”Jag är från Dingle”. Så brukar körledaren Gunnar Eriksson inleda sina något underfundiga presentationer inför konserter med någon av hans körer.

Född i Bengtsfors
Gunnar föddes egentligen i Bengtsfors, men familjen flyttade till Dingle när han var 6 månader. Under uppväxten tillbringade GE mycket tid i Bengtsfors bland sina musikaliska släktingar i Missionskyrkan. 2011 gick Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Missionskyrkan samman och kallar sig nu Equmeniakyrkan. Efter att ha försökt gå samman i 150 år. Frikyrkorna har varit en fin grogrund för många framstående musiker och sångare. I en otvungen miljö får nybörjare, eller drivna musiker och sångare många chanser att framträda.

Kulturlivet i Uddevalla
GE gick i skola i Uddevalla där han tog realexamen 1952. Kulturlivet i Uddevalla var ganska torftigt och det var först när GE började på Ljungskile folkhögskola som musikintresset väcktes på allvar. Vid ett val att bli gymnastiklärare eller satsa på en musikalisk bana valde GE musiken. Vilket via alla, framför allt körsverige, är tacksamma för.

Musikhögskolan i Stockholm
Åren 1955-1960 gick han på Musikhögskolan i Stockholm och fick musiklärarexamen 1960. På högskolan fick han undervisning i kördirigering av Sveriges främsta kördirigent Eric Ericson.  Samtidigt som han började på ”Ackis” fick han ett erbjudande från några ungdomar i Enskede Missionskyrka att bli ledare för Enskede Ungdomskör som han ledde 1956-1962. Där startade alltså hans kördirigentbana. Efter att han flyttat till Ljungskile startade han Göteborgs kammarkör 1963 och Rilkeensemblen 1980.

Riksensemblen
Rilkeensemblen består av 12 solistiska sångare. Ensemblens repertoar är utmanande för publiken men också för kören. Vid något tillfälle har man fått avbryta instuderingen av verk för att det helt enkelt var oöverstigligt. Ensemblens konserter brukar ”räddas” av Gunnars trevliga presentationer. Kammarkören har en för publiken mer tillgänglig repertoar. Senast när de besökte Lerum bjöd de på en bejublad Taubekonsert.

Ingen Maestro
Det är inte med stora gester GE leder sina körer. ”Ibland är det risk att man hindrar publikens upplevelse genom att stå framför och gestikulera alldeles i onödan”. Han litar på sina körsångare och ger bara små men bestämda tecken. Ibland sätter han sig ner och smälter in i kören.
På Ljungskile folkhögskola träffade Gunnar Anita. Tycke uppstod direkt och de blev livskamrater. Anita var biolog, musikintresserad och målade fina jordnära akvareller. Tillsamman fick de sönerna Per, Anders och Mats. Den senare blev jazzgitarrist och har samarbetat mycket med sin far.

Spelar många instrument
GE spelar altfiol, trumpet/flygelhorn, gitarr och piano. Enligt honom själv övade han inte tillräckligt flitigt för att bli riktigt bra på något av instrumenten. I stället blev han körledare, kompositör och en skicklig arrangör av körmusik. Det finns nog ingen kör i Sverige som inte någon gång har sjungit ett arr signerat GE.

Samarbete är något GE gillar. Genom åren har han samarbetat med vissångare, jazzmusiker och kompositörer. Ett samarbete som resulterar i en mängd grammofoninspelningar. Ett 25-tal med kammarkören och ca 12 med Rilkeensemblen.

Musikprojekt i vår.
Den 16 maj i år fyller Gunnar 88 år. Han mår bra men börjar känna av sin ålder. Hoppar inte längre som Taubes Rönnerdahl ”med ett skutt ur sin säng”. Han har dragit ner på åtaganden och tar bara sådant som är intressant och icke tvingande. Seglingen har han också dragit ner på. Endast korta turer ibland. Under våren har kammarkören ett samarbete med Göran Greider, och Rilkeensemblen har ett projekt med ”från gregorianska till nutida tonsättare” med en jazzgrupp där sonen Mats igår. Det här är uppgifter som Gunnar Eriksson ser fram emot. Glöden i honom kommer någon gång att falna. Hoppas att det dröjer.

Text: Jan Johansson