundet i Lerum. Det varade fram till 1985 då Arne var lokal ordförande den sista tiden. Därefter blev det en lång politisk paus ända fram till 2014 då han återupptog sitt politiska engagemang. Efter valet i fjol är han ledamot i kommunfullmäktige då Moderaterna och Socialdemokraterna bildade ett majoritetsstyre, sedan årsskiftet är han även ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.

– Hur kommer det sig att det är först nu du tar ett uppdrag i kommunen?
– Du kanske undrar varför man överhuvudtaget engagerar sig i politiken? Det kan vara olika skäl till att man gör det. När jag var ung var det ju spännande och nytt. Jag ville lyssna och lära om vuxenvärlden och samhället. Kanske tänkte jag lite på karriär också, att komma med i ett sammanhang, säger Arne Molander och fortsätter:
– Nu är jag över femtio och är klar med karriären och har inte de ambitionerna längre. I stället handlar det om att jag vill vara med och påverka det samhälle som jag bor i. Jag ville förstå hur jag skulle kunna påverka och driva det jag brinner för. När jag började på nytt 2014 sa jag tidigt att jag inte var intresserad av något politiskt uppdrag i kommunen. Jag ville bara vara med och påverka politiken inifrån, och den linjen höll jag ett antal år. Men jag blev mer och mer engagerad och till slut övergav jag den strategin. Under förra mandatperioden kom jag med i kommunfullmäktige. Nu har jag en tung post som ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.
– Du är ju fritidspolitiker. Hur många timmar i veckan ägnar du åt politik?
– Om man bara tar det arvoderade uppdraget så är det 40 procent av heltid, det vill säga 16 timmar i veckan. Räknar man enbart tiden vi sitter i sammanträden i nämnden skulle det räcka med någon dag i månaden. Men det är mycket annat som är tidskrävande. I praktiken blir det väl kanske trefjärdedels tid. Det är väldigt många möten utöver de formella sammanträdena. Många hör av sig, vill träffas för att diskutera olika ärenden, inte minst byggare och därtill har vi ju möten i partiet.
– Samhällsbyggnadsnämnden företräder kommunen som ägare av fastigheter och byggnader. Hur många fastigheter har kommunen och hur många kvadratmeter?
– Kvadratmeter!? Vi har väl cirka tre tusen hektar mark till att börja med. Antalet kvadratmeter lokalyta och antalet fastigheter och byggnader vet jag inte exakt. Jag får helt enkelt säga pass på den frågan.
– Vi har sett ett antal kommuner som sålt av sina byggnader. Är det något Lerums kommun funderar på? Sälja och hyra?
– Egentligen inte, nej. Jag kommer från fastighetsbranschen och jag förstår hur man tänker. Grundregeln är att äga fastigheterna. Drivkraften generellt när kommuner säljer sina fastigheter och hyr tillbaka dem är att skapa en starkare balansräkning. Men det är ju ofta en förändring bara på pappret. Man har fortfarande samma driftskostnad och en hyra i nivå med kapitalkostnaden. Du får bättre soliditet och lägre skuldsättning räknat per kommuninvånare, men det kan bli en dålig affär i slutändan.
Jag vill inte vara med om att frisera balansräkningar genom att sälja av fastigheter. Ska vi långsiktigt ha en bra ekonomi i kommunen så ska vi äga våra fastigheter. Sedan kan det finnas specialfall, men det är ett annat kapitel.
– Sedan är det ju så att din nämnd ansvarar för måltidsservice för både skola och äldreomsorg. Är inte det märkligt?
– Jo, men det är en strukturfråga. Jag kan säga så här, det spelar ingen roll om man har organiserat sig på det ena eller andra sättet. Det här är en verksamhet som förser skolor och äldreboenden etcetera med måltider och den skulle lika väl kunna ligga inom en annan sektor och under en annan nämnd. Visst kan det kännas lite konstigt, men vad gör det? Verksamheten sköts väldigt bra och det är bra folk som sitter i ledningen för den. Men du ställer en berättigad fråga.
– Om jag vill ha en kock på min skola som lagar god mat. Är det möjligt?
– Jag har varit ute och provätit, och jag tycker faktiskt att det serveras väldigt god och bra mat. Det finns redan kockar ute på skolorna, så din fråga är felställd. Vi har flera tillagningskök. Jag har inte siffran i huvudet, men det är ganska många. Sedan finns det ett antal serveringskök. Min bestämda uppfattning är att det är bra mat som lagas av duktiga kockar. Jag har frågat runt och inte fått några negativa omdömen. Vi har bra mat, bättre än man nog skulle kunna befara som oinvigd.
– Samma sak med lokalvården. Den ligger ju centralt. Fungerar den bra också? Jag tänker att skolorna kanske själva skulle svara för sin lokalvård.
– I ärlighetens namn måste jag säga att jag inte är så insatt i hur städningen fungerar. Om man ser på mitt ordförandeuppdrag så är det jättemånga frågor som man skulle tycka jag borde känna till, exempelvis inom snöröjning, teknisk service etcetera, men det är inte meningen att jag personligen ska vara insatt i allt . Det finns helt naturligt luckor i min kunskap, men i och med att jag inte fått upp rödflaggor till mig, så förväntar jag mig att det funkar rätt bra, men jag kan förstås ha fel.
– Ett område där det inte har fungerat så bra tidigare är ju det här med planarbetet. Det har riktats mycket kritik mot det långsamma arbetet med detaljplaner. Vad görs för att snabba upp arbetet?
– Det är precis så som du säger, det har varit en stor eftersläpning. Under lång tid har det inte levererats detaljplaner så som man kan begära, men nu fungerar det och jag vet att det görs en hel del nu. De signaler som jag ser och hör gör att jag känner att det fungerar bättre och bättre. Handlingarna vi får upp till beslut i nämnden är väl genomarbetade och allt går mycket snabbare. Och då tänker jag att här har förvaltningen gjort ett bra jobb.
När jag pratar med byggföretag som sitter med i planprocesser får jag vittnesmål som ger mig samma bild. Sedan 1947 har kommunerna fått monopol att besluta om detaljplaner genom det så kallade planmonopolet. Har vi fått monopol på att bestämma hur vatten och mark ska planläggas, då måste vi också sköta monopolet och tillgodose samhällets och individernas behov av att få beslut i olika frågor. Vi måste ta vårt ansvar mot samhället och människorna som bor och verkar här. Det är jätteviktigt.
Lerums kommun har som mål att bli bästa näringslivskommun i Sverige. Vill du hamna högt i rankningen är bemötandet av människor avgörande. Nämndens verksamheter omfattar kontakter med både näringsliv och kommuninvånare. Hur arbetar ni för att förbättra bemötandet – det som brukar kallas kundbemötande?
– För det första har nog mycket varit bra länge gällande bemötande, men inget är så bra att det inte kan bli bättre och vi vill ju mer som du förstår. Jag vet att under 2023 har det genomförts kurser och övningar där förvaltningens personal har fått arbeta med de här frågorna, vilket jag tror är jättebra. Sedan är det ju en fråga om att fortsätta bygga en bra kultur och där ingår även vi politiker.
Vi måste tillsammans arbeta med att på ett bra sätt bemöta de som kontaktar oss. Vi har väldigt många möten där jag tillsammans med representanter från förvaltningsledningen träffar företagare, inte minst byggare. De kommer för att diskutera olika initiativ eller ärenden. Är det en positiv atmosfär blir det en bra dialog som leder fram till goda och positiva lösningar. Jag kommer från verksamheter i näringslivet där kunden har betytt allt, och det synsättet är bra att ha med sig. Jag tror att det här är svaret på din bemötandefråga.
 – Jag har en följdfråga. Är cykelställsfrågor viktiga?
– Ja, det är de.
– Nu ställer jag en fråga till dig som ordförande i samhällsbyggnadsnämnden: Hur ska jag göra så att de sopar upp löven på Bagges torg och håller snyggt och fint? Torgen är ju kommunens vardagsrum. Vad gör du nu när jag säger det här?
– Vi har gett förvaltningen i uppdrag att återkomma med en redovisning av just det du frågar om. Inte bara med löven, utan allmänt om städning och hanteringen av det ansvar som följer med torgen där rutiner kring torghandeln ligger i fokus. När vi får redovisningen ska du få svaret på frågan.
– Då ska jag inte ta fler cykelställsfrågor.
– Det är väldigt bra att du ställde cykelställsfrågan, för sådana frågor är viktiga. Det är så lätt att de förringas. Det är ju samma sak i ett stort bolag. Är du längst upp i koncernhuvudkontoret i Göteborg, om det nu är ett Göteborgsbolag eller i Stockholm om det är ett Stockholmsbolag, och någon ringer från Torsby. Då är det väldigt lätt att vi omedvetet tycker det är mindre viktigt bara för att det är en liten ort långt bort. På samma sätt får vi inte tycka att en lite mindre fråga är oviktig. Vi får inte heller tycka att Norsesund är mindre viktigt än Lerum. Det är inte det, Norsesund är jätteviktigt.
– Du poängterar det här med de olika orterna, att Lerums kommun är inte bara Lerum. Hur ska du jobba vidare med det?
– För det första gäller det ju att se att saker och ting inte bara kan hamna i skuggan, utan att det ofta helt naturligt blir så, hur väl man än menar. Jag sa förut att Norsesund är lika viktigt som Lerum. Lerums kommun har ansvar att ta hand om några större orter men även några mindre såsom Björboholm, Sjövik och Norsesund och så vidare, och det ansvaret måste vi ta fullt ut.
Kommunen, som den ser ut idag, är resultatet av en praktisk indelning där tusen kommuner reducerades till nuvarande 290. Att vi i Sverige måste hitta ett sätt att strukturera oss betyder inte att den ena orten är viktigare än den andra. Vi måste utmana vårt sätt att tänka här tror jag. Livet skapas inte i en kommun, det skapas i en ort, i ett samhälle där människor hör ihop med varandra och med orten. Därför måste vi rikta strålkastarna mot orterna. Kommunen är ett geografiskt konstruerat område medan orterna är levande samhällen som inte begränsas av en linje på en karta. Det är inte en gräns på en karta som definierar orten, utan det är människorna.
Det vi har initierat nu är att ta fram handlingsplaner för sju orter; Det finns en hel del tänk här men det enklaste sättet att beskriva vad jag menar är följande: I en första ansats handlar det om att synliggöra vad som kommer att hända i respektive ort på säg 3-5-10 års sikt, både vad avser fattade beslut och planer men också rimliga antaganden där mycket inte är spikat men där vi ändå kan och bör ha en uppfattning.
Så långt är det helt enkelt en fråga om att ställa samman den information och den kunskap som tämligen få personer sitter på idag så att många fler kan ta till sig den. En andra ansats handlar om att utifrån respektive ort bestämma oss för tidssatt utveckling och utvecklingstakt. Ja, då är det inte bara en sammanställd prognos längre, utan en handlingsplan, en handlingsplan som kan bli central för respektive ort.
Jag är övertygad om att när vi väl börjat presentera och diskutera orternas handlingsplaner kommer vi inse att vi saknat detta och att de fyller en viktig funktion. Tjänstemän, politiker, företagare, byggare, medborgare har nu något som är lätt att relatera till och hjälper oss att kommunicera, samtidigt som vi satt ljuset på ”orten” snarare än kommunen som företeelse.
– Då ska du får svara på min sista fråga – vad ser du som ditt viktigaste uppdrag under den här mandatperioden?
– Det är att få styra samhällsplaneringen med ett mycket större fokus på ortsperspektivet, och att detta i förlängningen leder till att fler känner sig sedda och lyssnade på.

Text: Lennart Lauenstein