I mitten på 1930-talet drevs musikskolor av privatpersoner och i cirklar typ ABF. Under 1940-talet omvandlades dessa till kommunala musikskolor. De kommuner som var först var Nacka, Södertälje Katrineholm, Västerås och Eskilstuna. Allt fler kommuner följde snart efter och det skedde en snabb utveckling de närmaste åren.

Född i Eskilstuna fick jag min första musikaliska lektion där. Musikledaren hette John Norrman och han undervisade mig i blockflöjt som var obligatoriskt som första instrument. Idag kan elever välja direkt vilket instrument de vill spela. Under en tid spelade jag mandolin innan jag fick övergå till fiol och så småningom också kontrabas. Jag fick snabbt vara med i olika små orkestrar. Vid ett framförande på torget deltog jag också som basist i en orkester som framförde en kantat som John Norrman komponerat till Eskilstunas 300-årsjubileum 1959.

Tack vare kommunala musikskolan kunde jag senare i livet utveckla mitt musikintresse och fick så småningom plats som basist i Göteborgs Symfoniker, där jag stannade i 38 år. Fantastiskt att få vara med om den orkesterns utveckling, från en av Sveriges bästa orkestrar till en orkester känd i hela världen.

Runt 1990 började musikskolor att omvandlas till kulturskolor. Man lade till ämnen som dans, teater och konst mm. Musik var fortfarande det man satsade mest på. Utvecklingen tog en väldig fart och idag har nästan alla 290 kommuner i Sverige en kulturskola. I Västra Götaland finns kulturskolor i 41 kommuner.

Vid samma tid (1990) myntades begreppet ”Det svenska musikundret”. Svenska musikgrupper hade stora framgångar runt om i världen. ABBA, Ace of Base, Roxette och ett stort antal andra grupper. Världen förundrades över hur lilla Sverige kunde få fram så många fina artister. Lägger man till våra internationellt kända sångare, så kan man gott kalla det ett under. Och framgångarna fortsätter. Musik- och Kulturskolan har betytt mycketför den utvecklingen.

I Lerum startade Einar Persson musikskolan 1959. Han hade tidigare (1956) även bildat en kammarmusikförening i kommunen. 1995 ombildades musikskolan till kulturskola. Idag har kulturskolan 1000 elever och 30 lärare. I egna bilar får musiklärare idka en uppsökande verksamhet. Ofta får man flytta undan möbler och annan bråte för att kunna undervisa elever. Behovet av ett kulturhus är alltså stort. Bland lärare och övrig personal märker man dock en positiv gemensam anda trots den usla lokalfrågan. Kommunen har inte aviserat några ekonomiska neddragningar.

En bidragande orsak varför min fru och jag flyttade till Lerum 1972 var ett rikt kulturliv. Eftersom vi är musiker så uppskattade vi det livliga musikutbudet med kammarmusik, stråkensembler, blåsorkestrar och det fanns till och med en symfoniorkester. Därtill två konstföreningar (nerlagda idag). När kulturnämnden lades ner 2006 var det precis som att luften gick ur kulturen. Miljöpartisten Rutger Fridholm har i många år försökt skynda på byggandet av ett kulturhus. Politikerna är ganska överens om var det ska kunna byggas, men man kommer inte till skott. Senaste prognosen är att ett kulturhus eventuellt ska stå färdigt 2035. Det behövs omgående. I stället för kulturhus har kommunen prioriterat byggandet av en anskrämlig sporthall. Ett kulturhus borde stå överst på dagordningen. En ny kultur-och fritidsnämnd bildades 1 januari i år. Kanske den kan få i gång kulturlivet igen i Lerum???

Jan Johansson, Lerum