/

Från ogill till gillad

”Slagen lekare ligge ogill” står det i Västgötalagen från 1300-talet Förenklat innebär det att en lekare, det vill säga musikant, som vandrar omkring med giga, fiddla eller trumma och blir slagen, får skylla sig själv. Får han däremot sår, skall man ta en vild kviga och föra upp henne på bäsingen. Där rakar man av allt hår på kvigans svans och smörjer in den. Musikanten förses med nysmorda skor. Sen ska han ta tag i svansen, varefter någon slår till kvigan med ”en skarp piska”. Kan då lekare hålla kvar i djuret får han behålla det ”att njuta som en hund njuter gräs”. Kan han ej hålla kvar henne, have och tåle vad han fick, skam och skada. Han bedje aldrig om mera rätt än en hudstruken trälkvinna”.

Det var helt omöjligt för lekaren att hålla kvar kvigan när hon satte av nerför bäsingen (kullen).

Lekare kallades en musikant, gycklare eller narr. Motsvarade dagens ståuppkomiker eller entertainer. Oftast var det en fiolist eller flöjtist och en trumslagare som strövade runt i samhället för att få tillfälliga jobb vid olika tillställningar. Typ bröllop eller andra festligheter. Gaget bestod av mat och övernattning. En lekare behärskade många instrument och kunde även sjunga. Likt dagens gatumusikanter. Synen på lekare har under århundrandena förändrats radikalt.

Gustav Vasa anställde 1526 12 musiker i sitt hovkapell.  Kapellet utökades och användes av olika regenter efter honom i många år. Musiker uppskattades mer och mer i samhället. De behövde inte längre spela för mat och husrum. I många städer bildade stadsmusikanter anställda att spela vid tillställningar som staden anordnade. Dessa stadsmusikanter hade också elever. Den tidens kommunala musikskola. Stadsmusikanterna avvecklades under1800-talet.

På 1800-talet blev ett par svenska sångare mycket berömda över hela världen. Christina Nilsson och Jenny Lind. Den senare kallades ”Den svenska näktergalen”. Hennes största beundrare var H.C Andersen. Christina Nilsson gifte sig med en greve och kallades grevinnan de Casa Miranda. Vid en konsert i Stockholm samlades 50 000 åskådare. Vid konsertens slut uppstod panik och 20 personer dog. Båda sångerskorna tjänade mycket pengar. Christina Nilsson lämnade efter sig en förmögenhet på i dagens penningvärde 7, 5 miljoner.

I början av 1900-talet bildades de första symfoniorkestrarna i landet. Först ut var Göteborgs symfoniorkester 1905 tätt följt av Stockholms filharmoniker 1906. Senare startades orkestrar i flera städer. Idag finns det 7 svenska symfoniorkestrar. I början var musikerna inte heltidsanställdas utan fick hitta andra jobb för att försörja sig. I slutet på 1930-talet blev musikerna heltidsanställda och fick också en månads semester.

Sverige har fött fram många klassiska sångare. Jussi Björling och Birgit Nilsson är de största och mest kända. Båda framträdde över hela världen och tjänade också bra med pengar. Birgit Nilsson lämnade efter sig 14 miljoner när hon dog 2005.

Under 1900-talet skedde en explosionsartad utveckling för musiker och artister i Sverige. Grammofoninspelningar startade, jazz och dansmusikgrupper bildades men det var framförallt när popgrupper startades som utvecklingen tog en rasande fart. Flera av våra svenska grupper blev kända över hela världen. Ace of Base, Roxett och många fler. Men det är framför allt ABBA som är den mest kända. Sedan starten har gruppen tjänat 17,3 miljarder och sålt 200 miljoner album. Miljonerna fortsätter att rulla in på medlemmarnas konton.

Från att på 1300-tlaet ha varit nästan paria är en musiker idag idolförklarad. Även orkestermusiker har  en god lön och behöver inte jaga extraknäck.

Det är dock en musikerkategori som inte riktigt hängt med i utvecklingen. Kammarmusiken ses fortfarande på med viss skepticism. Allmänheten tror fortfarande det vid kammarkonserter sitter fyra allvarliga frackklädda herrar och spelar stråkkvartett. Så är det inte. Det finns en mängd unga intressanta artister som bjuder på ett mycket varierat utbud. De ca 112 kammarmusikföreningarna som finns i landet kämpar på för att försöka få folk att få upp ögon och öron för kammarmusiken.

Text: Jan Johansson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Tidigare Historien

Tioårsjubileum för Rotarys mensprojekt

Nästa Berättelse

Debatt: Stoppa Västlänksbygget!

Senaste artiklarna